Genus.
Genus, genus, genus. Inte nog med att det genomsyrar hela min utbildning så har det också blivit en stor del av mitt liv sen jag blev gravid. Jag funderar mycket runt mig själv. Vem vill jag vara som förälder? Hur vill jag vara? Vem vill jag att mitt barn ska vara? Vad har jag för förväntningar på den lilla människan, har jag ens några?
I första hand vill jag vara en stöttande förälder. Jag vill vara snäll men konsekvent. Jag vill ge mitt barn allt, utan att skämma bort hen. Jag vill vara rättvis men ändå lära barnet att allt inte alltid kan vara rättvist. Jag vill inte ställa några krav men jag vill att hen ska ha mål. Jag vill visa vårt barn respekt och aldrig skrika. Men mest av allt så vill jag att vårt barn ska våga vara sig själv och våga uttrycka sina åsikter. Speciellt vill jag att barnet ska våga säga nej.
Jag vill att vårt barn ska veta att hen har lika stor rätt till sig själv och sina åsikter som en vuxen. Till exempel, vill hen inte kramas, så kramas vi inte. Behöver hen vara arg så ska hen få vara arg. Jag vill aldrig förmiska vårt barns känslor.
Jag vill att vårt barn själv ska få välja hur hen vill se ut. Färger, motiv eller modeller på sina kläder. Långt eller kort hår. Jag vill att vårt barn ska få ägna sig åt vilka hobbies hen än vill. Jag har inga förväntningar hur vår framtida son eller dotter ska se ut eller bete sig. Jag vill bara att mitt barn är lycklig.
Allt det här kommer jag inte lyckas med. Speciellt inte det sista. Vårt barn kommer bli påverkad, av vuxna och barn omkring och av samhället. Jag kommer själv påverka barnet utan att märka av det.
Jag kallar ibland vår bebis för hen, vilket provocerar folk. Hen, för mig, är ett väldigt bra begrepp när könet är oviktigt eller okänt. Till exempel ett djur i en saga, den behöver inte ha ett kön. Men jag skulle aldrig kalla en person jag har framför mig för hen (om inte personen själv önskar det), det är enligt mig kränkande. Jag vill inte bli kallad hen, för jag är en hon, jag är en tjej.
Vårt barn kommer ha en snopp eller en snippa när hen kommer ut, då kommer jag aldrig mer kalla barnet för hen, då är det han eller hon. Än så länge vet vi ju inte.
Oftast kallar vi bebisen för "Mini", "Den" eller "Han". Jag gillar inte när jag råkar kalla bebisen för "Han", för det kan faktiskt vara en hon. "Den" är inte heller okej känner jag, då får jag dåligt samvete, det är ett barn, inte en sak. Men det bara blir något av de orden när man pratar om den lille, och jag kan önska att jag använde hen oftare än vad jag gör. Det är dock bara för min egen skull, bebisen ligger ju inte där inne och känner sig kränkt direkt.
Genus för mig handlar om valfrihet, och rätten till sitt eget liv. Att få ta sina egna beslut utan påverkan från andra människor eller samhällskulturen. Att själv välja hur man vill vara eller se ut och inte bli placerad i ett fack beroende på kön. Det handlar absolut inte om att "vända" på könsrollerna, eller att göra människor könlösa.
Allt det här är bara mina åsikter, som jag vet att inte alla delar.
Men kort sagt, genus handlar om valfrihet för mig och valfrihet tycker jag är en rättighet för alla. Oavsett hur gammal man är.
