130926
0kommentarer
Jag har en hel del bristningar på magen i en härlig färgskala från vit till lila. Huden på magen är inte bara randig utan också degig, och ett litetlitet put finns från naveln och nedåt. Och naveln, ja den har blivit som en svart hål utan att den ens är smutsig, den är liksom bara rund och mörk av oklar anledning. Rakt över magen löper också min hormonrand.
Av allt ovanstående så är det bara putet jag har lite komplex för. Bristningarna har jag börjat trivas med, de är en del av mig, och hormonranden var något jag längtade efter som gravid. Fortfarande tycker jag att den lilla randen är så fin och jag vill aldrig att den försvinner.
Putmagen kommer försvinna. Herregud, det har bara gått två och en halv månader sedan jag såg ut som en ballong!
Jag tänker inte dras med i andra mammors träningshets. Jag tänker inte starta ett krig mot vågen. Jag tänker inte skämmas över min kropp. Jag tänker njuta av att vara nöjd.
För plötsligt är jag nöjd. Nöjd med min kropp och med mig själv som mamma.
Jag och min kropp skapade Lykke, bar henne och vårdade henne som den skatt hon är. Sen lyckades vi föda henne, jag och min kropp. Hon är perfekt tack vare oss, vilket team work!
Nu är hon här och min kropp fortsätter se till att hon får näring och kan växa. Är det inte fantastiskt?
Varför skulle jag utsätta mig för något jag upplever som onödigt och rent av jobbigt?
Nej, jag tänker fortsätta njuta utan dåligt samvete. Jag tänker ta en promenad ibland för att jag vill, inte för att vågen eller samhället tycker att jag ska det. Jag önskar fler vågade känna som jag.
Att jag vågar vara nöjd är nog mycket tack vare Fredrik, som var eviga dag säger något fint om mig. Om mig som mamma, person eller partner. Sånt får mig att växa enormt!
Så här ser Lykkes mamma ut idag, och hon trivs med det:
Och såhär ser Lykke ut idag, vår fina glada goa Lykke:
Kommentera