Dags för tandläkaren. Eventuellt sista gången nu. Eller rättare sagt; det får bli sista gången! Tycker hon av någon outgrundlig anledning att den sista tanden ska rotfyllas får jag allt tacka nej. Mitt psyke och min mage klarar inte det en gång till just nu. Har så himla ont i magen, mår illa och svettas och har knappt sovit inatt. Denna oro alltså.
MEN! Nu kan det snart vara över! Eventuellt kommer jag ha rotfyllningen som rest i september. Men då får det vara så. Värst är att den här tanden sitter i underkäken, det gör ju så jäkla ont att få bedövning där.
Usch. Har jag sagt att jag inte vill?

 

 

Uppdatering 11.29:

JAG ÄR KLAR! Tanden kunde lagas istället för att rotfyllas och rotfyllningen på andra sidan gjordes klart. Allt är alltså fixat och jag behöver inte komma tillbaka förrän i september då vi ska göra "årliga" kollen. 

Förstå, jag kommer kunna sova igen, plugga, fokusera på mini, ha en problemfri mage (nåja, nästan iallafall) och njuta av livet. Ett stort svart moln försvann på min himmel. Helt sjukt underbart!

 

 

Tandläkaren, Tänder,
Skickade precis in mina två kompletteringar (på 6 sidor, phju) jag hade kvar sedan Hawaii!
Bara jag får ett OK på dom så är jag officiellt klar med termin 3.
Så. Himla. Skönt!

Nu ska jag väcka latmaskarna. Igen.

Ledig måndag! Äntligen! Jag och Fredrik latar oss i soffan med lite bra serier på tvn.
Från och med idag kommer vi påbörja allergiutredningen för Charlie, inom foder. Så nu får han bara äta sin egen mat, och om två veckor kan vi testa med ost för att se om han får utslag, någon vecka senare något annat ätbart osv. Det ska bli spännande att se om vi märker någon skillnad. Förhoppningsvis hittar vi det han inte tål och kan börja vaccinera honom till våren.

Själv så har jag har kramp i livmodern känns det som och hoppas att det är helt normalt.. Har haft det i några dagar och får kela massor med vetevärmaren. Svårt att resa mig upp och gå omkring då det gör rätt ont. Känns inte alls så kul!

Omtentan sedan förra kursen blev klar och skickades in igår, och precis nu blev min andra tenta färdig och jag fick äntligen trycka på knappen "skicka". Två "små" kompletteringar sedan vi var på Hawaii kvar nu bara, sen är hela termin 3 klar. Helt fantastiskt att tentorna är klara!!!
Nu ska jag ta helg, klockan 16.05 en söndagkväll.
Imorse var det tandis igen. Fy. Det är så hemskt.
Fredrik var med och höll mig i handen, han ångrade nog det lite i efterhand. Jag var inte direkt varsam. Den här gången skulle hon "bara" rensa tanden igen för nästa besök är det tredje och sista när tanden ska rotfyllas. Idag var hon dock inte så försiktig som förra så jag fick ett sår vid läppen till och med, ej okej. Men jag grät inte alls, förrän efter... När vi kommit utanför fick jag ett ordnetligt breakdown efter att hon berättat att fler tänder var trasiga och de bör fixas. Alltså är inte nästa gången sista gången.Jag har alltid haft dåliga tänder och hon sa att det faktiskt var en kronisk sjukdom, inte så kul att höra när man har tandläkarskräck. Men jag ska försöka att kämpa på.



På eftermiddagen har vi provat ut våra förlovningsringar, valt gravyr och lagt beställningen.
Det blev inte exakt lika, men vi kände att det inte var så himla viktigt. bara vi hittar fina ringar som vi trivs med. Vi vet ju ändå att vi är förlovade med varandra (om inte annat står det så inuti ringarna), även om de inte är likadana.

Vi valde ringar inne på Smycka där man har möjligheten att kombinera från deras exempel hur man vill. Alltså välja hur man vill ha stenar, hur bred ringen ska vara osv.

Fredrik valde en "rak" enkel ring som var 7mm bred. Min blev kupad, 5mm bred och med 3 nedsänkta stenar. Båda i matt titan. Om 14 dagar får vi se resultatet. Som jag längtar!

Nu blir det vila för min del, var tvungen att gå ut från smyckesbutiken flera gånger pga illamående. Magen needs rest. Skrattande ko-osten, onepiecen och slösurf/the sims. Bra vila!
Tandläkaren, Tänder,
Det här med tandläkaren imorgon. Ehm. Dum idé. Kan man avboka? Tanden kanske kan ramla ur själv? Kan man inte bara prata med den? 
Igår somnade vi i soffan, jag redan vid 22. 03 vaknade vi och förflyttade oss till sängen, där Fredrik somnade vidare. Men jag kunde inte somna. Det gick bara inte! Tankarna smet iväg och drog in hemska saker i mitt huvud, mycket om tandläkaren och ultraljudet på tisdag. 06.30 kunde jag till slut somna, helt utmattad och livrädd. 
 
Min tandläkarskräck är något helt vansinnigt, jag förstår inte varför jag inte bara kan slappna av och acceptera. 
Känner tårarna bränna bara jag tänker på att åka dit imorgon. Usch...
 
Idag blev det omfärgning av håret, eller iallafall avfärgning. måste försöka hinna med att slänga i nya färgen med. bara håret tar emot den.. Nu är håret både gult, orange och vitt. 
 
Väskorna är uppackade, julsakerna är nerpackade och livet på mellanbergsvägen börjar rulla på som vanligt igen. 
Skönt! Nu blir det färg i håret och tummarna ska hållas hårt, låt det bli brunt!
Tandläkaren, Tänder,

Bild från gårdagen. En gravids hemlängtan nedprintad i ord;

Idag håller jag mig i sängen. Tur att vi är här länge och har varit här så pass länge att jag känner att det är okej att "slösa" en dag på rummet.
Vädret är sådär också. Eller ja, fint med Sverigemått mätt, men sådär i Hawaiimått. Soligt, molnigt, blåsigt och skurar.

Fredrik var och dök på förmiddagen och jag passade på att lata mig. Ju mer dagen fortskrider ju mer inser jag att tänderna inte är på min sida idag. Det är inte panikvärk som igår utan mer ett konstant molande, och livmodern är inte sen på att hänga med. Plus att jag känner mig lite febrig.
Känns sådär att ta amerikanskt penicillin, amerikanskt smärtstillande och svenskt postafen. Känns osäkert och för mycket men utan så dör jag nog.

Fredrik gick ner till poolen en sväng nu så ska vi mysa lite sen, se på film eller så. Själv stannar jag i sängen och vilar både mage och tänder, passar också på att fnissa lite åt Cartoon network.
Imorgon ska jag ha vilat klart, för då ska vi snorkla!

(Gnäll, gnäll, gnäll. Men den 14/1 8.20 är allt över. Då ska den här skrajharen till tandläkaren! )

Tänder,
Imorgon går jag in i vecka 12. Sista kritiska veckan, sen ska jag slappna av som jag lovat mig själv.
Att vi ska få göra ultraljud den 15 januari känns som en gudagåva, sista beviset på att första tiden har gått bra. Om bara KUB-testet går bra. Inte heller känns det långt till RUL, vilket vi har bokat den 1 mars.
 
Nu har vi 6 dagar kvar här på Hawaii, och det känns rätt lagomt. Om man nu ens får säga så ;)
Men jag längtar hem såklart, vi längtar efter våran lilla Charlie. Vi tittar på bilder flera gånger om dagen och frågar oss vad han gör just nu. Jag längtar efter att kunna använda min telefon, ringa tandläkare och barnmorska. (Nu är det min mamma som får ringa åt mig medan hon och jag konverserar på facebook-chatten. 24 år och morsan ringer tandläkaren åt en.. ) Jag längtar efter mina kompisar och efter att äntligen få berätta vår stora hemlighet.
Och så längtar vi båda efter en dag på soffan. Plus att jag längtar efter mat... Riktigt svensk mat. Riktig svensk potatis till exempel.. ;) Och så längar jag efter våra nya handdukar inne i badrummet (?) och våra nya sängkläder.
Lite efter symaskinen med. längtar efter rätt mycket med andra ord.
 
Men 30 gradig värme, sol och ett underbart land är ju inte heller fel! Så inte kommer jag lida av resterande dagar, jag ska njuta!
 
Igår var vi på luau på hotellet, fri bar och så mycket mat man kunde äta. Maten var tyvärr sådär och den öppna baren lockade mig inte så värst. De serverade lila potatis. Lycka! Potatis! Men den smakade superilla, besvikelsen var total. Rätt gott kött dock, och en rolig show. Jag var nära tårarna när ett gäng barn fick komma upp på scenen och lära sig dansa hula. Ett rejält hormonrus, pinsamt.
 
Nu blir det att invänta fästmannen (!) och sedan tar vi en kortis på stranden, innan vi ska besöka Walmart.
 
 
 

Och just det, längtar hem så jag kan börja skriva listor, vi har ju ett bröllop som ska börjas planeras!
 
 
 
 
 
 
 
 
Tänder,

Första dagen på nya året blev fantastisk. Vid världens vackraste utsikt på/i/vid Waimea Canyon friade tv-killen. Och jag sa ja såklart!

Vilken underbar start på året!

Nåsta vecka åker vi! Hawaii!! Det ska bli så fantastiskt! Jag har redan packningsångest, och packningsproblem då jag inte längra kan ha några klänningar och inte får igen några shorts. Men det får bli långa linnen och tunna korta leggings. 
 
Illamåendet har haft ett hårt grepp om min vardag förra veckan, dumt nog då jag har haft tentor som skulle skrivas. Jag har mått så fruktansvärt illa och knappt tagit mig ur sängen. Tack vare postafen, seaband och jordgubbsfil så är det nu bättre och tentorna är inskickade. Jag har bara lite fler måsten i mitt liv nu, annars kommer illamåendet. Måste äta ofta och lite, måste äta jordgubbsfil direkt jag vaknar, måste dricka mycket vatten, jag måste lyssna på kroppen helt enkelt. Inte så svåra saker att följa faktiskt. 
På torsdag ska jag till barnmorskan för första gången för inskrivning. Fredrik kommer inte kunna följa med då han har inspelning, vilket känns rätt tråkigt förstås. Men vi ska sammanställa alla våra frågor och funderingar på ett papper så ska jag ta med det. Det blir spännande! 
 
I lördags åkte vi till Sandviken för att fira morfars födelsedag, och för att berätta vår lilla nyhet innan vi reser. Vi satte en kopia på ultraljudsbilden i en ram och slog sedan in som present, mamma och pappa fick en hemma hos dem, mormor och morfar fick en hos sig och farmor fick en när vi åkte förbi henne på vägen hem. Alla reagerade med glädje, såklart. Min syster och hennes kille hade vi dock ingen bild till så vi körde hänga gubbe på deras whiteboard, med ordet moster. När de väl fick fram ordet så fattade inte syrran alls, medan hennes kille blev jätteglad. När Mickis sedan förstog så blev hon superglad över att bli moster. 
Det har varit mycket glädje i helgen, så härligt!
Nästa helg beger vi oss till Skåne och kör samma visa där. 
 
Nu ska jag fixa naglarna, och plugga lite tills vårat 4-timmars seminarium som börjar vid 14. Sjukt opepp och har ont i magen. Vecka 7+4 idag, så snart går jag in i vecka 9. Fantastiskt!
 
 
 
Startar inlägget med en bild på våran finaste kille. Blivande storebrorsan. 
Fredrik har pratat med Charlie flera gånger nu och berättat att han ska bli storebror. För det ska han ju, vår lilla plutt. 
Imorse ringde jag till ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen för att boka en tid. Tydligen så gör de inte tidiga ultraljud på MVC't där jag ska gå, så vi fick fixa det privat. Den 5 december kommer vi få se om det finns någon som lever och frodas där inne. Längtan är helt enorm!
 
Nu ska jag sätta mig vid symaskinen för att sy två mössor till tjejerna jag är barnflicka till. Stora tjejen vill ha en rosa och lilla tjejen en orange. Vill ha det klart tills imorgonkväll när jag passa dem.
 
 
Vecka 5 (4+4) symptom:
Knappt någon magvärk, lite ont i ligamenten ibland.
Ömma bröst 
Kissnödig
Hungrig
Känslig för dofter
Svullen mage
Yrsel (pga lågt blodtryck)
 
 
Den här bloggen startade jag i oktober för att ha någonstans att skriva av mig. Någonstans där jag kunde dela med mig av skolan, jobbet, kärleken och Charlie. Den skulle vara öppen för alla mina nära och kära så de fick möjlighet att ta del av allt detta.
Efter att jag flyttade till Stockholm insåg jag att man hörs inte så ofta, man glider isär. Det är visst inte så lätt att bara skicka ett sms eller ringa ett samtal och snacka lite. Jag är själv dålig på det, och mina vänner i Gävle är nästan ännu sämre på det. (Förutom Emilia, som också är mamma till min underbara guddotter. Jag har fått följa hennes graviditet och sedan Alice varje framsteg.)
Jag har känt mig bortglömd och det har varit jobbigt och sårande, men jag har lärt mig att tänka om: att istället uppskatta de få gånger man hörs. 
Jag vägrar att lägga energi på att må dåligt. Jag ansvarar själv för mitt eget mående och mina handlingar. 
 
Speciellt nu. 
 
Efter ett enda inlägg tog bloggen en ny vändning, fast den följer fortfarande samma mönster: skola, jobb, kärlek och Charlie. 
Det som ändrats är att kärleken är mer. Kärleken är inte längre bara Fredrik utan också lilla pyret. Vår lilla alien. 
Ja, det kommer bli mycket graviditet i bloggen de kommande åtta månaderna. Sedan kommer det bli mycket bebis. 
 
Vi har ju bestämt oss för att hålla det hemligt för våra vänner tills vi kommer hem från Hawaii, vilket känns idiotiskt flera gånger om dagen. Jag vill ju bara skrika ut det till hela världen! När min svullna gasmage syns så vill jag inte dölja den, utan visa upp den.
Men nej. Det är en hemlis, och största delen av dagen tycker jag om det. För det är min och Fredriks hemlis.
När vi kommer hem från resan så kommer jag också låsa upp bloggen. Sedan kommer vi börja berätta det för de vi träffar eller pratar med "på riktigt". De som hittar bloggen kommer också veta såklart. Det ska inte längre vara hemligt.
Efter rutinultraljudet, som borde bli i mitten av februari, så berättar vi nog på facebook och gör det riktigt officiellt.
 
För det här är vad allt handlar om nu:
 
Nu har det sjunkit in lite, tror jag. 
Mern jag är fortfarande i chock. Jag tror på det så himla stenhårt, fast på ett sätt så tror jag inte alls på det.
 

Nu har jag hunnit med att ta tre test. Två stickor och ett digitalt. Stickorna visar positivt, och det digitala säger: Gravid, 1-2.
 
Efter första stickan fick Fredrik nyheten på tunnelbanan, jag ringde och grät. 
Jag hojtade om två streck, och jag hörde hur han log när han frågade: "Ja, och vad betyder det då..?". Han vet redan vad det betyder. 
 
Det betyder att vi ska ha ett barn. Jag är gravid. Vi ska bli föräldrar i slutet av juli.
Sedan 3 dagar tillbaka har jag ett konstant pirr eller typ flimmer i magen. Idag har pirret ökat till en lite mer pulserande känsla. Lätt metallsmak i munnen har jag haft till och från också, vilket inte tillhör det vanliga. Inte heller har mitt humör varit så himla trevligt... 
Att det gör mig förväntansfull ska jag inte sticka uder stolen med, och i helgen hoppas jag på att få visa min tv-kille det där efterlängtade plusset.
 
Idag är det också 37 dagar kvar tills vi flyger till varmare breddgrader. 
 
Kärlek!
 

Första inlägget knåpar jag ihop exakt 60 dagar innan vi åker till Hawaii. 

60 dagar. 

Det är ingenting. 

 

(Jag måste bara få hjälp med en design, sen ska jag skriva smarta saker.)