131009
0kommentarer
Klibbiga handflator möblerar om i mitt ansikte och två fötter flaxar i luften. En svettig panna borrar sig djupare och djupare in i mitt bröst, som om hon vill krypa in i mitt skinn och vila mot mitt hjärta.
Hon har feber. Närmare 38,5. Det är mycket för en liten Lykk.
Det är en bieffekt av vaccinationen igår. Hon grät när de stack henne och lika gjorde jag. Vem som grät mest är svårt att säga. Men det var tur att Fredrik var där.
Hela dagen igår kände jag mig hemsk som utsatte henne för sprutorna. Sprutor är hemskt. Hon blev så ledsen och hon är så liten. När man är så liten ska man slippa allt jobbigt.
Idag är en ny dag, som startar med gråt och hög feber. Inatt har hon vaknat varannan timme i tårar, fäktandes med små armar och ben.
Jag har inte kunnat göra något förutom att krama, vagga och trösta. Jag försöker vara stark så hon ska känna sig trygg, men jag misslyckas säkert.
För övertygelsen om att detta egentligen är mitt fel skiner igenom hela jaget, som världens ljusaste nattlampa.
Kommentera