130301
0kommentarer
Igår kickade bebisen så pass hårt att Fredrik fick känna en liten buff mot sin hand. Vecka 18+6. Det är helt fantastiskt hur den här lilla människan kan vara så stark!
Jag glömde tillägga att besöket hos barnmorskan visade ett höjt blodtryck hos mig, vilket är postivit. Jag har alltid haft lågt blodtryck, men det har känt bättre sen andra trimestern. Så jag sa det till barnmorskan som gjorde en koll och konstaterade att jag hade rätt - Nu hade jag ett normalt blodtryck.
Imorse gjorde vi rutinultraljud. Äntligen! Jag grät en skvätt. Bebisen hade alla delar den skulle ha, invärtes som utvärtes. Vi fick se ben, armar och till och med både fingrar och tår. Bebisen tröck foten mot ultraljudsmaskinen och det var helt magiskt, man såg trampdynorna till och med. Den bilden kommer jag nog aldrig glömma.
Bebisen låg fint i profil på rygg när barnmorskan gjorde undersökningen av hjärtat och hjärnan. Den sträckte ut sig och rörde på armarna där inne, men det hade mycket mindre utrymme än sist vi gjorde ultraljud. Den hade faktiskt dubblat sitt huvudmått!
Men sedan när bilden skulle tas så vände den ryggen till, ville verkligen inte vara med. Barnmorskan gick ut en stund för att räkna på födelsedatumet och jag kände hur bebisen sparkade ordentligt. När hon kom in igen hade bebisen vänt sig upp och ner, men var fortfarande vänd inåt. Oavsett hur mycket vi buffade och puffade med ultraljudsmojängen så ville bebisen inte samarbeta. Barnmorskan skrattade och sa att det var en envis en, och efter typ tio minuters ruskande på bebisen så gav hon oss en gratis bild av bakhuvudet och ryggen. Mer kunde hon inte göra, bebisen var bestämd.
Men sedan när bilden skulle tas så vände den ryggen till, ville verkligen inte vara med. Barnmorskan gick ut en stund för att räkna på födelsedatumet och jag kände hur bebisen sparkade ordentligt. När hon kom in igen hade bebisen vänt sig upp och ner, men var fortfarande vänd inåt. Oavsett hur mycket vi buffade och puffade med ultraljudsmojängen så ville bebisen inte samarbeta. Barnmorskan skrattade och sa att det var en envis en, och efter typ tio minuters ruskande på bebisen så gav hon oss en gratis bild av bakhuvudet och ryggen. Mer kunde hon inte göra, bebisen var bestämd.
Moderkakan hade bytt plats och låg nu i bakvägg, så det är inte alls så märkligt att jag har känt sparkar. Vid KUB låg den i framvägg, men nu var den helt i bakvägg och det var normalt att det kunde ske eftersom KUB görs så tidigt.
Fredrik ville inte kolla könet, och inte heller fick vi frågan. Så det blev inget av det. Men nog letade jag allt! Kunde inte se någon snopp, men hon visade inte bebisen från några vinklar där den hade synts ordentligt. Jag såg inte heller några tecken på att det skulle vara en tjej, sååå jaa... Jag har ingen aning, men börjar återgå till att det nog är en pojk.
Urinblåsan visade hon men det säger ju inget. Inte heller kan jag vara vidskeplig och gissa pga bebisens huvudform eftersom vi inte har någon bra bild. Jag får försöka leva med att inte veta.
Urinblåsan visade hon men det säger ju inget. Inte heller kan jag vara vidskeplig och gissa pga bebisens huvudform eftersom vi inte har någon bra bild. Jag får försöka leva med att inte veta.
Vi har bestämt oss för att göra ett 3D/4D-ultraljud i vecka 27, så om 7 veckor kommer vi ha fantastiska bilder på vår lilla buse.
Kommentera