Hjärtat sprängs av kärlek. Jag mår bra, bebisen mår bra.
Vår bebis, i min mage. Längtar tills jag får känna av små rörelser, och lära känna bebisens dygnsrytm.
Snart vet alla om vad vi har dolt och jag ska ta av det stora hänglåset med omöjlig kod som finns här på bloggen. Så underbart!

En livs levande vilding befinner sig i min mage. Inte still en sekund, sparkade, boxades, gjorde volter och sprattlade. Helt fantastiskt!
Vid första rörelsen stannade hela min värld. Det var obeskrivligt.

Så, nu har jag pratat med 1177 som har skrämt livet ur mig. Kul. Trodde jag skulle få pepp och råd om "stoppande" medicin, men nej. Tvärtom kan man säga.
Nu vill jag verkligen inte på ultraljudet..

Nattlig oro;
Har haft ont i magen ända sedan efter rotfyllningen imorse (som jag skriver mer om sen).
Nu vaknade jag med ännu mer ont, på vänster sida långt ner. Det ilar och moler fruktansvärt, som aldrig förr. Är plötsligt väldigt risig i kistan och var tvungen att skynda på toa vilket inte hänt sedan innan jag blev gravid. Behöver jag säga att jag är jätteorolig? Fy, det här känns inte bra..
Tur vi har ultraljud på eftermiddagen. Men jag kan inte riktigt se fram emot det, känns som om vi kommer få dåliga nyheter. Försöker tänka att det är stressen på tandis, alla Alvedon och mat- och tidsomställningen som stressar magen helt normalt, men det är svårt att hålla fast vid det tänket.
Men lite skola 8-10, sen får vi veta!

Bild tagen igårkväll, vecka 13 (12+0).
Nu ska vi vara safe.

Svensk mat. Som jag ska uppskatta den när jag kommer hem.
Idag har jag konstant tänk på mat. Köttbullar. Potatis. Sås. Lingonsylt. Det blir exakt det vi kommer bjuda bästisparet på dagen efter vi kommer hem och de kommer över på middag och skvaller.

Sedan en timme tillbaka har jag haft tandvärk. Den värsta någonsin. Jag vill gråta och slita av mig ansiktet. Kan inte förstå hur det kan göra så ont..

Bjuder på en bild fotad idag (10+6) på en hungrig tjockis:

Tandläkaren, Tänder,

Då var det nytt år även här på Hawaii. 2013 - året då vi ska bli föräldrar, den där galna skåningen och jag.

Bloggandet har legat på is ett tag. Vecka 9 var en pärs, spenderade större delen av dagarna i sängen och lyfte inte ett finger mer än jag behövde. Veckan minns jag som ett enda stort illamående.
Sedan kom vecka 10, Hawaii! Jag mådde toppen! 26,5 timmes resa var inga problem ens. Nu har snart vecka 11 gått och jag är fortfarande blessed med härligt mående. Växtvärken har avtagit, illamåendet går att undvika bara jag äter och tröttheten botas lät med en powernap. Okej, där ljög jag. Tröttheten är obotligt trots en (3 timmar lång) powernap.

Igår var det nyårsafton. Jag firade in det nya året med solsting och tandvärk, på Hawaii. Man ska inte starta året för bra tycker jag, då får man för höga förhoppningar ;)
Det där solstinget, detta preggo somnade visst på mage i solen igår. På vägen upp till vår villa kollapsade jag, kräktes, blev blind och kunde inte prata. Mycket obehagligt! Det positiva är att jag fick åka golfbil upp till villan, det hade säkert varit kul om jag varit vid lite mer medvetande. Efter en svalkande dusch, en persika att gnaga på och vila i sängen blev jag snabbt mig själv igen. Det enda beviset som är kvar nu är mina sönderbrända lår, vader och skinkor. Såååå, det gör jag inte om.

Och tandvärken då, jooo... Förra veckan tog vi oss till tandläkaren i Kauai. Min ena kindtand är sprucken och roten inflammerad. Den behöver rotfyllas eller dras ut. 10lax kostar det här så vi sa tack och hej. Vi blev istället erbjudna penicillin och en provisorisk lösning. (Detta hjälpte i en dag.) Förhoppningsvis kan någon tandläkare förbarma sig över mig redan dagen efter vi kommit hem. Risken finns att jag sliter ut mina tänder med ren råstyrka annars.
Och just det, redan 4-5 dagen här så tappade jag en lagning på andra sidan munnen. Min tandläkarskräck kommer få sig en rejäl fight hemma..

I övrigt har vi det toppenbra! La ut en film på Facebook igår när vi badar, och vi var noga med att inte magen skulle synas. Men en tjej jag känner la ihop en bild och videon och skickade ett mail till mig. Bebis eller bullar i magen? Såklart den är en bebis! Vår lilla bebis!

Nu har vi 8 dagar kvar på Hawaii, vi ska fortsätta njuta av värmen, solen, havet och varandra. När vi kommer hem kommer vi prata öppet om bebisen och magen får titta fram bäst den vill. Som jag längtar!

Tänder,

Nu har det varit rörigt. Resan stressar mig mer än jag vetat av och magen strejkar redan, och vi har inte ens åkt än.. Inga kläder sitter okej (fick flytta ut knapparna 2 cm på en klänning och ändå satt det tight..), endast en av fyra bikinis passar och jag blir lätt panikslagen. Plus att jag är livrädd att glömma något viktigt, trots att man kan köpa allt där. Märks väl att jag är nybörjare när det kommer till att resa ;)

Men nu är väskorna packade, lägenheten är fixad (nåja..) och Fredrik är och handlar det sista. Klockan 04.30 ska vi hämta resesällskapet för färd mot Arlanda.

Charlie känner på sig att vi ska åka och är som ett plåster på oss. Inte mig emot för jag älskar ju att få mysa med honom :)

Ikväll ska jag färga håret, och sova i tid. Fick fruktansvärd migrän igår som höll i sig ända tills imorse, i övrigt mår jag konstant illa och har en kraftig hungerkänsla hela tiden. Nej, det hjälper inte att äta.. Det är riktigt jobbigt att må pyton faktiskt. Men trots allt är jag såklart överlycklig över att vara på tjocken, snart kommer jag må bättre :)

Nu ska jag packa undan syskrinet och acceptera att kläderna inte passar och istället hoppas på att Fredrik kommer hem med en prinsessbakelse.

Hawaii, vi möts snart!

Den här nöjda känslan av att må bra under graviditeten är borta. Jag mår skit idag. Sovit större delen av dagen, varvat med att springa till toan och kräkas.
Längtar tills Fredrik kommer hem med postafen. Ska försöka klämma i mig lite varma hallon nu, då kroppen var sugen på det.

Inatt ville inte den fyrbenta sova. Han kunde verkligen inte somna! Han gick omkring i sängen, pep, krafsade och var störig. Fredrik sov sig igenom det hela och jag var hemskt irriterad. Tjugo över tre fick jag ett sammanbrott och klädde på både mig och hunden för en promenad. Snön vräkte ner och det var faktiskt mysigt. När vi sen kom in så var jag rätt pigg, medan Charlie var supertrött och somnade på en gång. Vad som faktiskt var fel med grabben vet jag inte, inbillar mig att han hade ont i magen då han hade lyckats öppna dragkedjan på min väska och satt i sig lite människogodis. När jag låg där och inte kunde somna så tänkte jag på vilket jäkla bra liv jag har. Jag har en fantastiskt sambo, en bebis i magen, världens finaste hund, härliga vänner, bra/stabil ekonomi, härliga vänner, en bostadsrätt, bra skola och jobb. 
 
Idag har jag kokat en del av kolan. Började med polkagriskola. Jag är riktigt nöjd då den blev seg, god och mintig! Imorgon eftermiddag/ikväll ska jag göra apelsinkola, vaniljkola och chokladkola. Eftersom det bara blir pepparkakor och kolor som snacks till glöggkvällen så måste man ha lite variation på det som går att variera.
 
Igår fick jag äntligen min jäkla potatis med creme fraiche, och idag blev det rester. Det låter äckligt och Fredrik vägrar ens smaka men det  är supergott. Bjussar på receptet här: En liten burk creme fraiche, hacka i så mycket rödlök man vill, rätt mycket salt och små bitar gurka. Man kan ha i skinka/kalkon också om man vill. Sen käkar man kokad potatis till, med skalet på om jag får välja. På somrarna när det är varmt så är det helt sjukt gott.  Och på vintern.. Och jämt..
 
Strax ska jag till tjejerna och passa dem i tre timmar, när jag kommer hem så ska jag och Fredrik baka pepparkakor. Igår hade jag på mig mammaleggingsen för första gången, det kändes löjligt eftersom jag bara är i vecka 7, men de var guld värda! Kommer hålla fast vid dem ett tag. Inget som tröck på tjockmagen, så de får åka på idag med.
Igår påpekade Fredrik för första gången att jag verkligen såg gravid ut, jag kände mig så fin när han sa det.
Helt plötsligt är vi på ruta ett, och vi har en massa "first times" att uppleva. Det är spännande! Jag är så tacksam att det är med honom jag ska få uppleva det här. 
 
Vecka 7 (6+0) symptom:
Ömma bröst
Illamående
Trötthet
Matsug
Smärta i ligament vid nysningar
Svullen mage
 
 
Pärlan, du har sabbat mitt smaksinne. Återställ snarast, tack! /Morsan
 
Saker smakar inte som de ska, det är såå besviken! Piratpengar smakar mögel, röda snören smakar mögel, kokosbollar smakar mögel, dippen smakar mögel och minimajsen smakar mögel. 
Det känns inte riktigt okej. Speciellt inte när man är sugen på något av det och så smakar det unket. 
I flera dagar har jag haft riktiga cravings efter tacos, fetaost och potatis. Ja, potatis.. Imorgon ska jag äta potatis med creme fraiche och salt.. Mmmm.. 
Ikväll blir det pommes med pommes eftersom vi inte har någon potatis och regnet håller mig inne. 
 
Magen fortsätter hålla sig fast vid jättestadiet och jag antar att lill har gott om plats att växa på. Igår tog jag beslutet att köpa större leggings på Liljeholmen. Att ta en medium gjorde att de blev förstora över benen, men de satt rätt bra över magen. Men att ha fladderben på leggings är väl ingen höjdare, så jag tog beslutet att köpa ett par från avdelningen MAMA, jag kommer behöva dem förr eller senare ändå. 
 
Idag är det en vecka kvar till ultraljudet. Det kommer gå så fort! Imorgon ska här bakas och gömmas bebis/gravidprylar plus adventspyntas lite så allt är fint till glöggkvällen på söndag. 
Åh vad det kommer bli svårt att hålla tyst! 
 
Igår var jag med om en jobbig händelse som jag uppfattade som hemskt kränkande. Bussen jag åker med till Älvsjö var för tidig till hållplatsen så jag fick springa fram till bussen (detta klockan 07.15 i spöregn, när det är becksvart, med datorryggsäck och väska med kurslitteratur). Ingen ovanlighet att den inte håller tiden. MEN, när jag nästan är framme vid dörren så stänger chaffören den, och när jag står direkt utanför den tittar han på mig och kör iväg. Han släpper alltså inte på mig på sin halvtomma buss!
Till Älvsjö är det 2,5 kilometer och det går inga fler bussar, jag kommer missa mitt tåg till skolan. I ren ilska kastar jag väskan i backen och skriker några väl valda ord, sedan börjar jag gråta hysteriskt för jag känner mig så kränkt och illa behandlad. Några personer vid busshålsplatsen mitt emot stirrade rätt rejält.. Jag samlade ihop mig och började helt enkelt springa. Jag sprang (och grät) hela vägen till Älvsjö, med öppen jacka, 6-7 kilos packning och med min svåra astma. Jag tänkte inte alls på att jag var gravid förrän Fredrik blev upprörd i telefonen. Hela dagen igår mådde jag fruktansvärt dåligt och var nära att svimma några gånger. Jag kräktes flera gånger och har hemsk ångest över att jag stressade, tänk om detta påverkade barnet. Tack och lov att jag hade Malin i skolan, hon hjälpte mig få i mig vatten och tog hand om mig.
Idag mår jag fortfarande dåligt, halsen gör ont pga astman, jag har fruktansvärd träningsvärk och mitt dåliga blodtryck gör sig mer påmint än vanligt. Jag hatar den där busschauffören så otroligt mycket. 
 
Angående mitt superlåga blodtryck har jag ringt MVC, hon sa att jag ska vila mer och tänka på mig själv. Jag har väldigt lågt blodtryck och har alltid haft. Men hellre det än för högt. 
Nu är vi inne i vecka 6 (5+3). Det går fantastiskt fort det här! 
Det är 24 dagar kvar till Hawaii och 9 dagar kvar till ultraljudet. Hoppas, hoppas, hoppas på att vi får se ett hjärta.
 
Den här helgen har varit en jobbhelg, det har magen inte gillat. Igår hade jag fruktansvärd växtvärk i magen och var konstant hungrig, kissnödig och trött. Värsta var att jag jobbade själv, så jag kunde varken äta eller kissa så ofta som jag ville. Väl hemma fick jag världens cravings efter kokosbollar, de i lila förpackning. Så vi fick åka och köpa ett gäng, tyvärr smakade de inte som de brukar. Besvikelse! Istället gjorde jag kväller strax efter 21. Sjukt skönt!
 
Idag ska jag vila, sy lite beställda mössor och sedan passa tjejerna ikväll. Lite lagomt mycket. 
Imorgon har jag skola 8-17  vilket slår rekord i längsta skoldagen någonsin. Charlie ska då få följa med pappa till jobbet för första gången. Vi har hälsat på, men han har aldrig varit med en hel dag, förhoppningsvis går det bra. 
 
Resten av vecka när rätt lugn. Onsdag och torsdag ska jag vila och eventuellt sy lite beställningar, fredag ska jag vila men ha tjejerna 15-18, lördag ska jag jobba 3 timmar och på söndag är det glöggkväll hos oss. 
Skön vecka med mycket vila, hälsar magen! 
 
v.6 (5+3) symptom:
Trött
Extremt ömma bröst
Växtvärk i magen/Molvärk
Svullen mage
Illamående om jag inte äter så fort jag vaknat
Kissnödighet
Känsligt luktsinne  
 
Förresten, visst har jag nämnt att magen känns svullen? Kolla här: 
 
 
Imorse 8.00 var det hälsosamtal på MVC. Morgonbestyren och bussresan gick inte som en dans direkt då mitt humör var i botten. Själva hälsosamtalet var spännande, och det var faktiskt kul att se alla andra blivande föräldrar som satt i rummet, alla lika förväntansfulla som mig och Fredrik. 
Samtalet skedde i grupp och var mer som en föreläsning. Kvinnan som höll i det hette Elin, och är hon som ska vara vår barnmorska sen. Hon verkade jättegullig!
 
Under hälsosamtalet så gjorde sig pyret påmind genom att ge mig ett ordentligt illamående..  Inte schysst! Dock slarvade jag med frukosten imorse så det var kanske inte mer än rätt.
 
Idag går vi in i vecka 6, veckan som verkar vara mest kritisk för hjärtat ska börja slå om det inte redan gjort det.
 Mina smärtsamma symptom har försvunnit lite, eller så har jag blivit van. Det stramar inuti magen och jag har lite molvärk, plus att brösten ömmar. Ryggen är inte så farligt plågsam längre, och ligamenten verkar skärpa sig förutom vissa stunder. Jag ska inte hymla om att den minskade smärtan gör mig nervös, men försöker att inte tänka så. Däremot har min känslighet mot dofter ökat. Igår lyckades jag sniffa mig till att Fredrik hade ätit en mandarin. Han hade ätit den på förmiddagen och jag kände fortfarande lukten på kvällen, typ 10 timmar sedan han åt den alltså. Klarar inte av den lukten, eller lukten av schnitzel. Får mig att vilja kräkas.
 
Igår bad jag Fredrik köpa hem jordnötssmör om det fanns någon burk för schysst pris. Han hade med sig en bukr när han kom hem, en burk som kostat 50spänn. Inte ett schysst pris, men det märks så hima mycket nu hur han alltid ställer upp för mig. Vill jag ha jordnötssmör så ska jag få det. Jag är bortskämd, speciellt nu. Fina Fredrik. 
 
 
 
 
Jag är en sån som räknar ner dagar till saker jag längtar till. Det hjälper och stillar längtan lite. 
Tills vi ska få göra ultraljudet är det 12 dagar och 22 timmar kvar
Till inskrivningen 20 dagar och 23 timmar
Och till Hawaii är det 27 dagar och 21 timmar. 
Det känns som om det nyss var 188 dagar kvar till resan. Nu är det inte ens en månad kvar. Happyface!
 
Imorgon byter vi gravditetsvecka igen! Allt går så fort!
Då går vi in i vecka 6 och vi är halvvägs till "the safe spot", v.12. 
I vecka 6 börjar det hända grejer också, embryots hjärta börjar slå redan i övergången mellan vecka 5 och 6, vilket betyder att hjärtat kanske har satt gång att picka redan nu.
Ansiktet kommer få sina konturer med mun, öron, ögon och näsa. Matsmältningssystemet bildas, lika som handleder och fingrar.   
Nu i vecka 5 har moderkakan har redan bildats och ger närig till embryot. Alltså är vi connected nu, jag och lilla embryot.
 
Jag börjar sakta inse att det här är på riktigt, fast det känns ändå avlägset. Det känns som om jag läser om något som ka hända sen, om ett bra tag. 
Jag har helt galna drömmar iallafall, inatt hade jag visst satt mig upp i sängen och sagt att jag hörde hur Charlie kissade på golvet. Fredrik hade sagt åt mig att jag borde torka upp det isåfall, och jag svarade att man inte behövde det. Imorse hade Fredrik tassat försiktigt till badrummet, för jag hade ju kunnat haft rätt. Men det fanns inget kiss på golvet, och jag visste inte ens att jag gjort det där förrän Fredrik ringde och berättade.
 
Igår berättade Fredrik att han hade anmält sig till en tävling där man kan vinna en barnvagn, han hade skrivit en fin anledning till varför han skulle vinna den. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Han hade också kollat på lite pappaböcker. När jag kom hem från jobbet vid 22 så hade han börjat koka nyponsoppa åt mig bara för att jag skrev i ett sms att jag nog var lite sugen på det. Han är redan den bästa pappan i världen. 
 
Idag ska jag ligga i soffan och njuta av min tjockmage, som inte lagt sig ett dugg utan endast blivit större. 
Jag ska äta så många oliver jag vill, surfa/glo på tv och bara ha det gott. Jag behöver en sån dag för att fylla på med energi. 
 
 
 
 
 
 
Startar inlägget med en bild på våran finaste kille. Blivande storebrorsan. 
Fredrik har pratat med Charlie flera gånger nu och berättat att han ska bli storebror. För det ska han ju, vår lilla plutt. 
Imorse ringde jag till ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen för att boka en tid. Tydligen så gör de inte tidiga ultraljud på MVC't där jag ska gå, så vi fick fixa det privat. Den 5 december kommer vi få se om det finns någon som lever och frodas där inne. Längtan är helt enorm!
 
Nu ska jag sätta mig vid symaskinen för att sy två mössor till tjejerna jag är barnflicka till. Stora tjejen vill ha en rosa och lilla tjejen en orange. Vill ha det klart tills imorgonkväll när jag passa dem.
 
 
Vecka 5 (4+4) symptom:
Knappt någon magvärk, lite ont i ligamenten ibland.
Ömma bröst 
Kissnödig
Hungrig
Känslig för dofter
Svullen mage
Yrsel (pga lågt blodtryck)
 
 
Den här bloggen startade jag i oktober för att ha någonstans att skriva av mig. Någonstans där jag kunde dela med mig av skolan, jobbet, kärleken och Charlie. Den skulle vara öppen för alla mina nära och kära så de fick möjlighet att ta del av allt detta.
Efter att jag flyttade till Stockholm insåg jag att man hörs inte så ofta, man glider isär. Det är visst inte så lätt att bara skicka ett sms eller ringa ett samtal och snacka lite. Jag är själv dålig på det, och mina vänner i Gävle är nästan ännu sämre på det. (Förutom Emilia, som också är mamma till min underbara guddotter. Jag har fått följa hennes graviditet och sedan Alice varje framsteg.)
Jag har känt mig bortglömd och det har varit jobbigt och sårande, men jag har lärt mig att tänka om: att istället uppskatta de få gånger man hörs. 
Jag vägrar att lägga energi på att må dåligt. Jag ansvarar själv för mitt eget mående och mina handlingar. 
 
Speciellt nu. 
 
Efter ett enda inlägg tog bloggen en ny vändning, fast den följer fortfarande samma mönster: skola, jobb, kärlek och Charlie. 
Det som ändrats är att kärleken är mer. Kärleken är inte längre bara Fredrik utan också lilla pyret. Vår lilla alien. 
Ja, det kommer bli mycket graviditet i bloggen de kommande åtta månaderna. Sedan kommer det bli mycket bebis. 
 
Vi har ju bestämt oss för att hålla det hemligt för våra vänner tills vi kommer hem från Hawaii, vilket känns idiotiskt flera gånger om dagen. Jag vill ju bara skrika ut det till hela världen! När min svullna gasmage syns så vill jag inte dölja den, utan visa upp den.
Men nej. Det är en hemlis, och största delen av dagen tycker jag om det. För det är min och Fredriks hemlis.
När vi kommer hem från resan så kommer jag också låsa upp bloggen. Sedan kommer vi börja berätta det för de vi träffar eller pratar med "på riktigt". De som hittar bloggen kommer också veta såklart. Det ska inte längre vara hemligt.
Efter rutinultraljudet, som borde bli i mitten av februari, så berättar vi nog på facebook och gör det riktigt officiellt.
 
För det här är vad allt handlar om nu:
 
Nu har det gått ytterligare två dagar och jag är  i vecka 4+3. Åh vad jag längtar tills jag är i vecka 13. 
Då ska jag släppa oron och bara njuta.
 
Igår var min mage så himla svullen att jag inte fick igen mina jeans, och kvällstid skaver till och med alla leggings. Det är till och med svårt att dölja den..
Nästa helg har jag sagt att jag ska köpa ett par leggings i större storlek om magen består. Har läst att den kan gå tillbaka ett tag innan den riktiga bebismagen kommer, då det är tarmarna som sväller eller flyttas runt i det här stadiet.
 
Inget illamående den här morgonen, men har börjat märka av ett mönster för kvällsillamående. 
I övrigt så mår jag rätt bra. Smärtan i magen kommer till och från nu istället för att vara ihållande. 
Igår hade jag problem med mitt låga blodtryck, så det är något jag måste ta upp med min barnmorska.
 
Jag har hört att man kan drömma märkligt när man är gravid, och det verkar stämma. Inatt drömde jag att vi hade fått en son, han var så liten att han fick plats i mina kupade händer och hade ljus nästan genomskinlig hy. Vi bäddade i sängen med extra mjuka täcken och kuddar för att han inte skulle gå sönder när han ammade. Vårat lilla glasbarn. 
 
På fredag är det dags för hälsosamtalet! Jag längtar så himla mycket (trots att det inte är något personligt samtal alls)!
 
Vecka 5 (4+3) symptom:
Trött
Kissnödig
Hungrig/bottenlös
Känslig för dofter
Lättirriterad
Fett hår
Svullen mage
Milda magkramper ibland
Metallsmak i munnen
 
Igårkväll satte illamåendet igång ordentligt. Ett tag var jag rädd att jag skulle förlora middagen..
Idag har illamåendet fortsatt, dock mildare, och tröttheten är enorm. Till det så är jag också hungrig hela tiden och ganska (väldigt) lättirriterad.
Tur jag har läst att om man mår illa och är trött så härjar homronerna runt och gör sitt bästa för att behålla bebisen. Idag är dagen min mens skulle komma, eller om det var igår, så det känns konstigt och oroligt. Den får inte komma nu. 

Idag köpte jag två gravidtidningar. Det kändes overkligt och nästan förbjudet. Ska snart läsa dem pärm till pärm och försöka smälta det hela. Köpte dem så jag kan tänka på något annat än missfall, som ett "tecken" på att vi ska ha barn, ett tecken för mig själv. Jag försöker att "make a statement" för mig själv.
 
Igår tog vi också första "magbilden", även om det bara är en svullen mage än så länge så är det kul att ha kvar och jämföra. 
 
Efter en rätt lång tupplur är det nu dags att sticka på födelsedagsfest. Alla mina leggings klämmer på magen, jeansen är för trånga och de mesta plaggen sitter tight.. Det får bli ett par leggings med nervikt kant vid magen och en klänning. Jag hoppas det ska funka!


Vecka 5 (4+1) symptom:
Trött
Kissnödig
Hungrig/bottenlös
Illamående
Känslig för dofter
Lättirriterad
Fett hår
Svullen mage
Milda magkramper
 
Dagens startar med en nysning som gör så ont i magen så jag tror jag ska dö. Sedan klampar illamåendet på.
Känns så knäppt att jag blir alldeles varm och glad över att må illa!
 
Idag byter jag vecka, hej vecka 5! "Din bebis är lika stor som en äppelkärna" sa min mobil nyss.
I 2 dagar har jag varit officiellt gravid. Officiellt mellan Fredrik och mig då.
Inofficiellt har min kropp visat att den är gravid ungefär en vecka.

Igår bestämde vi oss för hur och när vi ska berätta för nära och kära. Innan vi reser vill vi ha berättat för familjen, för när vi kommer hem är jag redan i vecka 13. Så i början av december åker vi till min familj för att berätta och helgen efter blir det till Fredriks familj.

När vi kommer hem från Hawaii så kommer vi släppa bomben för våra vänner. Förhoppningsvis är jag redan tjock då, eller troligen så är jag det eftersom magen redan nu är lite rund/svullen.

Nu känner magen att det är dags för frukost!
 
Nu har det gått en dag sedan den fantastiska nyheten. Chocken har inte lagt sig helt, utan omvandlats till någon slags overklighetskänsla. Är det vekligen sant? Är det ett litet embryo där inne? 
 
Jag förstår ibland, korta stunder. Tårarna föll när jag väntade på tåget i Älvsjö imorse. Då kom lyckan över mig så där plötsligt.
 
Jag har laddat hem en graviditetsapp som idag meddelar att min bebis är 4 veckor gammal och lika stort som ett gruskorn. Min bebis? Va? 
"9,7% av graviditeten har passerat. Du har 252 dagar kvar till BF." Vänta lite, vem då?
Andra människor byter vecka då söndagen är slut, vi kommer numer byta vecka när torsdagen är slut. Imorgon går jag alltså in i vecka 5 (4+0). Herregud, jag? 
 
 
Innan jag blev gravid så hade jag meningen "Vi ska vänta barn, inte missfall" som motto, alltså innan igår. Max en timme efter det positiva resultatet på stickan så ändrade jag åsikt. Det blev så verkligt så fort, tänk om bebisen inte vill stanna!
Sedan igår går jag omkring med en liten oro i kroppen, en oro som säkerligen aldrig mer kommer försvinna.
Just nu är oron för missfall, sedan kommer oron handla om hurvida bebisen mår bra/tänker komma ut, och när bebisen väl är ute så kommer oron säkert bara öka. Till slut ska vår lilla människa ska klara sig i stora världen.
 
Men hela den harangen försöker jag tänka bort, i första hand känner jag:
Älskade lilla embryo, stanna hos oss!
 
Imorse ringde jag till MVC så fort jag vaknade, kände att jag behövde det samtalet för att smälta allt lite.
Pratade med en fantastisk barnmorska som lugnade mig angående missfall. Njut av din graviditet, njut så länge du mår bra skämtade hon. Det var faktiskt fint sagt. 
Hon sa att jag inte skulle oroa mig, att det är såklart vi ska få behålla barnet, och får vi inte det så finns en bra orsak. Jag vet att hon har rätt.
Hon bokade in mig och Fredrik på hälsosamtal 23 november och vårt första möte med vår barnmorska, Elin, på Lucia, den 13 december. Det är så himla spännande!
 
 
Vecka 4 (3+6) symptom:
Trött
Hungrig/bottenlös
Ofta kissnödig
Pirr/fladder i magen
Svullen mage
Ömmande svank
Lätt illamående till och från
Spänner i magen
Huvudvärk
Humörsvängningar
Men än så länge så mår jag väldigt bra! :)