130701

2kommentarer

Då var vi åter på hemmaplan efter 10 semesterdagar i stugan uppe i Rättvik.
Vi började med att fira midsommar tillsammans med ett helt gäng fina vänner som kommit upp på besök. Vi åt midsommarmat, drack gott och hade det så himla fint hela helgen. Vi ser fram emot att den här traditionen rotat sig.
Medan gänget partade nästan hela natten så gjorde jag kväller vid 01, jag kände mig lite konstig. Under nattens gång så hade jag mycket sammadragningar, illamående och molande värk i ryggslutet. På lördagen var mitt energiförråd tömt och jag kände mig sjuk. Vännerna åkte in till byn för att käka på en restaurang men jag stannade hemma för att vila. Runt 17 fick jag en spark i stjärten (över internet) av en vän i Gävle så jag ringde in till förlossningen för att få råd, med de ville ha in mig för en koll på en gång. Eftersom Frerdrik inte riktigt var körbar pga midsommaraktiviteterna så fick Emma äran att spendera sin kväll med att köra oss till Falun. 
 
Väl inne på Faluns förlossning så kopplades vi upp på CTG som visade att bebisen mådde bra, men jag hade regelbundna sammandragningar. Efter en undersökning visade det sig att min tapp nästan var utplånad, det fanns knappa 1 cm kvar av de normala 5 cm och jag var redan öppen 1 cm. Bebisen var alltså sugen på att födas 22 juni, mer än en månad för tidigt!
Sjukvårdpersonalen diskuterade ett tag hurvida de skulle göra, låta bebisen komma eller försöka pausa det. De beslutade sig sedan för att ge mig stoppande medicin, då de tyckte att bebisen behövde åtminstonde några dagar till i magen. Så där är vi nu. Bebisen kan komma när som helst. Den behöver bara säga till så lyder min kropp. Jag har fortfarande mycket sammandragningar, men de är inte regelbundna. Jag har kraftiga förvärkar ofta, molvärk i rygg och mage och foglossningen i blygdbenet är hemskt smärtsam. Min fötter och vader är så svullna dygnet runt att endast foppatofflorna går på, och stödstrumpor har plötsigt fått placeboeffekt.
Nu blir det till att hålla oss hemma och bara vänta, jag kan inte uttrycka i ord hur tacksam jag är att Fredrik är hemma med mig hela juli. Personalen i Falun trodde inte att det skulle dröja så länge till, plus att de trodde att förlossningen kan gå rätt fort eftersom en del förarbete är "avklarat" nu. Vi är dock tacksam om hen inte kommer innan fredag, för då går jag in i vecka 38 (37+0) och bebisen räknas inte längre som prematur.
 
Så idag ska vi göra klart allt här hemma, hämta vagnen och packa BB-väskan. Vi måste försöka vara lika redo som bebisen. Jag ser fram emot besöket hos barnmorskan på onsdag, troligen får jag en uppdatering på läget downstairs, om jag öppnat mig mer eller om det är stabilt för tillfället.
 
Idag är det 24 dagar kvar till beräknat födelsedatum, men vi får väl allt se. Att det idag är 1 juli känns riktigt konstigt, i juli ska vi få barn. Förhoppningsvis i juli, eventuellt augusti.
 
Hela den här händelsen har fått mig att dels längta tills det här är över, men det har också skrämt mig lite. Jag mådde så himla dåligt i så många timmar utan att förstå varför. Plus att jag var slut efter dessa realtivt få timmars jobb. Men det som skrämmer mig allra mest var att jag inte fattade alls! Jag trodde att jag var lite sjuk och gnällig. Inte att bebisen ville ut. Men nästa gång, då ska jag allt förstå att det är förlossning på gång. 
 
Bjussar på ett gäng bilder från vår härliga semester! Vi har grillat, solat, vilat, läst, sett film, och egentligen bara latat oss utan varken koll på tid eller dag. Helt underbart!
 
 
 

2 kommentarer

Farmor Anne

01 Jul 2013 10:11

Hej Hjärtat
Tur att allt gick bra för dej/er men dom är så skicklig även i Falun.Skönt att ni är på hemmaplan igen,så spännande en ny medlem i släkten kan komma vilken timme som helst.
Kram till er.

Sofie

01 Jul 2013 11:16

Fina ni, hoppas hen vill stanna i magen ett litet tag till men jag hör att den är en otålig liten sötnos ;) oavsett så kommer allt att gå så bra så ska du se! Du kommer att känna dig som en superkvinna efter! Vila vila vila!

Jag förstod ju inte att min förlossning var igång. Jag kände ett väldigt tryck nedåt kvällen innan och sen vaknade jag ju vid halv 2 på natten av mensvärk. Vid kl 2 satt värkarna igång men även då fattade jag inte att det var på gång för mellan värkarna som kom var 5e minut så var jag helt normal :P jag kunde äta frukost och skratta med de andra. Man vet inte vad man väntar sig men helt plötsligt är det igång för att bebis vill! Vilken midsommar!

Snart kommer er lilla och jag är så nyfiken på vem det är :D skönt att Fredrik är hemma med dig :) kramar, jag håller tummarna att allt går bra! Heja heja

Svar: Åh vad glad jag blir för din kommentar! Ja, vi hoppas också på att Mini vill stanna lite längre iallafall. Men inte allt för länge, mamman är svullen och varm ;) Alla kvinnor som föder barn är superkvinnor, utan tvekan. Håll fast vid den känslan så länge du lever! Du har skapat en människa. en fantastiskt söt liten människa för den delen också, han är ju så himla fin din son!

Skönt att man inte är ensam om att missa en förlossning i startgropen. Men du märkte ju av det till slut. Rätt oundvikligt kan jag tänka mig. Vilken perfekt midsommar det blev för er! Jag gissar att jag kommer ha mer koll nästa gång, eftersom jag vet liiiite hur det känns nu. iallafall hur starten känns.

Ja, visst har jag tur som har Fredrik hemma. Lyx utan dess like. Han kommer vara vid min sida vid varje litet steg igenom det hela, det känns tryggt. Njut av er lilla kille nu (och av att sova på mage) snart är jag också där i bebisbubblan! Kram!
Angelica

Kommentera

Publiceras ej