Vår bebis, i min mage. Längtar tills jag får känna av små rörelser, och lära känna bebisens dygnsrytm.
Snart vet alla om vad vi har dolt och jag ska ta av det stora hänglåset med omöjlig kod som finns här på bloggen. Så underbart!
En livs levande vilding befinner sig i min mage. Inte still en sekund, sparkade, boxades, gjorde volter och sprattlade. Helt fantastiskt!
Vid första rörelsen stannade hela min värld. Det var obeskrivligt.
Så, nu har jag pratat med 1177 som har skrämt livet ur mig. Kul. Trodde jag skulle få pepp och råd om "stoppande" medicin, men nej. Tvärtom kan man säga.
Nu vill jag verkligen inte på ultraljudet..
Nattlig oro;
Har haft ont i magen ända sedan efter rotfyllningen imorse (som jag skriver mer om sen).
Nu vaknade jag med ännu mer ont, på vänster sida långt ner. Det ilar och moler fruktansvärt, som aldrig förr. Är plötsligt väldigt risig i kistan och var tvungen att skynda på toa vilket inte hänt sedan innan jag blev gravid. Behöver jag säga att jag är jätteorolig? Fy, det här känns inte bra..
Tur vi har ultraljud på eftermiddagen. Men jag kan inte riktigt se fram emot det, känns som om vi kommer få dåliga nyheter. Försöker tänka att det är stressen på tandis, alla Alvedon och mat- och tidsomställningen som stressar magen helt normalt, men det är svårt att hålla fast vid det tänket.
Men lite skola 8-10, sen får vi veta!
Bild tagen igårkväll, vecka 13 (12+0).
Nu ska vi vara safe.
Svensk mat. Som jag ska uppskatta den när jag kommer hem.
Idag har jag konstant tänk på mat. Köttbullar. Potatis. Sås. Lingonsylt. Det blir exakt det vi kommer bjuda bästisparet på dagen efter vi kommer hem och de kommer över på middag och skvaller.
Sedan en timme tillbaka har jag haft tandvärk. Den värsta någonsin. Jag vill gråta och slita av mig ansiktet. Kan inte förstå hur det kan göra så ont..
Bjuder på en bild fotad idag (10+6) på en hungrig tjockis:
Då var det nytt år även här på Hawaii. 2013 - året då vi ska bli föräldrar, den där galna skåningen och jag.
Bloggandet har legat på is ett tag. Vecka 9 var en pärs, spenderade större delen av dagarna i sängen och lyfte inte ett finger mer än jag behövde. Veckan minns jag som ett enda stort illamående.
Sedan kom vecka 10, Hawaii! Jag mådde toppen! 26,5 timmes resa var inga problem ens. Nu har snart vecka 11 gått och jag är fortfarande blessed med härligt mående. Växtvärken har avtagit, illamåendet går att undvika bara jag äter och tröttheten botas lät med en powernap. Okej, där ljög jag. Tröttheten är obotligt trots en (3 timmar lång) powernap.
Igår var det nyårsafton. Jag firade in det nya året med solsting och tandvärk, på Hawaii. Man ska inte starta året för bra tycker jag, då får man för höga förhoppningar ;)
Det där solstinget, detta preggo somnade visst på mage i solen igår. På vägen upp till vår villa kollapsade jag, kräktes, blev blind och kunde inte prata. Mycket obehagligt! Det positiva är att jag fick åka golfbil upp till villan, det hade säkert varit kul om jag varit vid lite mer medvetande. Efter en svalkande dusch, en persika att gnaga på och vila i sängen blev jag snabbt mig själv igen. Det enda beviset som är kvar nu är mina sönderbrända lår, vader och skinkor. Såååå, det gör jag inte om.
Och tandvärken då, jooo... Förra veckan tog vi oss till tandläkaren i Kauai. Min ena kindtand är sprucken och roten inflammerad. Den behöver rotfyllas eller dras ut. 10lax kostar det här så vi sa tack och hej. Vi blev istället erbjudna penicillin och en provisorisk lösning. (Detta hjälpte i en dag.) Förhoppningsvis kan någon tandläkare förbarma sig över mig redan dagen efter vi kommit hem. Risken finns att jag sliter ut mina tänder med ren råstyrka annars.
Och just det, redan 4-5 dagen här så tappade jag en lagning på andra sidan munnen. Min tandläkarskräck kommer få sig en rejäl fight hemma..
I övrigt har vi det toppenbra! La ut en film på Facebook igår när vi badar, och vi var noga med att inte magen skulle synas. Men en tjej jag känner la ihop en bild och videon och skickade ett mail till mig. Bebis eller bullar i magen? Såklart den är en bebis! Vår lilla bebis!
Nu har vi 8 dagar kvar på Hawaii, vi ska fortsätta njuta av värmen, solen, havet och varandra. När vi kommer hem kommer vi prata öppet om bebisen och magen får titta fram bäst den vill. Som jag längtar!
Nu har det varit rörigt. Resan stressar mig mer än jag vetat av och magen strejkar redan, och vi har inte ens åkt än.. Inga kläder sitter okej (fick flytta ut knapparna 2 cm på en klänning och ändå satt det tight..), endast en av fyra bikinis passar och jag blir lätt panikslagen. Plus att jag är livrädd att glömma något viktigt, trots att man kan köpa allt där. Märks väl att jag är nybörjare när det kommer till att resa ;)
Men nu är väskorna packade, lägenheten är fixad (nåja..) och Fredrik är och handlar det sista. Klockan 04.30 ska vi hämta resesällskapet för färd mot Arlanda.
Charlie känner på sig att vi ska åka och är som ett plåster på oss. Inte mig emot för jag älskar ju att få mysa med honom :)
Ikväll ska jag färga håret, och sova i tid. Fick fruktansvärd migrän igår som höll i sig ända tills imorse, i övrigt mår jag konstant illa och har en kraftig hungerkänsla hela tiden. Nej, det hjälper inte att äta.. Det är riktigt jobbigt att må pyton faktiskt. Men trots allt är jag såklart överlycklig över att vara på tjocken, snart kommer jag må bättre :)
Nu ska jag packa undan syskrinet och acceptera att kläderna inte passar och istället hoppas på att Fredrik kommer hem med en prinsessbakelse.
Hawaii, vi möts snart!
Den här nöjda känslan av att må bra under graviditeten är borta. Jag mår skit idag. Sovit större delen av dagen, varvat med att springa till toan och kräkas.
Längtar tills Fredrik kommer hem med postafen. Ska försöka klämma i mig lite varma hallon nu, då kroppen var sugen på det.