tvkillenochjag.blogg.se

Efter förra inlägget la jag mig i soffan för att vila, och plötsligt insåg jag att det varit stilla i magen sedan... Ja när kände jag sista rörelsen? IGÅR!

Jag googlade lite men insåg snabbt att det var dumt, så jag tog mod till mig och ringde förlossningen istället. Jag pratade med en gullig kvinna som sa att de gärna ville att jag kom in för en koll. Så det var bara att ringa Fredrik och leta upp en buss. Ungefär här började jag bli panikslagen.
Väl på SÖS blev vi så himla fint omhändertagna! Först berättade barnmorskan exakt vad de skulle göra och i vilken ordning, allt för att jag inte skulle behöva oroa mig. Så fick vi ett rum och hon klämde först runt livmodern för att sedan koppla fast grejer på magen. En dosa som mätte bebis hjärtljud (pendlade mellan 140-179) och en som höll koll på min livmoder och eventuella sammandragningar.
Ungefär här vaknade mini till! Dosorna var inte populära och det blev (äntligen) krig i magen igen! Barnmorskan blev glad och sa att det verkade helt okej med mini ändå. Testerna visade också bara bra men de gjorde ändå ett ultraljud av rutin. Bebisen flängde omkring där inne och alla delar satt där de skulle.
Jag mår såååå bra nu när jag vet att mini mår bra, och jag ser fram emot att föda på SÖS!

Barnmorskan påtalade i nästan varannan mening att jag gjort rätt som ringt och sa att vi måste ringa igen om det händer fler gånger. Hellre en koll för mycket än en för lite! Det var skönt att höra, för jag känner mig löjlig nu i efterhand. Såklart min bebis mår bra. Men jag tänker inte tveka att ringa om det händer igen.

Bjuder på en osmickrande bild på mig från kvällens äventyr. Här har vi precis fått veta att allt är bra: