130228
0kommentarer
Igår lyssnade vi på hjärtat hos barnmorskan igen. Vi har en sån fin barnmorska som verkligen tagit min oro på allvar,både oron om lilla hjärtat och om min egen vikt.
Idag hade jag äntligen gått upp i vikt! 1,5 kg till och med, så det är helt fantastiskt tycker jag! eftersom många påtalar hur stor min amge är så tog jag upp det igen och hon sa återigen att storleken på min mage är normal, att alla ser olika ut och att jag inte hade så mycket att "gömma" bebisen i innan. Jag köper det, igen.
Bebisens moster, och tillika min syster, var med och fick också höra hjärtat. Hon var förvånad över hur fort det slog.
Idag slog hjärtat 144 slag per minut, vilket var lite färre slag i minuten än sist. Men fortfarande pekar hjärtslagen på en flicka ;) Barnmorskan pekade ut min livmoder också och nu nådde den ända upp till naveln och nådde ända ut i kanterna bredden. Hon klämde också på mina tarmar så jag fick känna hur de låg, och de ligger redan ända uppe under revbenen. Lite obehagligt!
Vi fick också frågan om vart vi tänkt att bebisen ska födas, om vi har funderat på vilket sjukhus. Jag och Fredrik pratade kort om det häromdagen och kom fram till att SÖS är närmast och att vi faktiskt intehar någon erfarenhet av sjukhusen här alls. Så när barnmorskan undrade vilket vi ville välja så fick det bli SÖS. Fredrik hade koll på att vi har ca 10 minuter dit och rätt köfri väg, så det känns bra. Googlar man "föda på SÖS" så får man fram mycket bra, både en fin presentation på deras hemsida och diskussionstrådar på forum där större delen är mycket nöjda. Så spännande att redan få välja sjukhus, det känns lite som att det börjar närma sig!
Efter besöket hos barnmorskan strosade jag och lillasyster lite på Liljeholmen och klämde på bebiskläder. Sedan hittade hon ett skidställ hon sökt och tur nog fanns rätt storlek. Vi hade tänkt få i oss lite middag innan hon skulle hem men det hanns inte med då hon skulle hem för att gå på ridlektion. Jag är avundsjuk!
Idag blir det tandläkaren. Min ork är slut, jag orkar knappt känna. Blir liksom bortdomnad inombords känner jag, och jag hatar den känslan. Men jag är ändå rätt rädd då jag har så ont. Jag vill inte att hon rör tanden eftersom det gör ont där. Troligen behöver hon öppna upp och tappa ur var och rensa, så känns det kanske bättre efter men jag vill bara inte. Blir rädd att jag kommer bitas, som ett djur som har ont. Ska försöka att inte bita tandläkaren, det kan vara en dålig idé.
Vårkänslor och nya (för små) converse. Igår fick jag lära mig hur viktig fotovinkeln plötsligt blivit. Rätt superviktig.
Tänder,
Kommentera