Missade att posta ett 9 månaders-inlägg. 
Lykke blev ju 9 månader 7 april. Vilket innebär att hon varit på utsidan längre än hon bakades på insidan, riktigt coolt! 
 
Hon kan nu vinka både med hela armen och genom att öppna och stänga handen, klappa händerna, göra "indian" (handen klappar på munnen när hon säger aaaaa) och pilla med fingret på underläppen samtidigt som hon gör ljud. Skrattet som kommer ur den lilla människan när hon pruttar med munnen mot min axel/arm/ben/hand är underbart!
 
Hon har stått utan stöd några gånger men kan stå & gå längs med möbler utan problem. Hon kryper snabbare än ljuset och pillar på allt. Favoritleken är att riva ur/ner saker. Hon pratar en hel del. Rätt mycket, precis som jag. Mamma och pappa säger hon, didda (titta), dää (där) och sen lite jibberish som bland annat: "Nänänä", "bababa" "Bäbäbä", "didäjdäjdäj". Även en del morrande likt en dinosaurie har tillkommit till hennes vokabulär.
 
Fröken har nu 4 tänder och älskar fortfarande att äta. Helst ska man ta mat på gaffeln och ge den till henne så hon kan stoppa gaffeln i munnen själv.  Eller att hon rent av får använda händerna. Hon ammar också än men älskar mat i bitform och har börjat rata puréer. Soppa funkar däremot, smarta unge.. Hon har börjat testa tänderna genom att gå fram till ens lår/knä & försöka bitas, men vi har redan satt en gräns och stoppar henne innan. Hon gråter varje gång. Det är tufft såklart, men för hennes eget bästa.
 
Hon har även börjat testa oss genom att pressa fram gråt från ingenstans för att se vad som händer. Funkar ej. Rösten har hon funnit och skriker förtjust rakt ut ibland, sen ler hon stolt. Såklart hon måste få prova!
 
Vi är fortfarande i Mexiko och hon kommer även hinna bli 10 månader här. Om 21 dagar åker vi hem och det kommer bli tomt. Lykke är så hemskt omtyckt här och har en massa vuxna kompisar som leker, kelar och matar. Allt man behöver! Tur att många av dem finns nära till hands hemma sen med.
   
 
Lykke och pappa tog en kalasdans på påskfesten
 
Nu är det kväll och Lykke ska bäddas ner. Hon har blivit supermysig och vill skeda samt hålla hand, eller sova på mage. Hon vill också gärna bli killad på ryggen. Då dör jag av kärlek. Hon är så lik mig, så ofta. 
 
 
 
Jag har fått en dröm uppfylld, ska försöka få tid att skriva om det någon dag <3 
 
 
 
Då var vi på plats i Mexico, synd bara att vårt bagage inte följde vårt exempel och nu är "borta" enligt flygbolaget. 
Vi saknar alla våra kläder inklusive badkläder och uv-dressar/hattar, Lykkes mat & blöjor, hennes kudde & sovdjur, vagnen och alla hygienartiklar inklusive smink och solskydd. 

Flygresorna gick bra trots en del förseningar på sista flyget (även det som tappade bort vårt bagage) och resan tog ca 21 timmar. Tyvärr går bilresorna uselt då Lykke måste sitta framåtvänd i barnstol & blir rädd.

Det är ca 35 grader och full sol, rör härligt ned andra ord. 3 minuter till strand vid havet, pool utanför lägenhetsdörren. Gött! 
Lykke tycker dock att både poolen och havet är skitläskiga. 








Jag har glömt att göra ett 8-månaders-inlägg. Shame on me! 
 
Mycket har hänt! Dels har Lykke varit förkyld till tusen och jag har varit matförgiftad. Jag har avfärgat håret så rejält att det gick av. Vi har hunnit bott in oss i lägenheten och älskar vårsolen på balkongen. Fredrik har fått jobb & på tisdag lämnar vi Sverige för Mexiko och återvänder 25 maj, lagom till sommaren. 
 
 
Lykke har alltså hunnit bli 8 månader & är överallt hela tiden.
Hon kan nu krypa "ordentligt", dvs på alla fyra. Hon är både snabb och nyfiken och bangar inte för att krypa iväg för att kolla saker på egen hand. Även om det som ska kollas är högt upp så når hon - hon kan nämligen både stå på knä och dra sig upp så hon står på fötterna. Livsfarligt. Hittills har vi avverkat två blåtiror.
 
Nu tar hon sig liksom överallt, från liggande till sittande, från krypande till stående på knä, från knästående till stående, osv. Hon har även börjat förstå grejen med att gå när vi håller henne i händerna. Kul! 
 
 
Gunga är fortfarande favoriten. Gärna högt! Att få krypa ute på marken gillas också. Andra barn är hemskt spännande men alla främlingar är lite otäcka, även barn. 
 
 
I matväg älskar hon allt utom vår hemmagjorda torsk och potatis. Sofies torsk på samma recept är däremot god. Potatis är väl ingen höjdare heller men sötpotatis går i. Favoriter just nu är broccoli, ananas- & päronpuré och hallon. Apelsinklyftor är också goda när hon får äta själv. Hon äter mycket bitar och tycker om att få plocka själv med maten.
 
Nu har hon börjat intressera sig för böcker, både att titta i själv och när man läser för henne. Riktigt mysigt! 
Hon leker gärna på sitt rum och kan leka självständigt rätt länge. Hon plockar fram leksaker, drar i sina leklådor och pysslar. Favoritleksaken är en plasttiger hon själv tog på en loppis, som jag betalade hela 2,50 kr för. Ungen är dyr i drift.
Nappen är en rolig leksak som hon gärna busar med och tuggar på, den används mest i sitt riktiga syfte när hon ska sova eller ligger i vagnen och myser. Annars vill hon inte ha den utan ska prata en massa.
 
 
Om kvällarna vill hon oftast inte sova. Det är enda gången hon gråter. Hon vill vara med oss då och tycker att sömn är extremt onödigt. Men så snart hon somnat (mellan 19-20) så sover hon gott sen. 
Vi har haft det jobbigt med hennes hosta som väckte henne hela tiden men efter hostmedicinen botade hostan så sover hon gott igen. 
Hon somnar 19/20 sover till midnatt, vill då till vår säng för att amma. Sedan sover hon till 03/04, ammar, sover vidare till 07-08 och vill sen göra morgon. Helt okej! 
Dagtid vilar hon fortfarande ca 2-3 timmar utspritt på 2 eller 3 tillfällen. 
 
Fortfarande är hon en glad tjej! Hon är en nyfiken och väldigt skojig person som gärna busar. Hon pratar lika mycket som jag och kan säga både "mamma" och "dä", vilket jag tror är början till ett medvetet "där".
 
 
 
Hon älskar Sofie & Vincent och det finns inga bättre människor i hennes liv tycker hon (och jag). Så fort hon ser Sofie så lyser hon upp! Vincent är helt fantastiskt skojig att retas med tycker Lykke då hon verkligen funnit alla hans "irritationsknappar". 
Så, det var 8 månader. Snart är min bebis ett helt år! Herregud!
 
 
Nu har vi flyttat! Jag älskar vår nya lägenhet och njuter av varje kvadratmeter. Lykke trivs så bra i sitt rum och både leker & sover bäst där inne. 
Vi har snart kommit i ordning helt. I den bemärkelsen att kartongerna snart är uppackade. Men sen ska vi bo in oss och flytta runt saker. Dock känns det redan som hemma. Vilket fantastiskt köp vi har gjort! 



I mitten av mars ska vi ut och resa! Jag är alldeles pirrig! Vi ska till MEXICO! 
Fredrik har fått ett jobb som innefattar två månader utomlands, och vi får följa med. Vi kommer bo på ett privat område i djungeln med fler familjer till de som ska jobba. Med egen pool så gissar jag att Lykke inte kommer få tråkigt! 
Tyvärr så betyder också detta att jag måste vaccinera mig mot en massa och Lykke måste få en spruta mot mässlingen. Fy! 




Igår var jag och Sofie på dejt. Utan barn. Hör och häpna! Vi hade supertrevligt! Det borde göras oftare. 

Lykke har också avverkat tredagarsfeber. I tre dygn har hon haft närmare 40 graders feber, igår var hon feberfri och inatt kom utslag över hela henne. Skönt ändå, för då var det inget farligt. Vi spenderade fredagsförmiddagen på vårdcentralen och lämnade både blod-&urinprov men alla hennes värden var normala. Så jag hann ju bli lite orolig. 



Idag har vi tankat sol. Hela eftermiddagen. Underbart! 









Vilken usel vecka det har varit. Problem som jag inte har bett om har dykt upp och jag är väldigt låg. 
Inte nog med att CSN har bråkat och Telia har kommit med dumheter så har jag:et har fått en rejäl törn. 
Igår träffade vi också vår nya BVC-tant som var jättegullig. Men vid vägningen visar det sig att Lykke knappt gått upp något... Hon får inte tillräckligt med mat och vi måste stoppa in ett extra mål på eftermiddagen. Hur kan jag inte ha märkt att hon inte får tillräckligt med mat..?

Att det har varit något jobbigt exakt varje dag den här veckan har ju påverkat hela flytten. Packningen står still. 
Jag försöker ta mig i kragen för att vi ska komma någon vart men det går liksom inte. Korta stunder är jag in the game, sen blir jag ledsen och Fredrik tröstar.

Men det ska gå över. Förhoppningsvis snart för jag har ett liv att leva och en flytt att packa inför. Vi flyttar om en vecka och hemmet är sig likt.

I onsdags var vi på öppna förskolan med Sofie och Vince. Morgonen blev stressig som sig lätt blir med en sjusovare till unge, som sen inte får somna förrän man kommit ut i vagnen. Det är alltid spännande att försöka hålla en bebis vaken genom lek.
Väl på öppnis hade barnen så skoj, som vanligt! Det är den bästa traditionen vi har, onsdagsöppnis!
Barnen leker med alla leksaker, undersöker varandra, tittar på andra barn och verkligen älskar läget där på golvet. Vincent visade också tydligt förra gången att sångstund är A M A Z I N G! 
Efter öppnis blev det mellanmål på Waynes för barnen och en gigantisk kaffe för mig som fått en ordentlig huvudvärk. 

På lördag ska jag gå och simma. Jag skulle egentligen på roligheter men planerna har ändrats och Fredrik är besviken på att ej få ha lördagsmys själv med Lykke. 
Så jag ska simma. Jag har en himla fin baddräkt som jag har fått av Fredrik som jag ej använt än. Plus att alla jag känner visst var upptagna på lördag och jag är inte en sån som dejtar mig själv på en middag eller bio. 

Idag ska vi packa. Förhoppningsvis. 


T


Nu är det inte långt kvar tills flyttlasset går och tur är väl det. Jag känner mig så instängd! 23 dagar kvar.
Det är stökigt, trångt och oorganiserat kaos i varje liten vrå. Om 8 dagar ska jag börja packa. När blev 23 dagar en evighet? 

Fredrik har varit hemma länge och Lykke är mitt i en riktigt tuff utvecklingsfas. Plus att hon har fått hosta igen. Kvällarna och nätterna är plötsligt längre än dagarna. Sömn är hårdvaluta och jag är sjuk.

Vi alla kommer må bra av att få ordning och lite space. 
Och golvvärme  i badrummet kommer knappast skada heller.






På Annica Leone's (www.mama.se/annikaleone) blogg finns ett inlägg om hur hon och hennes vännina ej fick komma in på ett café med sina barn och barnvagnar. 

Efter inlägget kommer en hel del kommentarer om hur de förstår caféet och folk som gnäller på att man "alltid ska visa sån enorm hänsyn" mot gravida/mammor .
Tydligen måste jag ha missuppfattat allt: jag trodde att man skulle visa hänsyn mot allt levande. Även gravida, mammor med barnvagn och ammande. Kanske klassas vi mammor inte som levande individer. Kanske robotar? Kan i och för sig stämma med tanke på vad vi går igenom utan att gå av på mitten med barnafödande, vaknätter och bajsodör.   

Jag visste inte heller att många tycker att mammor ska hålla sig hemma med sina barn. Hade ingen aning om att gravida/mammor/barn/vagnar/ammande absolut inte bör ta plats på trottoaren, i kommunaltrafiken eller, Gud förbjude, i någon form av lokal som serverar kaffe/mat. 
Jag var rätt säker på att vi hade kommit längre än "kvinnans plats är i köket", eller ja, i hemmet. 

Undra om öppna förskolan är okej? Där finns ju faktiskt kaffe att köpa..
Fast ska jag dit så måste jag förstås gå dit, och det är rätt superlångt. Jag kan ju inte komma på bussen och tränga mig på med barn samt barnvagn och kräva att folk visar hänsyn för mig och mitt barn (2 levande individer?). Mitt barn är ju förstås inte ens ett år och därmed inte heller särskilt produktiv, så hon klassas väl mer som objekt än levande individ.

Det jag mest undrar är; Varför är mammor/gravida/barn inte tillräckligt värda för att ens ta hänsyn till? När hamnade vi i samma popularitetsfack som ett mögelludd i vindruvsasken? 

Ja, det var väl mest det jag låg här och funtade på. Jag uppfattar mig själv lite mer värd än ett mögelludd, men jag har kanske en släng av storhetsvansinne. 

God natt.


Sprallig människa på öppnis. 
Vissa dagar får guldkant. Gårdagen var en sådan dag.
En av de bästa personerna jag vet meddelade att vi blir grannar snart.
Eller ja, grannar och snart var att ta i. Men nästgårds och i slutet av året.
 
De har köpt nyproduktion 1,5 km från vår nya lägenhet. Lykkes bästa vän kommer att bo 1,5 km ifrån oss!
Jag kommer ha världens härligaste familj alldeles nära! Jag är så glad för deras skull, och minst lika glad för min egen skull! Jag kommer kunna bjuda över på spontankaffe, ta en promenad förbi bara sådär och vi kommer kunna grilla hela sommarnätterna. Lyckan har liksom inget slut!!
 
Imorgon däremot är lyckan lite mer begränsad. Vi ska och hälsa på förskolan i vårt nya område. Det gör ont i hjärtat. Dels vill jag inte ens ha henne på förskola och dels så är hon ju bara bebis..
Planen är att hon börjar i augusti 2014, i och med att jag börjar plugga igen då ågon gång.
 
Vi vill ju ha Lykke hos en dagbarnvårdare. En kommunal dagbarnvårdare. Vilket verkar som en omöjlighet då de flesta tydligen är privata nu mer. Att lämna henne hos en privat känns inte tryggt och isåfall blir nog valet förskolan. Hon är en tuff tjej och jag tror inte hon kommer ha något problem med förskolan, men jag har sett hur det kan vara och jag vill inte utsätta in lilla tös för sådant.
 
Vi får se. Vi besöker förskolan och jag ska forska vidare i de dagmammor som finns. Både privata och kommunala, eftersom jag tydligen inte har något val. Vi får börja där.
 
 
Det är 7 januari och Lykke blir 6 månader. Ett halvår!
 
 
Under julen har hon bemästrat en hel del nya färdigheter och hon jobbar på dem varje dag. Man märker att hon blir äldre på hennes nyvunna självständighet. 
 
Lykke kan nu ställa sig i krypställning och skjuta sig bakåt. Att krypa framåt börjar ta sig och igår tog hon enstaka krypsteg (kryphopp?) framåt. Tittar man inte på henne hela tiden så tappar man lätt bort henne, då hon snabbt ålar iväg några meter. Hon är fortfarande extremt stark i kroppen och kan rulla åt alla håll nu, även om hon har det lite kämpigt med mage till rygg. Ibland kommer huvudet för fort och slår i golvet. 
 
 
Dagen efter julafton satt hon själv för första gången och är nu rätt stadig. Hon kan sitta själv och leka men tippar ibland. Hon har även börjat knäcka koden att ta sig från sittande till magläge. 
Hon trivs bra liggandes eller sittandes själv på golvet nu då hon kan leka med sina leksaker. Hon gillar saker som låter och lyser. Det är på golvet hon spenderar mest tid.
 
 
Hon kan härmas och pruttar gärna med munnen. Från att ha haft läpparna inåt när hon gör pruttljud kan hon nu forma den till en pussmun och prutta ordentligt så saliven flyger. 
 
Nyligen gick hennes två nedre framtänder igenom och nu är de tydligt uppe. Hon bits fruktansvärt mycket vid amning vilket är vårt största problem just nu. Vi jobbar på det men det är svårt eftersom hon inte riktigt förstår varför mamma får ont. 
 
 
Pga bitandet har hon fått lite mer "riktig" mat. Nyheter som hon gillar är: torsk med potatis (puré), morotspuré, banan (men ej mosad), kyckling med ris (puré) och att få suga på ett helt skalat päron. 
Mango är fortfarande favoriten men banan börjar klättra på topplistan! 
 
Hon sover fortfarande helt fantastiskt bra. Häromnatten sov hon från 20-04 i sin säng för att sen amma en kortis och sova vidare till 10 i vår säng. 
Oftast sover hon dock från 19-20 till 02-03 i sin säng, kommer sen över till oss för amning och sover hos oss till ca 08. 
Dagtid tar hon fortfarande 2-3 tupplurar. 1 på förmiddagen och 1-2 på eftermiddagen, oftast på ca 1,5-2 timmar styck. 
Riktigt skönt med fungerande sömn! 
 
 
Hon tycker mycket om djur. Vill gärna klappa och pilla vilket inte alla djur uppskattar. Charlie avskyr det till exempel men han går bara iväg när hon blir för pillig. Min systers hundar bryr sig inte särskilt mycket om hennes pillande, så länge hon inte drar i pälsen. 
Jag är imponerad över hur tuff och modig hon är runt djur. Hon bryr sig inte alls i om hundarna skäller eller är i hennes ansikte. Inte heller blev hon rädd när ett gigantiskt får kom och luktade henne i ansiktet på husdjursmässan. Hon fick massa fint i julklapp, bland annat ett akvarium av sin moster. Det ska börjas i tid med första husdjuret, så om en månad när flytten är klar så ska vi börja leta fina fiskar till Lykkes alldeles egna akvarium.
 
 
 
Hon är fortfarande lite mer reserverad mot människor men väldigt social och har lätt för skratt. Hon granskar folk noggrant och verkar avgöra om de är värda ett leende eller ej. Oftast får de ett leende annars kör hon på ett stone face.
Fortfarande gråter hon väldigt sällan och inte heller gnäller hon särskilt mycket. Hon är oftast nöjd och glad bara hon får vara med. Det är vid insomning ibland det kan bli lite gråt.
 
 
Ja, det är vår Lykke vid 6 månaders-ålder. Hon är helt underbar! 
 
Nu är Lykke 5 månader. Eller egentligen mer än 5 månader, snart 5,5 månader. Det är så himla galet!
Jag har inte förstått att hon är så stor än och blir förvånad varje dag.
Nu väger hon 6990 gram och är 63 cm lång, hon drar plötsligt storlek 62 i kläder!
 
Lykke käkar ett helt mål gröt till frukost och till det två iskuber med katrinplommonpuré. Vissa eftermiddagar får hon päronpuré till mellanmål. Favoritfrukten är vattenmelon och mango. Hon har precis börjat käka från sin umami och tuggar gärna på en päron-, mango- eller melonbit.
 
Hon sover nästan hela nätterna och vaknar runt 8. Runt 10-11 vill hon sova middag och tar en lur på ungefär en och en halv timme. Lika på eftermiddagen runt 16-17.
 
Lykke har haft sin första förkylning, eller så är det tänderna. Snoret rinner och igår hade hon 40 graders feber, bara över dagen. Mycket märkligt.
De två nedre framtänderna syns lite till och från genom tandköttet. Än har de inte trängt igenom men jag gissar att de är på G. Hon gnager konstant på singa händer och ska stoppa allt i munnen. Nappen har åter blivit intressant men den funkar lika bra som leksak som snutte. Vi bytte nyligen till sexmånadersnapparna då Lykke blev hostig och tappade dem lätt, sexmånadersnapparna är större och lättare att behålla i munnen. Succé!
 
 
 
Som om det inte vore nog så kan hon sitta i barnstol utan problem nu. Aon sitter som en kung i sin antilop-stol från Ikea. Hon slår exhalterat med händerna i bordskivan och sprallar med fötterna. Hon sitter stadigare och stadigare rakt upp och er i tex soffan också, och har börjat fördela vikten bättre lite när hon känner att hon är på väg att falla. Men än sitter hon inte utan stöd!
 
 
 
Fötterna är riktigt roliga och funkar till det mesta. Man kan äta dem, prata med dem och leka med dem. Himla bra multiverktyg!
 
 
Idag rullade hon även från rygg till mage för första gången och verkligen fattade det. Efter den första lyckade rullningen vid lunch så kopplade hon hur man gjorde och nu ska hon rulla så fort ryggen når underlaget. Dvs, det är svårt att byta blöja. 
 
 
Hon fortsätter vara den glada och sociala tjejen vi levt med hela tiden. Hon har blivit lite mer reserverad mot folk, om de inte skojar med henne - då är de helt okej! Hon gråter väldigt sällan och vi har mest bara kul.
 
 
 
 
Jag vill avsluta med att berätta att vi har köpt en ny lägenhet. Äntligen!
Den 8 februari flyttar vi till en nyrenoverad trea i gamla Östberga. Lägenheten har bästa läget och ligger ett hus ifrån härliga stamparken, och balkongen vätter mot en liten återvändsgränd som täcks med skog.
Längtar är enorm och det kommer bli helt fantastiskt!
 
 
Förra året spenderade vi jul och nyår på Hawaii. Underbara älskade Hawaii. Jag hade en liten Lykkegrodd i magen, i hemlighet förstås. 
Då hade jag världens bästa nyårslöfte: att vara snällare mot mig själv. 
Jag hade världens finaste gåva i magen som var helt beroende av hur jag behandlade mig själv, allt jag gjorde mot mig gjorde jag mot lilla mini.

Jag var snäll mot mig själv under graviditeten men så snart hon var ute så blev jag lite mindre snäll igen. Speciellt i sinnet. 
Ångest, krav och "råd" började fylla upp och jag sparkade på mig själv både en och tre gånger för onödigheter. 
Men till och från har jag tagit tag i mig själv och sagt ifrån (till mig själv) på skarpen. Allt är inte mitt fel och mycket kan jag inte påverka.

Ibland slår jag lite för hårt på mig själv men jag försöker att låta bli. Jag gör faktiskt det bästa jag kan och saker måste inte bli perfekt jämt. 
Jag är världens bästa Lykkemamma!
Jag vet många som skulle behöva anamma det här. Att vara snällare mot sig själva och acceptera att de faktiskt är en rätt schysst person som gör sitt bästa.

I år har jag gjort ordentliga framsteg när det kommer till att vara snäll mot mig. Jag låter väldigt mycket mer passera nu än vad jag gjorde förr. Jag har fått mycket mer frid i kroppen tack var det.

Vid nyår i år kommer jag avge samma löfte.
Under 2014 ska jag vara ännu snällare mot mig själv. 
Jag hoppas att du och jag har samma nyårslöfte.
4 månader!! Galet! 



Idag var vi på BVC. Vägde och mätte och fick högsta betyg. 
Att vi börjat med gröt vara bara positivt då även BVC-sköterskan gissade att min mjölk inte riktigt flödade just nu om man kikade på Lykkes kurva. Dock går det ingen nöd på henne men hon behöver det extra som gröten ger och vi fick rådet att öka till en hel portion så snart vi kan. 
Hon berömde också att jag varit så uppmärksam på hennes signaler och själv tagit rätt beslut för mitt barn. Det värmde! Jag fick lite mer pondus av det. 

Efter besöket på BVC var det dags för mig att gå en trappa ner för en gynundersökning. Jippi.
Vi hade lånat med oss tant Emma som barnvakt så hon och Lykke drog ner till gallerian för lite häng.



Det konstaterades att jag eventuellt kan ha fått någon form av cellförändringar plus att hon kände cystor på äggstockarna. Cystor har jag haft förr och det fick mig att hamna på akuten förra sommaren. Fruktansvärt smärtsamt. 
Cellförändringarna tänker jag inte låtsas om, eftersom det kanske inte ens finns några. Jag måste boka tid på "riktiga" gyn, då detta bara var MVC och där saknas de verktyg som behövs. Så det ska jag göra på måndag, boka tid alltså. 

Det känns sådär, men jag SKA inte oroa mig innan. Så det så.
Måtte jag hålla det löftet..

Alla sover utom jag. Barn, man och hund. Deras andetag susar ikapp som en vacker trio.

Vad två inatt tog gråten slut lika plötsligt som den kom. Vi satt i soffan allihopa, Lykke ammade och tittade på The Jetsons när hon plötsligt log. Med stora tårar i hela ansiktet så fyrade hon av ett av de vackraste leenden jag sett. Så vi gick och la oss, hon tog ett fast grepp om tutten och sen somnade hon på en gång. 

I samma sekund som hon log blev mitt hjärta helt igen. 


Idag blir Lykke 4 månader! Och återigen känner jag: vart sjutton tar tiden vägen?! 
Min bebis är snart ingen bebis. Häromdagen fick vi rensa ut garderoben, hejdå 50 och 56.


Hon har börjar neka napp oftare, kan snurra runt (360grader) när hon ligger på rygg, pratar med sina fötter och kan stoppa saker i munnen. 
Apropå prata, det gör hon allt som oftast och testar gärna sina röstresurser - dock ej genom att skrika/gråta utan att prata. 
Hon är en social tjej som ler mot alla som ler mot henne, eller ja, mot alla som existerar. 


Lykkes favoriter just nu är en kanin med långa armar och ben, Esska bitrigar och morfar. 


Vi började med gröt i lördags och det går toppen. Eftersom min mjölk börjar sina lite, tillfällig eller ej, så började vi introducera gröt som komplement. Mjölken verkar ha kommit tillbaka och grötskedarna är ofantligt poppis. 


Hon älskar att ligga naken nu mer, gärna i soffan. Att busa är himla kul, pruttar på magen eller när någon gör grimaser.

Hon utvecklas till en fantastisk människa och jag förvånad varje dag över hennes framsteg. Vilken härlig liten person vår familj har berikats med!





Plötsligt känns det som att någon vridit tillbaka tiden. Som om vi sitter där i början igen mitt under en av de värsta skrikperioderna. 
Fast den här gången vet jag inte när det ska bli bättre, det var ju vid 3 månader? Imorgon blir hon 4.

Hon bara gråter och gråter ikväll. Hon verkar ha så mycket luft i magen att det skulle kunna fylla en hel jäkla zeppelinare. Tårarna forsar och hon har skrikit sig hes men det verkar ändå inte finnas något slut på eländet.

Fredrik går runt och vaggar tålmodigt, medan jag har huvudvärk och har knappat in numret till akuten otaliga gånger. 
Det stackars barnet har ju ont, hon gråter nästan aldrig längre så det måste ju vara allvarligt! 

Jag vet innerst inne att det kommer gå över, att det är tillfälligt och inte alls allvarligt.
Men just tillfälligt är mitt hjärta i tusen bitar, och det är allvarligt. 


Lägenheten ja. Exakt lika perfekt som på bild fast lite bättre, vilket också alla andra tyckte.
 
Det drogs i den stackars mäklaren och många ville buda trots att han ville ta sånt imorgon. Till slut godtog han acceptpriset av en kvinna.
En annan kvinna undrade hur högt hon skulle lägga för att det inte skulle bli budgivning, och en familj sa att de kunde lägga 2,7 miljoner för det var vad de fick in av sin gamla lägenhet. 

Mitt i allt det stog vi och såg ut som om vi sålt smöret och tappat pengarna. 
Trots att vi inte ens fått några pengar än.

Vi har inte en chans.
Ligger i sängen och vill inte kliva upp. Det bästa är att jag inte behöver det heller, iallafall inte förrän om 4 timmar.
Charlie ligger på min rygg och sover. Han ligger under täcket som en liten boll och värmer gott.

Fredrik och Lykke har varit uppe i en halvtimme redan och jag hör hur de kikar på "anger management" på tvn. Charlie Sheens röst är omöjlig att inte känna igen. Lykke har hicka och gnäller frustrerat efter varje hick. 

Grannens trumsolon skär igenom de välbekanta ljuden med några minuters mellanrum. Kanske skriver han en låt och måste anteckna det nya coola soundet mellan spelandet. 

Idag ska vi och kika på lägenheten och sen tar budgivningen fart. Igår blev jag alldeles genomdeppig och helt säker på att den kommer blir för dyr. 
Isåfall måste vi ställa in oss på att inte få någon uteplats för det finns inga andra sådana lägenheter i vår prisklass. Då blir det till att leta lägenheter på första/andra/tredje våningen. Jag vill inte det!! 
Charlie måste ju få sin uteplats..

Klockan 15 börjar visningen. Kanske hatar vi den. Kanske hatar alla andra spekulanter den. 
Den som lever får se.



Den där eventuellt kommande flytten till en lägenhet på nedre botten, det finns ett problem. 
Problemet är helt irrationellt egentligen. 

Jag är rädd för zombies.

Nu bor vi på tredje våningen och har en klar fördel om det skulle bli en invasion, då zombies inte kan gå i trappor. Eller, jag tror iallafall att de inte kan det. 
Därför tänker jag att ju högre man bor ju senare dyker man upp på menyn.
Bor man på bottenvåningen så blir man ju frukosten.

Jag vill inte bli någons frukost. 



Vi har en riktigt tuff dag (och den fjärde tuffa natten på rad). Varken sömn eller mat står på schemat enligt Lykke. Av någon anledning är det bara tårar, tårar, tårar. Jag går sönder. 

Så idag ägnar vi åt er! 
Ni är ju ett gäng hemlighetsfulla rackare som läser, vilka är ni? Hur mår ni idag?
Idag kom beskedet att vi inte får något  besked än. 
Det blir nästa vecka. Så det blir en veckas otålig väntan till. 
Att vänta är inte min starka sida, jag avskyr att vänta. Jag vill att saker händer nu och på en gång.

Idag har Lykke ätit och sovit hela dagen. Mest sovit. Vi får se hur detta blir till natten.. Förhoppningsvis hade hon lite sömn att ta igen (trots att det sägs vara omöjligt) och hon sover natten igenom sen.  Det är jobbigt att växa!


Nervositeten över nästa vecka är enorm. 
Förhoppningsvis får vi ett beslut angående ny bostad. En alldeles perfekt en. 

Vi har letat ett tag efter en lägenhet/ett radhus där Lykke kan få ett eget rum, där hon kommer ta sina första steg och där hon kommer säga sina första ord. 
Krav på nedre botten med lite privat uteplats, inte för långt härifrån och minst tre rum för den nätta summan som banken höjde vårt lån till.

Nu har vi nog hittat den. Eventuellt får vi beslutet nästa vecka och jag är så nervös!

Det känns så stort, trots att enda skillnaden är att vi kommer bo mycket bättre. Den ligger inte alls långt härifrån, är större och finare, vi behöver inte släpa hund/barn/vagn i trappor och vi har egen ingång. 

Men det som känns stort är att vi ha bestämt tillsammans. Det kommer bli vårt på riktigt.