12 May

18:03

130512

3kommentarer

 
Och exakt där slog det mesta till. Vecka 30 var den magiska veckan.
Redan tre dagar in på vecka 30 så börjar jag ana hur mitt liv kommer se ut de kommande 8-10 veckorna.
 
Halsbränna.
Innan vecka 30: Nada, noll, inte en enda tillstymmelse oavsett vad jag stoppade i mig. 
Efter vecka 30: Oh my God. Jag har eventuellt svalt en fackla. 
 
Sura uppstötningar.
Innan vecka 30: Jag knyter mina skor med ett leende och njuter av att ligga på rygg. Lever livet helt enkelt. 
Efter vecka 30: Jag rör inget under armhöjd och bullar upp kuddar bakom nacken. Vill inte uppleva lunchen, igen.
 
Bristningar.
Innan vecka 30: Mmh, jag har lika slät hy på magen som frikkin' Liv Tyler har i fejset. 
Efter vecka 30: Andra dagen på vecka 30 visar sig fyra små streck vid naveln. Hej på er.
 
Klåda.
Innan vecka 30: Klåda? Vart skulle det klia?
Efter vecka 30: Kanske är det inga bristningar där vid naveln utan rivmärken...
 
Svullen/Vätskefylld.
Innan vecka 30: Pfft, jag är inte minsta lilla svullen! Stödstrumporna mår bra i sin låda.
Efter vecka 30: "Hjälp. Vem är klotansiktet i spegeln..?". Strumpor är ändå bara onödigt och förlovningsringen har det fint i kedjan runt min hals. Jag börjar ana att indiska oceanen har flyttat in i min kropp.
 
 
Trötthet.
Innan vecka 30: Jo men visst var det lite sömningt de första veckorna och i vissa perioder, men det gick fort över.
Efter vecka 30: Varit vaken två timmar och känner mig döende. Need. A. Nap.  
 
Kramp.
Innan vecka 30: Var det där..? Tänka sig, en liten yttepytte kramp i vaden. Spännande! 
Efter vecka 30: Är det möjligt att kapa högerbenet vid knät så man får sova lite? Inte konstigt att man behöver tupplurar var tredje timme.
 
 
Gudars alltså! Det ska bli spännande att se vad mer min kropp väljer att överraska mig med de kommande veckorna. Bring it ON!
Graviditet

3 kommentarer

Sofie

13 May 2013 17:41

Haha jag känner igen allt det där. Sjukt vad det ändras snabbt eller hur? Jag går in i v35 på onsdag och jag känner likadant. I helgen hade jag en depperiod och tyckte allt var fel, stor som en flodhäst var jag också och ingenting var kul. Nu får knodden komma!! Även om jag älskar att vara gravid och se magen växa så når man en punkt då kroppen säger nej. Kroppen är trött.

Men man får tänka att man inte är ensam och att det snart är det dags :) kämpa kämpa! (Jag kommer säkert sakna magen sen när man tittar tillbaka på alla bilder)

Kram

Svar: Som ett trollslag över en natt! Plötsligt var allt där liksom. Åh, jag hatar de perioderna. Haft en hel del sådana men tur nog håller de inte i sig allt för länge för mig iallafall. Man vill ju göra saker och känna som vanligt trots att man är "lite" gravid.
Vet precis vad du menar med att kroppen är trött. Min är det redan nu vissa dagar. Det börjar bli tungt! Inte bara tungt rent fysiskt utan också tungt psykiskt att behöva anpassa sig så mycket. Inte sova på mage till exempel, inte kunna ha sina kläder, inte orka lika mycket osv.

Men snart kommer ju din bebis! Jag är så avis! :D
Såklart du kommer sakna magen, jag kommer sakna ihjäl mig efter den här fotbollen trots att jag ibland vill bli av med den. Förstå när du inte längre känner någon röra sig där inne, det kommer bli så himla tomt.

Kram!
Angelica

Sara

14 May 2013 14:04

En liiiten överraskning kan ju bli att du går över BF två veckor också. Det är jättemysigt! ;P

Svar: Näru, vet du vad! Du gick över så det räcker och blir över till oss andra. Jag och bebisen här försöker boka in runt två veckor innan BF istället ;) Måste hitta något bra att muta med bara...
Angelica

Sara

16 May 2013 14:33

Haha! Vi hade också bokat in tidigt ankomst. Beror nog lite på vem barnet brås på i den aspekten. ;)

Svar: Då hoppas jag att den brås på någon av oss iallafall, för både Fredrik och jag kom inom rimlig tid ;P
Angelica

Kommentera

Publiceras ej