Missade att posta ett 9 månaders-inlägg. 
Lykke blev ju 9 månader 7 april. Vilket innebär att hon varit på utsidan längre än hon bakades på insidan, riktigt coolt! 
 
Hon kan nu vinka både med hela armen och genom att öppna och stänga handen, klappa händerna, göra "indian" (handen klappar på munnen när hon säger aaaaa) och pilla med fingret på underläppen samtidigt som hon gör ljud. Skrattet som kommer ur den lilla människan när hon pruttar med munnen mot min axel/arm/ben/hand är underbart!
 
Hon har stått utan stöd några gånger men kan stå & gå längs med möbler utan problem. Hon kryper snabbare än ljuset och pillar på allt. Favoritleken är att riva ur/ner saker. Hon pratar en hel del. Rätt mycket, precis som jag. Mamma och pappa säger hon, didda (titta), dää (där) och sen lite jibberish som bland annat: "Nänänä", "bababa" "Bäbäbä", "didäjdäjdäj". Även en del morrande likt en dinosaurie har tillkommit till hennes vokabulär.
 
Fröken har nu 4 tänder och älskar fortfarande att äta. Helst ska man ta mat på gaffeln och ge den till henne så hon kan stoppa gaffeln i munnen själv.  Eller att hon rent av får använda händerna. Hon ammar också än men älskar mat i bitform och har börjat rata puréer. Soppa funkar däremot, smarta unge.. Hon har börjat testa tänderna genom att gå fram till ens lår/knä & försöka bitas, men vi har redan satt en gräns och stoppar henne innan. Hon gråter varje gång. Det är tufft såklart, men för hennes eget bästa.
 
Hon har även börjat testa oss genom att pressa fram gråt från ingenstans för att se vad som händer. Funkar ej. Rösten har hon funnit och skriker förtjust rakt ut ibland, sen ler hon stolt. Såklart hon måste få prova!
 
Vi är fortfarande i Mexiko och hon kommer även hinna bli 10 månader här. Om 21 dagar åker vi hem och det kommer bli tomt. Lykke är så hemskt omtyckt här och har en massa vuxna kompisar som leker, kelar och matar. Allt man behöver! Tur att många av dem finns nära till hands hemma sen med.
   
 
Lykke och pappa tog en kalasdans på påskfesten
 
Nu är det kväll och Lykke ska bäddas ner. Hon har blivit supermysig och vill skeda samt hålla hand, eller sova på mage. Hon vill också gärna bli killad på ryggen. Då dör jag av kärlek. Hon är så lik mig, så ofta. 
 
 
 
Jag har fått en dröm uppfylld, ska försöka få tid att skriva om det någon dag <3 
 
 
 
Då var vi på plats i Mexico, synd bara att vårt bagage inte följde vårt exempel och nu är "borta" enligt flygbolaget. 
Vi saknar alla våra kläder inklusive badkläder och uv-dressar/hattar, Lykkes mat & blöjor, hennes kudde & sovdjur, vagnen och alla hygienartiklar inklusive smink och solskydd. 

Flygresorna gick bra trots en del förseningar på sista flyget (även det som tappade bort vårt bagage) och resan tog ca 21 timmar. Tyvärr går bilresorna uselt då Lykke måste sitta framåtvänd i barnstol & blir rädd.

Det är ca 35 grader och full sol, rör härligt ned andra ord. 3 minuter till strand vid havet, pool utanför lägenhetsdörren. Gött! 
Lykke tycker dock att både poolen och havet är skitläskiga. 








Nu har vi flyttat! Jag älskar vår nya lägenhet och njuter av varje kvadratmeter. Lykke trivs så bra i sitt rum och både leker & sover bäst där inne. 
Vi har snart kommit i ordning helt. I den bemärkelsen att kartongerna snart är uppackade. Men sen ska vi bo in oss och flytta runt saker. Dock känns det redan som hemma. Vilket fantastiskt köp vi har gjort! 



I mitten av mars ska vi ut och resa! Jag är alldeles pirrig! Vi ska till MEXICO! 
Fredrik har fått ett jobb som innefattar två månader utomlands, och vi får följa med. Vi kommer bo på ett privat område i djungeln med fler familjer till de som ska jobba. Med egen pool så gissar jag att Lykke inte kommer få tråkigt! 
Tyvärr så betyder också detta att jag måste vaccinera mig mot en massa och Lykke måste få en spruta mot mässlingen. Fy! 




Igår var jag och Sofie på dejt. Utan barn. Hör och häpna! Vi hade supertrevligt! Det borde göras oftare. 

Lykke har också avverkat tredagarsfeber. I tre dygn har hon haft närmare 40 graders feber, igår var hon feberfri och inatt kom utslag över hela henne. Skönt ändå, för då var det inget farligt. Vi spenderade fredagsförmiddagen på vårdcentralen och lämnade både blod-&urinprov men alla hennes värden var normala. Så jag hann ju bli lite orolig. 



Idag har vi tankat sol. Hela eftermiddagen. Underbart! 









Vilken usel vecka det har varit. Problem som jag inte har bett om har dykt upp och jag är väldigt låg. 
Inte nog med att CSN har bråkat och Telia har kommit med dumheter så har jag:et har fått en rejäl törn. 
Igår träffade vi också vår nya BVC-tant som var jättegullig. Men vid vägningen visar det sig att Lykke knappt gått upp något... Hon får inte tillräckligt med mat och vi måste stoppa in ett extra mål på eftermiddagen. Hur kan jag inte ha märkt att hon inte får tillräckligt med mat..?

Att det har varit något jobbigt exakt varje dag den här veckan har ju påverkat hela flytten. Packningen står still. 
Jag försöker ta mig i kragen för att vi ska komma någon vart men det går liksom inte. Korta stunder är jag in the game, sen blir jag ledsen och Fredrik tröstar.

Men det ska gå över. Förhoppningsvis snart för jag har ett liv att leva och en flytt att packa inför. Vi flyttar om en vecka och hemmet är sig likt.

I onsdags var vi på öppna förskolan med Sofie och Vince. Morgonen blev stressig som sig lätt blir med en sjusovare till unge, som sen inte får somna förrän man kommit ut i vagnen. Det är alltid spännande att försöka hålla en bebis vaken genom lek.
Väl på öppnis hade barnen så skoj, som vanligt! Det är den bästa traditionen vi har, onsdagsöppnis!
Barnen leker med alla leksaker, undersöker varandra, tittar på andra barn och verkligen älskar läget där på golvet. Vincent visade också tydligt förra gången att sångstund är A M A Z I N G! 
Efter öppnis blev det mellanmål på Waynes för barnen och en gigantisk kaffe för mig som fått en ordentlig huvudvärk. 

På lördag ska jag gå och simma. Jag skulle egentligen på roligheter men planerna har ändrats och Fredrik är besviken på att ej få ha lördagsmys själv med Lykke. 
Så jag ska simma. Jag har en himla fin baddräkt som jag har fått av Fredrik som jag ej använt än. Plus att alla jag känner visst var upptagna på lördag och jag är inte en sån som dejtar mig själv på en middag eller bio. 

Idag ska vi packa. Förhoppningsvis. 


T


Nu är det inte långt kvar tills flyttlasset går och tur är väl det. Jag känner mig så instängd! 23 dagar kvar.
Det är stökigt, trångt och oorganiserat kaos i varje liten vrå. Om 8 dagar ska jag börja packa. När blev 23 dagar en evighet? 

Fredrik har varit hemma länge och Lykke är mitt i en riktigt tuff utvecklingsfas. Plus att hon har fått hosta igen. Kvällarna och nätterna är plötsligt längre än dagarna. Sömn är hårdvaluta och jag är sjuk.

Vi alla kommer må bra av att få ordning och lite space. 
Och golvvärme  i badrummet kommer knappast skada heller.






Vissa dagar får guldkant. Gårdagen var en sådan dag.
En av de bästa personerna jag vet meddelade att vi blir grannar snart.
Eller ja, grannar och snart var att ta i. Men nästgårds och i slutet av året.
 
De har köpt nyproduktion 1,5 km från vår nya lägenhet. Lykkes bästa vän kommer att bo 1,5 km ifrån oss!
Jag kommer ha världens härligaste familj alldeles nära! Jag är så glad för deras skull, och minst lika glad för min egen skull! Jag kommer kunna bjuda över på spontankaffe, ta en promenad förbi bara sådär och vi kommer kunna grilla hela sommarnätterna. Lyckan har liksom inget slut!!
 
Imorgon däremot är lyckan lite mer begränsad. Vi ska och hälsa på förskolan i vårt nya område. Det gör ont i hjärtat. Dels vill jag inte ens ha henne på förskola och dels så är hon ju bara bebis..
Planen är att hon börjar i augusti 2014, i och med att jag börjar plugga igen då ågon gång.
 
Vi vill ju ha Lykke hos en dagbarnvårdare. En kommunal dagbarnvårdare. Vilket verkar som en omöjlighet då de flesta tydligen är privata nu mer. Att lämna henne hos en privat känns inte tryggt och isåfall blir nog valet förskolan. Hon är en tuff tjej och jag tror inte hon kommer ha något problem med förskolan, men jag har sett hur det kan vara och jag vill inte utsätta in lilla tös för sådant.
 
Vi får se. Vi besöker förskolan och jag ska forska vidare i de dagmammor som finns. Både privata och kommunala, eftersom jag tydligen inte har något val. Vi får börja där.
 
 
Det är 7 januari och Lykke blir 6 månader. Ett halvår!
 
 
Under julen har hon bemästrat en hel del nya färdigheter och hon jobbar på dem varje dag. Man märker att hon blir äldre på hennes nyvunna självständighet. 
 
Lykke kan nu ställa sig i krypställning och skjuta sig bakåt. Att krypa framåt börjar ta sig och igår tog hon enstaka krypsteg (kryphopp?) framåt. Tittar man inte på henne hela tiden så tappar man lätt bort henne, då hon snabbt ålar iväg några meter. Hon är fortfarande extremt stark i kroppen och kan rulla åt alla håll nu, även om hon har det lite kämpigt med mage till rygg. Ibland kommer huvudet för fort och slår i golvet. 
 
 
Dagen efter julafton satt hon själv för första gången och är nu rätt stadig. Hon kan sitta själv och leka men tippar ibland. Hon har även börjat knäcka koden att ta sig från sittande till magläge. 
Hon trivs bra liggandes eller sittandes själv på golvet nu då hon kan leka med sina leksaker. Hon gillar saker som låter och lyser. Det är på golvet hon spenderar mest tid.
 
 
Hon kan härmas och pruttar gärna med munnen. Från att ha haft läpparna inåt när hon gör pruttljud kan hon nu forma den till en pussmun och prutta ordentligt så saliven flyger. 
 
Nyligen gick hennes två nedre framtänder igenom och nu är de tydligt uppe. Hon bits fruktansvärt mycket vid amning vilket är vårt största problem just nu. Vi jobbar på det men det är svårt eftersom hon inte riktigt förstår varför mamma får ont. 
 
 
Pga bitandet har hon fått lite mer "riktig" mat. Nyheter som hon gillar är: torsk med potatis (puré), morotspuré, banan (men ej mosad), kyckling med ris (puré) och att få suga på ett helt skalat päron. 
Mango är fortfarande favoriten men banan börjar klättra på topplistan! 
 
Hon sover fortfarande helt fantastiskt bra. Häromnatten sov hon från 20-04 i sin säng för att sen amma en kortis och sova vidare till 10 i vår säng. 
Oftast sover hon dock från 19-20 till 02-03 i sin säng, kommer sen över till oss för amning och sover hos oss till ca 08. 
Dagtid tar hon fortfarande 2-3 tupplurar. 1 på förmiddagen och 1-2 på eftermiddagen, oftast på ca 1,5-2 timmar styck. 
Riktigt skönt med fungerande sömn! 
 
 
Hon tycker mycket om djur. Vill gärna klappa och pilla vilket inte alla djur uppskattar. Charlie avskyr det till exempel men han går bara iväg när hon blir för pillig. Min systers hundar bryr sig inte särskilt mycket om hennes pillande, så länge hon inte drar i pälsen. 
Jag är imponerad över hur tuff och modig hon är runt djur. Hon bryr sig inte alls i om hundarna skäller eller är i hennes ansikte. Inte heller blev hon rädd när ett gigantiskt får kom och luktade henne i ansiktet på husdjursmässan. Hon fick massa fint i julklapp, bland annat ett akvarium av sin moster. Det ska börjas i tid med första husdjuret, så om en månad när flytten är klar så ska vi börja leta fina fiskar till Lykkes alldeles egna akvarium.
 
 
 
Hon är fortfarande lite mer reserverad mot människor men väldigt social och har lätt för skratt. Hon granskar folk noggrant och verkar avgöra om de är värda ett leende eller ej. Oftast får de ett leende annars kör hon på ett stone face.
Fortfarande gråter hon väldigt sällan och inte heller gnäller hon särskilt mycket. Hon är oftast nöjd och glad bara hon får vara med. Det är vid insomning ibland det kan bli lite gråt.
 
 
Ja, det är vår Lykke vid 6 månaders-ålder. Hon är helt underbar! 
 
4 månader!! Galet! 



Idag var vi på BVC. Vägde och mätte och fick högsta betyg. 
Att vi börjat med gröt vara bara positivt då även BVC-sköterskan gissade att min mjölk inte riktigt flödade just nu om man kikade på Lykkes kurva. Dock går det ingen nöd på henne men hon behöver det extra som gröten ger och vi fick rådet att öka till en hel portion så snart vi kan. 
Hon berömde också att jag varit så uppmärksam på hennes signaler och själv tagit rätt beslut för mitt barn. Det värmde! Jag fick lite mer pondus av det. 

Efter besöket på BVC var det dags för mig att gå en trappa ner för en gynundersökning. Jippi.
Vi hade lånat med oss tant Emma som barnvakt så hon och Lykke drog ner till gallerian för lite häng.



Det konstaterades att jag eventuellt kan ha fått någon form av cellförändringar plus att hon kände cystor på äggstockarna. Cystor har jag haft förr och det fick mig att hamna på akuten förra sommaren. Fruktansvärt smärtsamt. 
Cellförändringarna tänker jag inte låtsas om, eftersom det kanske inte ens finns några. Jag måste boka tid på "riktiga" gyn, då detta bara var MVC och där saknas de verktyg som behövs. Så det ska jag göra på måndag, boka tid alltså. 

Det känns sådär, men jag SKA inte oroa mig innan. Så det så.
Måtte jag hålla det löftet..

Alla sover utom jag. Barn, man och hund. Deras andetag susar ikapp som en vacker trio.

Vad två inatt tog gråten slut lika plötsligt som den kom. Vi satt i soffan allihopa, Lykke ammade och tittade på The Jetsons när hon plötsligt log. Med stora tårar i hela ansiktet så fyrade hon av ett av de vackraste leenden jag sett. Så vi gick och la oss, hon tog ett fast grepp om tutten och sen somnade hon på en gång. 

I samma sekund som hon log blev mitt hjärta helt igen. 


Idag blir Lykke 4 månader! Och återigen känner jag: vart sjutton tar tiden vägen?! 
Min bebis är snart ingen bebis. Häromdagen fick vi rensa ut garderoben, hejdå 50 och 56.


Hon har börjar neka napp oftare, kan snurra runt (360grader) när hon ligger på rygg, pratar med sina fötter och kan stoppa saker i munnen. 
Apropå prata, det gör hon allt som oftast och testar gärna sina röstresurser - dock ej genom att skrika/gråta utan att prata. 
Hon är en social tjej som ler mot alla som ler mot henne, eller ja, mot alla som existerar. 


Lykkes favoriter just nu är en kanin med långa armar och ben, Esska bitrigar och morfar. 


Vi började med gröt i lördags och det går toppen. Eftersom min mjölk börjar sina lite, tillfällig eller ej, så började vi introducera gröt som komplement. Mjölken verkar ha kommit tillbaka och grötskedarna är ofantligt poppis. 


Hon älskar att ligga naken nu mer, gärna i soffan. Att busa är himla kul, pruttar på magen eller när någon gör grimaser.

Hon utvecklas till en fantastisk människa och jag förvånad varje dag över hennes framsteg. Vilken härlig liten person vår familj har berikats med!





Plötsligt känns det som att någon vridit tillbaka tiden. Som om vi sitter där i början igen mitt under en av de värsta skrikperioderna. 
Fast den här gången vet jag inte när det ska bli bättre, det var ju vid 3 månader? Imorgon blir hon 4.

Hon bara gråter och gråter ikväll. Hon verkar ha så mycket luft i magen att det skulle kunna fylla en hel jäkla zeppelinare. Tårarna forsar och hon har skrikit sig hes men det verkar ändå inte finnas något slut på eländet.

Fredrik går runt och vaggar tålmodigt, medan jag har huvudvärk och har knappat in numret till akuten otaliga gånger. 
Det stackars barnet har ju ont, hon gråter nästan aldrig längre så det måste ju vara allvarligt! 

Jag vet innerst inne att det kommer gå över, att det är tillfälligt och inte alls allvarligt.
Men just tillfälligt är mitt hjärta i tusen bitar, och det är allvarligt. 


Idag kom beskedet att vi inte får något  besked än. 
Det blir nästa vecka. Så det blir en veckas otålig väntan till. 
Att vänta är inte min starka sida, jag avskyr att vänta. Jag vill att saker händer nu och på en gång.

Idag har Lykke ätit och sovit hela dagen. Mest sovit. Vi får se hur detta blir till natten.. Förhoppningsvis hade hon lite sömn att ta igen (trots att det sägs vara omöjligt) och hon sover natten igenom sen.  Det är jobbigt att växa!


Nervositeten över nästa vecka är enorm. 
Förhoppningsvis får vi ett beslut angående ny bostad. En alldeles perfekt en. 

Vi har letat ett tag efter en lägenhet/ett radhus där Lykke kan få ett eget rum, där hon kommer ta sina första steg och där hon kommer säga sina första ord. 
Krav på nedre botten med lite privat uteplats, inte för långt härifrån och minst tre rum för den nätta summan som banken höjde vårt lån till.

Nu har vi nog hittat den. Eventuellt får vi beslutet nästa vecka och jag är så nervös!

Det känns så stort, trots att enda skillnaden är att vi kommer bo mycket bättre. Den ligger inte alls långt härifrån, är större och finare, vi behöver inte släpa hund/barn/vagn i trappor och vi har egen ingång. 

Men det som känns stort är att vi ha bestämt tillsammans. Det kommer bli vårt på riktigt. 

Igårkväll kände jag att det började bli ohållbart. I fyra veckor har jag varit förkyld i varierande styrka, och sen några dagar tillbaka har jag förädlat ignorerat ett tryck i ansiktet.

Igårkväll började det göra hemskt ont i tänderna och jag visste hur morgonen skulle bli. 
Exakt såhär. Jag har så fruktansvärt ont i ansiktet, speciellt om jag lutar mig framåt, rör mig eller ligger platt. Det spänner i kindtänderna, ögonen känns som om de ska hoppa ut och kindbenen kämpar med att stanna på plats. 

Det värsta är att smaksinnet är puts väck också. Jag kan alltså inte tröstäta med gott resultat.

En av mina största rädslor är nässpray, det är vidrigt. Sist jag hade problem så fick Fredrik brotta ner mig för att kunna få in lite spray i min näsa. Igår bad jag om det frivilligt, det visar ungefär hur illa det är nu.

Fredrik jobbar, min familj bor långt bort likaså min Therese. Så det är jag och min bihåleinflammation som ska ta hand om Lykke idag. Utan att mitt ansikte sprängs.

Challenge accepted.


Lykke är nu 3 månader och själv är jag kvar på BB. Märkligt hur det kan bli.

Lykke kan:
Skratta och le
Upprätthålla ett längre "samtal"
Hänga i babygymet och snacka med kompisarna 
Känna igen mamma, pappa och Charlie 
Slå omkull saker, då hon vill greppa saker men inte riktigt har tekniken än
Se sina fötter
Blåsa salivbubblor

Hon är fortfarande riktigt stark i nacken och kan själv kika vart hon vill. Hon är väldigt bestämd och tycker inte längre om att ligga på rygg som en bebis i famnen, utan vill sitta så hon ser.
Hon trivs i vagnen men tycker att vår nya bärsele är toppen. Hon kommer nära den som bär och ser allt!



Hon tycker om när man formar munnen till en cirkel och säger "ooooooo", och när man sträcker ut tungan. Hon har börjat härmas lite både med cirkelmunnen och med att sträcka ut tungan. 
Hon dreglar kopiösa mängde och gnager på allt! 

Hon älskar när man gör pruttar på magen, låren och kinderna. Då skrattar hon högt och jollrar.
Sömnen följer fortfarande samma härliga mönster, ca kl 22-10 med 1-3 matuppehåll.


Favoritsången är "Nyss så träffade jag en krokodil" och favoritboken är "LillZlatan och morbror raring".

Hon älskar människor och pratar med de flesta. Får hon svar så ler hon med hela ansiktet. Men mamma och pappas famn är de bästa.

Snuttefilten är en stor trygghet och gosedjur är himla roliga att snacka med! 



Just nu är hon mitt i en påfrestande fas, speciellt för henne. Hon blir rädd, ofta när hon ligger på rygg. Då gråter hon tills luften är slut och mitt hjärta spruckit. 
Ibland glömmer hon hur man äter och det blir kaos i lillhjärnan. Då har vi fått räddat situationen med en flaska bröstmjölk från frysen för att få henne lugn så hon kan komma på hur tutten funkar. Tröttheten kommer som en käftsmäll och hon blir övertrött på en sekund.
Det känns lite som att Lykke blivit en minibebis igen. 

Enligt BVC var allt ovanstående typiska tecken på en "klassisk" 3-månadersfas. Så vi rider ut stormen bara. BVC-sköterskan gav oss några bra råd:
•Följ Lykke
•Håll henne i famnen när hon vill
•Lägg inte ner henne om hon inte vill
•Finns där hela tiden 
•Ge henne ersättning när hon vägrar bröstet, om vi ej har mjölk i frysen

Bra råd tyckte jag, som vi redan följer (förutom ersättning som jag vill undvika i största möjliga mån). Eftersom Lykke troligen är ganska rädd och förvirrad så gör vi vårt bästa för att hon ska känna sig trygg med oss.


Hon växer och växer medan jag kämpar för att hänga med. Även om jag inte hänger med så blir jag stoltare för var dag som går, vår lilla sprallbralla. 



Klibbiga handflator möblerar om i mitt ansikte och två fötter flaxar i luften. En svettig panna borrar sig djupare och djupare in i mitt bröst, som om hon vill krypa in i mitt skinn och vila mot mitt hjärta. 
Hon har feber. Närmare 38,5. Det är mycket för en liten Lykk.

Det är en bieffekt av vaccinationen igår. Hon grät när de stack henne och lika gjorde jag. Vem som grät mest är svårt att säga. Men det var tur att Fredrik var där.
Hela dagen igår kände jag mig hemsk som utsatte henne för sprutorna. Sprutor är hemskt. Hon blev så ledsen och hon är så liten. När man är så liten ska man slippa allt jobbigt. 

Idag är en ny dag, som startar med gråt och hög feber. Inatt har hon vaknat varannan timme i tårar, fäktandes med små armar och ben.

Jag har inte kunnat göra något förutom att krama, vagga och trösta. Jag försöker vara stark så hon ska känna sig trygg, men jag misslyckas säkert. 
För övertygelsen om att detta egentligen är mitt fel skiner igenom hela jaget, som världens ljusaste nattlampa.



I lördags var det Lykkes dopdag. Det blev en fin ceremoni och en fin fest. Trots att Lykke bajsade ner hela sig i Tessans famn sekunder innan prästen skulle hålla henne. 

Det var dock tråkigt att vi inte fick tag i en större lokal, för det var många vi hade önskat att var där med oss. Att begränsa sig till 50 personer var svårt! 

Stort tack till alla gäster som närvarade! Tack för alla fina presenter, alla foton ni tog och för att ni förgyllde dopet med er närvaro. 
(Och ett extra tack till er som hjälpte till med förberedelser och städningen, hade inte klarar det utan er!)







Klockan är 9 och jag har redan hunnit dragit i mig en latte och målat naglarna. 
Plus att jag har hunnit sega mig i soffan, gå på toaletten och fundera över livet. Pillat med lite klippspill har jag också gjort, radat upp det i raka linjer, cirklar och lagt det i formen av ett hjärta.
Men gått och lagt det i soporna där det hör hemma har jag icke gjort. 
 
Barnet sover. Hon knorrar lite i sovrummet ibland och jag hör hur hon flaxar med armarna så täcket frasar. 
Igår på dagen var hon så ledsen, övertrött. När jag tillslut lämnade henne i sängen (efter, vad som kändes som, en evighets försök till nattande) för att hämta något så somnade hon tvärt.
Helt själv, bara sådär liksom. "Ja, okej då" sa jag. "Sov gott." 
 
Imorgon är det dags för Lykkes dop och troligen är det därför jag är vaken så här "tidigt". Nervositeten spökar. 
Ungefär allt som kan gå fel har gått fel. Allt ifrån antalet gäster till lokal och klädsel. Detta gör morgondagen till ett stressigt kaos, men jag hoppas att det i slutändan blir ett fint minne. Om jag kommer minnas något vill säga. 
 
På 1,5 timme ska vi ha dekorerat lokalen och dukat för 50 personer. Innan klockan 9.00 ska vi har gjort oss klara, kokat pasta (för 50 personer), skurit isbergssallad (för 50 personer) och kört allt till kyrkan. Plus att Lykke ska hållas nöjd och glad.
Hjälp.
 
Men det är imorgon. Nu ska jag njuta av lugnet, klappa Charlie och vänta på att tjejen i mitt liv ska vakna. 
För nu borde hon vakna snart. Får man väcka bebisar?
 
 
 
Efter en lång dag lägger jag mig med Lykke. Klockan har hunnit blivit mycket då jag smet upp en sväng efter att hon somnat vid 22. Hon vaknade såklart inom en kvart och saknade min närhet. 
Närhet tänker jag inte neka henne så jag återvände till sängen. Hon somnar om snabbt och jag ligger stilla och lyssnar.
Jag hör tevens surr i vardagsrummet, hur Fredrik klickar med datorn och Lykkes lugna andetag i snuttefilten hon har kilat in i min armhåla. 
Jag känner hur någon slags harmoni landar i kroppen. Välkända ljud och värmen under täcket gör att jag slappnar av och drömmer mig bort till framtiden. Den där framtiden som plötsligt är rätt nära och verklig. Den bästa sortens dröm.

För idag fick vi ett trevligt brev i brevlådan. Därför kan jag ligga här och drömma om den där framtiden som står runt knuten. Därför kan jag drömma om hur jag ska inreda Lykkes alldeles egna rum.

Trots att jag alltid vill stanna i nuet, så längtar jag framåt. Men inte allt för långt framåt. Jag längtar bara alldeles runt knuten.



Igår på bussen började jag och en tjej som också hade barnvagn att småprata lite. Eller ja, Lykke drog igång samtalet genom att vrålstirra, skratta och dregla åt den stackars människan. Tjejen tog det dock med ro och var en sån härlig person som gav Lykke den uppmärksamhet hon sökte. De hade ett riktigt fint samtal. 

Men, i den här tjejens barnvagn låg en bebis (thank god!). Bebisen var bara 9 dagar. Den var så liten att den knappt syntes i vagnen. En liten eka på ett stort hav. Lykke blev oväntat (den mest troligt lika oväntade) färjan i poolen helt plötsligt.

Att Lykke var den där lilla ekan bara för 2,5 månad sedan är helt ofattbart. Min stora tjej! 


Nyfödd liten eka VS sprallig färja. 
Kärleken växer med båtstorleken brukar man väl säga? 


Jag vaknar förvirrad, men fylld av en varm känsla. Klockan visar 09.01 och bebisen sussar tungt bredvid mig. Jag inser snabbt att jag ligger hemma i min egen säng.
Vi är inte på väg till Hawaii utan det var bara en dröm. Fan. En sekunds ångest sköljer över mig. 
 
Hawaii är paradiset. Jag längtar tillbaka så fruktansvärt mycket. Ibland lite olidligt mycket. Men jag vet att vi kommer åka tillbaka, och då ska vi visa Lykke alla magiska platser. Bland annat platsen där Fredrik friade, stranden där vi såg valarna och North Shore. Hon kommer älska det. 
Tills dess ska jag visa våra foton och berätta för henne om varje detalj. Allt ifrån hur det doftar till hur bara jag och Fredrik visste att hon låg i min mage och att hon därför var med oss, varje sekund.