Alla sover utom jag. Barn, man och hund. Deras andetag susar ikapp som en vacker trio.

Vad två inatt tog gråten slut lika plötsligt som den kom. Vi satt i soffan allihopa, Lykke ammade och tittade på The Jetsons när hon plötsligt log. Med stora tårar i hela ansiktet så fyrade hon av ett av de vackraste leenden jag sett. Så vi gick och la oss, hon tog ett fast grepp om tutten och sen somnade hon på en gång. 

I samma sekund som hon log blev mitt hjärta helt igen. 


Idag blir Lykke 4 månader! Och återigen känner jag: vart sjutton tar tiden vägen?! 
Min bebis är snart ingen bebis. Häromdagen fick vi rensa ut garderoben, hejdå 50 och 56.


Hon har börjar neka napp oftare, kan snurra runt (360grader) när hon ligger på rygg, pratar med sina fötter och kan stoppa saker i munnen. 
Apropå prata, det gör hon allt som oftast och testar gärna sina röstresurser - dock ej genom att skrika/gråta utan att prata. 
Hon är en social tjej som ler mot alla som ler mot henne, eller ja, mot alla som existerar. 


Lykkes favoriter just nu är en kanin med långa armar och ben, Esska bitrigar och morfar. 


Vi började med gröt i lördags och det går toppen. Eftersom min mjölk börjar sina lite, tillfällig eller ej, så började vi introducera gröt som komplement. Mjölken verkar ha kommit tillbaka och grötskedarna är ofantligt poppis. 


Hon älskar att ligga naken nu mer, gärna i soffan. Att busa är himla kul, pruttar på magen eller när någon gör grimaser.

Hon utvecklas till en fantastisk människa och jag förvånad varje dag över hennes framsteg. Vilken härlig liten person vår familj har berikats med!





080911 föddes Charlie. För 5 år sedan alltså! Herregud så fort det har gått. Grabben har firat sin dag med vad han gillar mest; godsaker, sömn och mjuka filtar. Vi är så tacksamma för vår lilla kompis. Stoet grattis på 5-årsdagen Charlie! 

Vidare tänkte jag skriva lite om livet, som vanligt. Livet rullar på, dagarna går så fort och Lykke har blivit 2 månader och utvecklats en hel del. Hon kan plötsligt så mycket! Hon skrattar och ler för det mesta, vill se vad som händer runtikring henne och kan lyfta nacken och styra huvudet medvetet. Plus att hon kan rulla från mage till sida och ibland rygg. Nu börjat hon krypa ur storlek 50 och in i 56. Hon tycker om när jag sjunger och tycker det är hysteriskt roligt när man gör grimaser.


Då var vi åter på hemmaplan efter 10 semesterdagar i stugan uppe i Rättvik.
Vi började med att fira midsommar tillsammans med ett helt gäng fina vänner som kommit upp på besök. Vi åt midsommarmat, drack gott och hade det så himla fint hela helgen. Vi ser fram emot att den här traditionen rotat sig.
Medan gänget partade nästan hela natten så gjorde jag kväller vid 01, jag kände mig lite konstig. Under nattens gång så hade jag mycket sammadragningar, illamående och molande värk i ryggslutet. På lördagen var mitt energiförråd tömt och jag kände mig sjuk. Vännerna åkte in till byn för att käka på en restaurang men jag stannade hemma för att vila. Runt 17 fick jag en spark i stjärten (över internet) av en vän i Gävle så jag ringde in till förlossningen för att få råd, med de ville ha in mig för en koll på en gång. Eftersom Frerdrik inte riktigt var körbar pga midsommaraktiviteterna så fick Emma äran att spendera sin kväll med att köra oss till Falun. 
 
Väl inne på Faluns förlossning så kopplades vi upp på CTG som visade att bebisen mådde bra, men jag hade regelbundna sammandragningar. Efter en undersökning visade det sig att min tapp nästan var utplånad, det fanns knappa 1 cm kvar av de normala 5 cm och jag var redan öppen 1 cm. Bebisen var alltså sugen på att födas 22 juni, mer än en månad för tidigt!
Sjukvårdpersonalen diskuterade ett tag hurvida de skulle göra, låta bebisen komma eller försöka pausa det. De beslutade sig sedan för att ge mig stoppande medicin, då de tyckte att bebisen behövde åtminstonde några dagar till i magen. Så där är vi nu. Bebisen kan komma när som helst. Den behöver bara säga till så lyder min kropp. Jag har fortfarande mycket sammandragningar, men de är inte regelbundna. Jag har kraftiga förvärkar ofta, molvärk i rygg och mage och foglossningen i blygdbenet är hemskt smärtsam. Min fötter och vader är så svullna dygnet runt att endast foppatofflorna går på, och stödstrumpor har plötsigt fått placeboeffekt.
Nu blir det till att hålla oss hemma och bara vänta, jag kan inte uttrycka i ord hur tacksam jag är att Fredrik är hemma med mig hela juli. Personalen i Falun trodde inte att det skulle dröja så länge till, plus att de trodde att förlossningen kan gå rätt fort eftersom en del förarbete är "avklarat" nu. Vi är dock tacksam om hen inte kommer innan fredag, för då går jag in i vecka 38 (37+0) och bebisen räknas inte längre som prematur.
 
Så idag ska vi göra klart allt här hemma, hämta vagnen och packa BB-väskan. Vi måste försöka vara lika redo som bebisen. Jag ser fram emot besöket hos barnmorskan på onsdag, troligen får jag en uppdatering på läget downstairs, om jag öppnat mig mer eller om det är stabilt för tillfället.
 
Idag är det 24 dagar kvar till beräknat födelsedatum, men vi får väl allt se. Att det idag är 1 juli känns riktigt konstigt, i juli ska vi få barn. Förhoppningsvis i juli, eventuellt augusti.
 
Hela den här händelsen har fått mig att dels längta tills det här är över, men det har också skrämt mig lite. Jag mådde så himla dåligt i så många timmar utan att förstå varför. Plus att jag var slut efter dessa realtivt få timmars jobb. Men det som skrämmer mig allra mest var att jag inte fattade alls! Jag trodde att jag var lite sjuk och gnällig. Inte att bebisen ville ut. Men nästa gång, då ska jag allt förstå att det är förlossning på gång. 
 
Bjussar på ett gäng bilder från vår härliga semester! Vi har grillat, solat, vilat, läst, sett film, och egentligen bara latat oss utan varken koll på tid eller dag. Helt underbart!
 
 
 
Jag har haft semester! Nåja, nästan iallafall. Jag och Charlie har hängt med Fredrik till Örebro. 
Han har jobbat där i veckosluten och vi har fått följa med. Förrförra veckan sov vi på hotell fredag till söndag. Det var himla mysigt och hotellfrukost är aldrig fel. Charlie skötte sig galant och trivdes hemskt bra i hotellsängen. 
Förra veckan åkte vi till Örebro redan på onsdagen och då hade vi lyxen att bo i egen stuga på campingen. 
 
Vi hade en stuga på 30kvm med kombinerat kök och vardagsrum, 2 sovrum, stort badrum med golvvärme och altan. Behöver jag säga att jag inte ville åka hem? Jag och Charlie spenderade våra dagar på altanen och njöt av det fina vädret. Han kunde sitta ute i långkoppel och jag kunde sitta och läsa, eller bara titta på gräset/himlen. Drömmen! Det var också fantastisk träning för honom som faktiskt inte är van med att vara ute och inte göra något alls. Första dagen hade han hemskt svårt att koppla av, och morrade när han såg någon gå förbi sådär 100 meter bort. Men sedan släppte det och han insåg att han inte behövde hålla koll. 
 
Fredrik jobbade rätt mycket tyvärr, men det hade vi ju räknat med eftersom det var därför vi var där. En dag var jag in i simhallen och kikade, men jag höll på att dö. Fy tusan vad varmt och kvavt det var, så jag höll mig därifrån. Hade det mycket bättre borta vid vår stuga i solen.
På torsdagen hade Fredrik lite tid över så då passade vi på att utnyttja badhusets relaxavdelning där vi badade bubbelpool och satt i varmrummet. Jag vill ha ett varmrum! det är inte en bastu och inte ett vanligt rum. Ett varmt rum liksom. Alldeles ultimat! Vi satt där inne, njöt av värme och läste varsin tidning. 
 
Vi har haft jättefina dagar i Örebro och det var guld värt att inte behöva vara långt ifrån Fredrik nu när det är så nära. 
 
 
Imorgon väntar barnorskan igen, och jag är faktiskt osäker på om jag har växt någonstans. Kanske inte ens gått upp i vikt. Det känns inte som att jag har det! Bebisen är lika pigg som vanligt och jag mår faktiskt bra. Har inte ens särskilt ont av foglossning eller ischias nu när jag spenderat flera dagar utan trappor. Bristningarna har ökat markant men det känns ändå okej. 
 
Igårkväll när vi kom hem från Örebro fick jag ångest nästan direkt och kände mig instängd och stressad. Visst är det skönt att sova i min egen säng, men ja. Jag blir stressad. Igår pratade vi om vad det är jag är stressad över och vad jag känner att jag måste göra och kom fram till att det inte finns något egentligen. Jag har inget jag måste göra, och inte ens något som är planerat. Ändå stressad. Trött jag blir på mig själv!
Skönt att vi åker till Rättvik och stugan på torsdag och blir där i 10 hela dagar. Då ska jag göra samma som i Örebro - Inget.  
 
Har sovit som en kratta inatt och drömt så hemskt. Drömde att jag födde en flicka, men att Fredrik jobbade och inte riktigt ville komma hem. När han väl kom hem låg barnet i hallen och varken jag eller han var särskilt intresserde av henne utan ignorerade henne. Hon varken lät eller rörde sig men vi brydde oss inte utan låg i sovrummet, Fredrik förskte sova och jag låg och kräktes. Hade så hemskt dåligt samvete när jag vaknade att jag var tvungen att berätta för Mini att jag aldrig kommer bara lämna hen i hallen sådär utan att bry mig!
 
Idag är det 38 dagar kvar tills det stora datumet. 38 dagar. 5 veckor. Ja herregud ja... 
 
Min mormor får känna Mini hicka. 
Det var himla fin respons jag fick på inlägget om vikt. Jättekul! Både på instagram och facebook fick jag fina kommentarer om folk som ville peppa eller som känner igen sig. Det känns såklart tråkigt att folk känner igen sig, men det är skönt att vi kan prata om det och dela erfarenheter.  
 
Idag har jag varit till barnmorskan. Det var näst sista besöket hos "min" barnmorska innan hon ska byta jobb. Det känns väldigt tråkigt och jag måste se till att ge henne en blomma nästa gång. Hon är ju så fantastisk!
Lilla hjärtat tickade på lika fint som alltid och SF-måttet låg på 32. Vi pratade lite om min rädsla för ett stort barn, men efter en hel del klämmande så sa BM att hon tror att bebisen är normalstor men har mycket fostervatten och ligger högt. Detta kan ge ett SF-mått över det sk "normaletstrecket" som jag har hakat upp mig på. Troligen kommer det ligga på "normalstrecket" när bebisen sjunker ner i bäckenet, vilket hon också trodde var snart då den ligger hemskt bra men väldigt högt. Inte konstigt att jag har svårt att andas. Bebisen ligger kvar på samma sätt som den gjort de senaste 4-6 veckorna: huvudet neråt, rygg och rumpa åt vänster och fötterna åt höger. Ibland rullar den över så den har ryggen mot min rygg, men oftast så ligger den som den gör idag. 
 
Igår var jag på en föreläsning angående smärtan under förlossningen. Det var en jättebra förelsning och jag tycker det är så synd att Fredrik missade den. Till skillnad från den (inte så bra) föreläsningen på SÖS så gick de verkligen in på djupet runt sjäva smärtan. Varför gör det ont? Vad påverkar? Hur underlättar man?.
På SÖS talade de mer praktiskt om rummen och BB vilket inte gjorde mig nöjd alls. Men föreläsningen igår gav mig massor! En stor del handalde också om partnern och dennes roll, vilket var toppen!
Jag antecknade flera sidor och ser fram emot att visa Fredrik!
 
Nu känner vi bebisens fötter tydligt och jag kan ivsa mellan pekfinger och tummen hur stor den lille foten är. Bebisen uppskatar när man smeker den över ryggen och killar lite under fötterna. Fredrik utbrast häromdagen i skräckblandad förtjusning "Jag flyttade på den!!", och visst sjutton flyttade han lite på bebisens fot. Det går att skjuta runt småtassarna lite ibland. Det är en fantastisk känsla att kunna känna sitt barns fot, genom huden!
 
Nu ska jag äta en bulle till och försöka sova lite. Inatt blev sömnlöst då beisen hade party, Charlie längtade efter husse och det var tusen grader i sovrummet. Ikväll kommer äntligen Fredrik hem igen!
 
Jag sitter och kämpar med en hemtenta som ska in nästa vecka. Har planerat att bli klar med den innan fredag så är det sommarlov sen. I helgen ska det bli toppenväder och jag njuter hellre 100% av det än har en tenta i bakhuvudet som tar upp minst 60%.
 
Tentan är bara så himla besvärlig! För det första så ska vi ha grund i litteraturen i våra svar, men jag tycker inte att litteraturen behandlar något av det frågorna handlar om, och för det andra så har vi inte diskuterat något alls på seminarumen. Så jag har liksom ingen input förutomm mina egna åsikter, och de funkar ju inte som grund i en tenta. Litteraturen tar upp genus, och tentan handlar om barnkultur. Jag ser ett problem där. Men det är kanske bara jag som är förvirrad, who knows!  Igår satt jag och Malin tillsammans i massa timmar och försökte få fram något vettigt. Det gick kasst. Så det är bara att ta nya tag idag och hoppas på att få klart den.
 
I helgen så var det full rulle! Först var jag och fick massage på fredagen. Det var gudomligt! Jag var (som vanligt) spänd i hela kroppen och det var inte så konstigt att jag har ont här och var. 
På kvällen var vi på Bon Jovi på fredagen, och hade skitkul. Det var en bra konsert men lite lalligt ibland, plus att det var hemskt jobbigt för min kropp att stå. Men helt klart värt det!
Lördagen hade jag tre timmars jobb på vilket var ungefär lika jobbigt som konserten kvällen innan. Lördagskvällen var planerad som myskväll och mysig blev den, vi båda somnade på soffan runt 9 och vaknade halv 5 på morgonen. Det var den kvällen det...
På söndagen hade Fredrik fixat biljetter till P!nk. Sittplatser tack och lov! Den konserten var helt jäkla fantastisk! Hon imponerade på alla sätt, med både låtval, sin röst och showen. Det var lite som att vara på cirkus fast med himla bra musik. 
 
Igår var vi på en förberendande föreläsning angående förlossning på SÖS. Det var inte så himla givande tyvärr efersom jag är ett googlingsfreak. Jag hade hoppats på att få höra lite mer om själva förlossningen men det hoppade över en hel del och pratade mest om tiden efter förlossningen, på BB. Det som nämndes om förlossningen var mest praktiskt, BB-väska, CTG och att man ska ringa innan man kommer in. Jag hade velat höra om allt "hemskt", hur det kan kännas, slemproppar och sånt.
 
Jaja, nu ska jag återgå till tentan och hoppas på att komma någon vart. Det är svårt att ordbajsa om något man inte har någon blekaste aning om. Speciellt när man ska ha grund i litteratur som inte ens är relevant. 
MEN, det är sista tentan! Och imorgon har vi sista seminariumet. Sen blir jag officiellt föräldraledig. 
Idag är det 57 dagar kvar tills vår bebis är helt färdigbakad.
 
 
 
Imorgon går vi in i vecka 32 och det är 8 veckor kvar till beräknat nedkomstdatum, 63 dagar kvar idag. Bebisen är rätt så färdig där inne och ligger mest och gottar på sig. Den ska bli lite längre och något kilo tyngre, än så länge är den ca 44 cm och väger ca 2 kg.
Jag gissar på att jag sväller i takt med Mini och mina fötter och händer är nog det som lagt på sig mest. Det är fruktansvärt irriterande faktiskt.
Igår var jag på besök hos barnmorskan och allt såg fint ut. Mitt blodtryck var nere på det normala igen, bebisens hjärtljud låg på 149 och Sf-måttet låg på 31. Hen ligger med ryggen mot min rygg och fötterna uppåt, det är därför jag upplevt det som att bebisen sparkar överallt i magen. Troligen kommer Mini stanna med huvudet neråt, eftersom hen legat så i flera veckor nu. 
 
Nu är det bara 2 skoldagar kvar och 1 hemtenta. Fasen så skönt det känns. Speciellt då jag fick högsta betyg på senaste tentan. Fredrik kom hem med fina blommor och bubbel för att fira mitt fina betyg, tänk vad han kan min karl! 
 
Nu har jag börjat tröttna på att vara gravid faktiskt. Magen är i vägen, jag har svårt att sova och jag är trött på alla kommentarer. Men snart är jag tillbaka i min gamla (nåja, nästan iallafall) kropp och är redan pepp på att shoppa höstgarderoben. Jag ska köpa mig ett par riktigt snygga jeans och matcha dem med sköna löst sittande t-shirts från Carlings. Mmm, som jag längtar!
Längtar också efter att kunna röra mig igen, ta promenader och få tillbaka orken att göra saker. Plus att jag längtar efter att känna att jag inte måste prioritera vad jag vill göra bara för att jag får så ont. Livet blir rätt ensamt när man bara ligger i soffan och umgås med hunden. Men snart så, jag ser verkligen fram emot föräldragruppen som erbjuds via BVC när bebisen tittat fram!
 
Imorgon ska vi iallafall på Bon Jovi och jag kommer få superont av det, men det är sååå värt det! Jag ska jobba på lördag, men kommer kämpa mig igenom mina timmar. Jag måste få leva lite jag med! 
Men innan Bon Jovi så har jag massage inbokad. Förhoppningsvis har jag ont i lungan för sista gången idag! 
 
Och just det, läkarbesöket förra veckan resulterade i en två veckor lång medicinkur. Jag  hade visst dragit på mig en elak magkatarr. Inte konstigt att jag hade ont i magen! Redan efter några dagar av medicineringen så mådde jag bättre. 
Då har vi klivit in i vecka 30, och jag hänger fortfarande inte med. 
Jag är fortfarande kvar någonstans innan vecka 20. Då gick jag omkring och längtade mig framåt för att få vara "riktigt" gravid och inte "bara nygravid". Jag fattar liksom inte riktigt att jag plötsligt är på slutspurten. Jag har varit "riktigt" gravid i flera veckor.
 
 
I tisdags var jag hos barnmorskan för en vanlig koll och alltsåg fint ut. Jag hade fortfarande fina värden och behöver inte ta järntillskott nu heller. Bebisen hjärtljud låg på 153 och SF-måttet på 28. Inget anmärkningsvärt!
 
Hon klämde och kände också på bebisen och kunde avgöra att Mini ligger på samma sätt som hen gjort de senaste tre veckorna. Fötterna upp mot mina högra revben, ryggen mot min vänstra sida och huvudet neråt. Vi får se om Mini behagar stanna så fortsättningsvis eller om hen hinner snurra runt några varv till. Rätt coolt nu när jag själv vet vad de är som sticker ut eller rör sig. Mycket armbågar har det varit på sista tiden! 
 
Vi pratade lite om turen in till förlossningen och om hur det hade känts. Det var skönt att få prata om det för det var faktiskt en väldigt otäck upplevlese har jag insett i efterhand, som jag inte har pratat om alls. Men eftersom bebisen har skött sig galant efter den dagen så fanns ingen anledning till oro sa hon. MEN, om det händer igen så ska jag ringa på en gång och inte ens fudera. 
 
Barnmorskan var fortfarande sugen på att sjukskriva mig, då hon inte är ett stort fan av min kämparglöd (Läs: Envishet). Hon tycker inte att jag ska pressa kroppen så mycket när det kommer till foglossningen och ischiasen, speciellt i och med att jag fått sammandragningar även när jag vilar. Men jag förklarade att jag precis börjat sista kursen och att jag loooovar att vila när den är slut. Det är ju bara 7,5 poäng och den är slut i början av juni. Hon sa att det är jag som bestämmer och att jag får försöka, men att jag måste vila extra mycket mellan skoldagarna och ringa om det inte går. Jag ska göra mitt bästa med vilan!
Hon påtalade att jag faktiskt är i slutskedet av graviditeten. Att jag måste försöka förstå det, att snart ska den här krabaten ut och då måste jag vara utvilad och inte alldeles förstörd. Rätt logiskt såklart men jag kan inte förstå att jag är i sluttampen! 
Om 4 veckor skulle de inte stoppa förlossningen om den skulle komma igång, om 7 (eller 8) veckor så räknas inte en bebisen som prematur och om 10 veckor har vi beräknat datum. Jag är för sjutton jättegravid just nu.
 
 
Instagrambilder från veckan som gått. 
 

Kärlek! 

    

(Klickbara bilder)

Idag vaknade jag först mitt i natten av att bebisen levde om. 05.50 ringde sedan Fredriks klocka som han glömt att stänga av och runt sju ramlade Charlie ur sägen. I fotändan också. Vi var lika trötta och förvirrade båda två när han ålade sig upp i sängen igen.

Efter gårdagskvällen så känner jag mig alldeles bakis! Jag hade planerat en picknick på vårt utkiksställe men vädret tyckte annorlunda. Så istället åt vi picknicken inne framför filmen mammas pojkar. Jag hade fixat alkoholfritt jordgubbsvin och rejäla räkmackor. Till efterrätt blev det fruktsallad på jordgubbar, melon och vindruvor. Jag är så himla duktig måste jag säga! Fredrik blev bra överraskad och hemskt glad!

Tentan gick också bra om man får tycka det. Jag skrev den fort och känner att jag fick med det mesta. Godkänt blev det iallafall!
Charlie hade skött sitt galant på Fredriks jobb igår också och pussat ihjäl Tina Leijonborg. Han hade fixat sina scener utan problem och varit jätteduktig på kontoret. Jag blir så stolt!

Nu ska jag peta i mig en Alvedon för att bota "bakfyllan" och sen ska jag börja göra mig klar. Tydligen har jag en talroll i Fredriks program idag har han bestämt. Nervositet alltså! Det kommer ju gå uselt!

Imorgon har jag salstenta i barnkultur och religion mellan 14-18, och av någon anledning ser jag fram emot den. Kanske är det för att kursen är slut när tentan är klar och jag kan fokusera på sista kursen innan sommarlovet. Jag har också fått för mig att tentan kommer bli enkel och vi kommer också få ha böckerna med oss, det kommer mest troligt vara en mer personlig fråga istället för faktafrågor. Så då är det ju bara att ordbajsa om vad man tycker och hänvisa lite snyggt till litteraturen! Det löser sig enkelt!

 
Men imorgonkväll är väl det jag mest ser fram emot för då har jag en överraskning till Fredrik som jag själv blir alldeles pirrig över. En liten valborgsöverraskning. Valborg har hög mysfaktor för mig, medan Fredrik inte riktigt har någon anknytning till det.
I framtiden kommer vi spendera valborg på vår altan. Mini och Charlie kommer leka ute på gräsmattan medan Fredrik drar igång grillen för säsongen. Men det blir i framtiden det, än så länge har vi inte ens en futtig liten balkong. 
 
Charlie ska spendera morgondagen på husses jobb. Han ska återigen vara med i programmet Fredrik gör just nu. Vi har övat lite här hemma på det Charlie ska göra, men om det lyckas imorgon vet ju ingen. Vi håller tummarna att det kommer funka, och att det inte behöver gå 100 tagningar innan det sitter ;) 
 
 
Bjuder på en bild fotad rakt uppifrån i exakt detta nu. Gissa vilken sida Mini ligger och trycker på för tillfället?

 

Åh så fin helg jag haft! 
I lördags tog jag och Fredrik en promenad till skogen som ligger här bredvid oss, och tog oss upp till vår utkiksplats. Det var lika vackert som när vi lämnade det i höstas!
 
Jag älskar att gå upp dit och bara strosa omkring och titta ner över Älvsjö. Det gör mig så glad och lugn.
 
På lördagkväll gick vi på middag med Tessan och Micke. Det här med att bara hinna träffa sin bästis typ två gånger om året är inte riktigt okej. Jag fick svår separationsångest på tunnelbanan hem och började gråta. Men middagen var iallafall jättemysig och maten var riktigt god. 
 
 
   
Igår tog vi med lite fika och satte oss på en filt på gräsplätten här vid badet. Kicki och Emma gjorde oss sällskap och senare kom även familjen Rimm. Kidsen utforskade allt möjligt och pappa Rimm och Fredrik kastade lite baseball. Eller vad de nu gjorde. De hade baseballhandskar iallafall. Ett baseballträ hade de också laddat upp med men det vägrade Theo låta sin pappa låna, trots att han själv inte ens orkar lyfta det från marken. Men nog kan vi se en karriär där, både basebollträt och basebollen var hemskt roliga prylar tyckte han. 
 
Och nu är det måndag igen. Fredrik är åter på jobbet och det känns tomt efter en riktigt mysig helg där jag fått all hans uppmärksamhet. Jag har känt mig riktigt bortskämd! Vi har gjort roliga saker och bara haft det mysigt. 
Nu straffar det sig. Allt det roliga. Redan igårkväll så fick jag så himla ont i bäckenet, och idag är jag orörlig.
 
I fredags ringde jag äntligen till MVC för att prata om mina sammandragningar och de gav mig rådet att vila, inte stressa och inte bära saker alls. Dels för ischiasen och foglossningen men också för att slippa sammandragningar. 
Jag har inte följt det rådet i helgen. Jag har gått i skogen, suttit på marken, gått i trappor, burit saker och flängt runt. Jag har gjort saker jag tycker är kul. Jag har inte haft några sammandragningar iallafall, men jag har så fruktansvärt ont i hela bäckenet, vänstra låret och i ryggslutet. Känner mig så hjälplös. Igårkväll tog det en hel evighet och Fredriks hjälp att ta sig till toa. Förnedrande. 
 
Bebisen är pigg och glad iallafall. Den har haft party där inne hela morgonen och även nu guppar magen omkring av att den bökar omkring där inne. Idag blir det vila, vila och åter vila. Imorgon har jag en lång skoldag som jag ska klara av. Ryktet säger att det är 12 skoldagar kvar. Tur nog, för jag skulle inte klara en enda vecka längre än så. Varje gång jag tar mig ut ur lägenheten är en vinst för mig!
 

Så har vi bokat barnvagnen med alla tillbehör!

Vi hade ju redan bestämt oss så det var bara att boka och betala handpenning. Det blev Brio Go 2013 med brun liggdel, brun sittdel och rött babyskydd med svart vagnchassi. Vilken lycka! 

(Klicka på bilderna för att se dem större)

I slutet av juni får vi hämta ut den. Jag vill hämta den ett tag innan bebisen kommer så den får stå här hemma, dels för att den ska "lukta hemma" och dels för världens mest hispiga jycke ska få en chans att lära känna det nya vrålåket. Vi ska ta några övningspromenader innan bebisen tittar ut också, så han får känna på att gå bredvid vagnen eftersom det är något helt nytt för honom! Förhoppningsvis kommer det gå utan problem.

Charlie the unicorn ;)


Vi beställde också en sänglåda från Troll som ska passa bebisens Brio-säng. Så när den levereras så ska vi ställa upp sängen och packa in sängkläderna i lådan under. Kommer bli superbra med den extra förvaringen! 

Men shit vad fattig jag känner mig nu. Det här var då INTE ens nära på gratis. Någon som vill bidra? ;) 

Nu ska här vilas! Foglossningen och jag är inte kompisar just nu.

 

Bebisen är så vild, så vild! Jag är hemskt tacksam för det. Igår fick Fredrik känna riktiga karatesparkar, och hans ansiktsuttryck just i den sekunden är obeskrivligt.

I tisdags jobbade jag en heldag och mitt bäcken höll på att ta död på mig redan efter någon timme. När jag stängt butiken fick jag skynda mig till barnmorskan som hade drop-in till 18.30 för att få min magvärk uppkollad. Jag har haft ont långt ner i magen och haft sammandragningar, speciellt när jag har kissat. Efter att barnmorskan klämt på magen och kollat bebisens hjärtslag så konstaterade hon att det troligen är en urinvägsinfektion, så nu inväntar jag provsvaren innan jag kan få penicillin.

Hon undrade om jag kände sparkar och jag fick berätta lite om vår vilda bebis "rutiner", vi pratade också om att hen är lite blyg både när det kommer till att bjussa på hjärtljud och på ultraljudet. Barnmorskan fick själv erfara det när hon försökte lyssna på hjärtat, och fick jaga den lille. Ett gäng hjärtslag hördes och sen blev det tyst och hon fick leta igen. Plus att mini sparkade rakt på "mikrofonen" så både jag och barnmorskan hoppade till.
När hon sedan kände på bebisen så fick hon en ordentlig spark till svar, så hon fortsatte undersökningen skrattandes sedan då mini fortsatte att böka runt där inne. Hon påtalade att vi har en väldigt bestämd bebis, och det är hon inte ensam om att tycka.

Nu har jag tvingat mig själv att vara vaken sen klockan 18, så nu ger jag lagligt upp!

 

 

Ledig måndag! Äntligen! Jag och Fredrik latar oss i soffan med lite bra serier på tvn.
Från och med idag kommer vi påbörja allergiutredningen för Charlie, inom foder. Så nu får han bara äta sin egen mat, och om två veckor kan vi testa med ost för att se om han får utslag, någon vecka senare något annat ätbart osv. Det ska bli spännande att se om vi märker någon skillnad. Förhoppningsvis hittar vi det han inte tål och kan börja vaccinera honom till våren.

Själv så har jag har kramp i livmodern känns det som och hoppas att det är helt normalt.. Har haft det i några dagar och får kela massor med vetevärmaren. Svårt att resa mig upp och gå omkring då det gör rätt ont. Känns inte alls så kul!

Inatt ville inte den fyrbenta sova. Han kunde verkligen inte somna! Han gick omkring i sängen, pep, krafsade och var störig. Fredrik sov sig igenom det hela och jag var hemskt irriterad. Tjugo över tre fick jag ett sammanbrott och klädde på både mig och hunden för en promenad. Snön vräkte ner och det var faktiskt mysigt. När vi sen kom in så var jag rätt pigg, medan Charlie var supertrött och somnade på en gång. Vad som faktiskt var fel med grabben vet jag inte, inbillar mig att han hade ont i magen då han hade lyckats öppna dragkedjan på min väska och satt i sig lite människogodis. När jag låg där och inte kunde somna så tänkte jag på vilket jäkla bra liv jag har. Jag har en fantastiskt sambo, en bebis i magen, världens finaste hund, härliga vänner, bra/stabil ekonomi, härliga vänner, en bostadsrätt, bra skola och jobb. 
 
Idag har jag kokat en del av kolan. Började med polkagriskola. Jag är riktigt nöjd då den blev seg, god och mintig! Imorgon eftermiddag/ikväll ska jag göra apelsinkola, vaniljkola och chokladkola. Eftersom det bara blir pepparkakor och kolor som snacks till glöggkvällen så måste man ha lite variation på det som går att variera.
 
Igår fick jag äntligen min jäkla potatis med creme fraiche, och idag blev det rester. Det låter äckligt och Fredrik vägrar ens smaka men det  är supergott. Bjussar på receptet här: En liten burk creme fraiche, hacka i så mycket rödlök man vill, rätt mycket salt och små bitar gurka. Man kan ha i skinka/kalkon också om man vill. Sen käkar man kokad potatis till, med skalet på om jag får välja. På somrarna när det är varmt så är det helt sjukt gott.  Och på vintern.. Och jämt..
 
Strax ska jag till tjejerna och passa dem i tre timmar, när jag kommer hem så ska jag och Fredrik baka pepparkakor. Igår hade jag på mig mammaleggingsen för första gången, det kändes löjligt eftersom jag bara är i vecka 7, men de var guld värda! Kommer hålla fast vid dem ett tag. Inget som tröck på tjockmagen, så de får åka på idag med.
Igår påpekade Fredrik för första gången att jag verkligen såg gravid ut, jag kände mig så fin när han sa det.
Helt plötsligt är vi på ruta ett, och vi har en massa "first times" att uppleva. Det är spännande! Jag är så tacksam att det är med honom jag ska få uppleva det här. 
 
Vecka 7 (6+0) symptom:
Ömma bröst
Illamående
Trötthet
Matsug
Smärta i ligament vid nysningar
Svullen mage
 
 
Imorse 8.00 var det hälsosamtal på MVC. Morgonbestyren och bussresan gick inte som en dans direkt då mitt humör var i botten. Själva hälsosamtalet var spännande, och det var faktiskt kul att se alla andra blivande föräldrar som satt i rummet, alla lika förväntansfulla som mig och Fredrik. 
Samtalet skedde i grupp och var mer som en föreläsning. Kvinnan som höll i det hette Elin, och är hon som ska vara vår barnmorska sen. Hon verkade jättegullig!
 
Under hälsosamtalet så gjorde sig pyret påmind genom att ge mig ett ordentligt illamående..  Inte schysst! Dock slarvade jag med frukosten imorse så det var kanske inte mer än rätt.
 
Idag går vi in i vecka 6, veckan som verkar vara mest kritisk för hjärtat ska börja slå om det inte redan gjort det.
 Mina smärtsamma symptom har försvunnit lite, eller så har jag blivit van. Det stramar inuti magen och jag har lite molvärk, plus att brösten ömmar. Ryggen är inte så farligt plågsam längre, och ligamenten verkar skärpa sig förutom vissa stunder. Jag ska inte hymla om att den minskade smärtan gör mig nervös, men försöker att inte tänka så. Däremot har min känslighet mot dofter ökat. Igår lyckades jag sniffa mig till att Fredrik hade ätit en mandarin. Han hade ätit den på förmiddagen och jag kände fortfarande lukten på kvällen, typ 10 timmar sedan han åt den alltså. Klarar inte av den lukten, eller lukten av schnitzel. Får mig att vilja kräkas.
 
Igår bad jag Fredrik köpa hem jordnötssmör om det fanns någon burk för schysst pris. Han hade med sig en bukr när han kom hem, en burk som kostat 50spänn. Inte ett schysst pris, men det märks så hima mycket nu hur han alltid ställer upp för mig. Vill jag ha jordnötssmör så ska jag få det. Jag är bortskämd, speciellt nu. Fina Fredrik. 
 
 
 
 
 
 
Startar inlägget med en bild på våran finaste kille. Blivande storebrorsan. 
Fredrik har pratat med Charlie flera gånger nu och berättat att han ska bli storebror. För det ska han ju, vår lilla plutt. 
Imorse ringde jag till ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen för att boka en tid. Tydligen så gör de inte tidiga ultraljud på MVC't där jag ska gå, så vi fick fixa det privat. Den 5 december kommer vi få se om det finns någon som lever och frodas där inne. Längtan är helt enorm!
 
Nu ska jag sätta mig vid symaskinen för att sy två mössor till tjejerna jag är barnflicka till. Stora tjejen vill ha en rosa och lilla tjejen en orange. Vill ha det klart tills imorgonkväll när jag passa dem.
 
 
Vecka 5 (4+4) symptom:
Knappt någon magvärk, lite ont i ligamenten ibland.
Ömma bröst 
Kissnödig
Hungrig
Känslig för dofter
Svullen mage
Yrsel (pga lågt blodtryck)