Idag är det 30% kvar, vilket också betyder att vi har 70% avklarat.
Då har vi traskat in i sjunde månaden.
85 dagar kvar och tiden har börjat krypa fram!
Imorgon har jag salstenta i barnkultur och religion mellan 14-18, och av någon anledning ser jag fram emot den. Kanske är det för att kursen är slut när tentan är klar och jag kan fokusera på sista kursen innan sommarlovet. Jag har också fått för mig att tentan kommer bli enkel och vi kommer också få ha böckerna med oss, det kommer mest troligt vara en mer personlig fråga istället för faktafrågor. Så då är det ju bara att ordbajsa om vad man tycker och hänvisa lite snyggt till litteraturen! Det löser sig enkelt!
Men imorgonkväll är väl det jag mest ser fram emot för då har jag en överraskning till Fredrik som jag själv blir alldeles pirrig över. En liten valborgsöverraskning. Valborg har hög mysfaktor för mig, medan Fredrik inte riktigt har någon anknytning till det.
I framtiden kommer vi spendera valborg på vår altan. Mini och Charlie kommer leka ute på gräsmattan medan Fredrik drar igång grillen för säsongen. Men det blir i framtiden det, än så länge har vi inte ens en futtig liten balkong.
Charlie ska spendera morgondagen på husses jobb. Han ska återigen vara med i programmet Fredrik gör just nu. Vi har övat lite här hemma på det Charlie ska göra, men om det lyckas imorgon vet ju ingen. Vi håller tummarna att det kommer funka, och att det inte behöver gå 100 tagningar innan det sitter ;)
Bjuder på en bild fotad rakt uppifrån i exakt detta nu. Gissa vilken sida Mini ligger och trycker på för tillfället?
Igår fick vi (eller ja, Mini) en fin present av familjen Rimm. En supersöt sparkdräkt/pyjamas med småkryp på från min favoritavdelning på Lindex, New born by Lindex 100% organic cotton. De kläderna är så himla mjuka! Helt ärligt har jag faktiskt varit och kikat på en body i just det mönstret förut. Jag är säker på att Mini kommer älska den.
Igår på loppisen upplevde jag något som var väldigt irriterande. Nästan varje säljare frågade vad bebisen har för kön, så de kunde visa "rätt" kläder. Det störde mig lite! Såklart man får vara nyfiken på könet, det är jag med, men spelar det någon roll vilket kön bebisen har när jag ska titta på ett en body till exempel? Jag vill klä mitt barn i färger jag tycker om oavsett kön.
Tyvärr ser det likadant ut i butiker, flickkläder på en sida och pojkkläder på en annan. Flickkläderna är mönstrade och i klara färger, pojkkläderna är trista och ofta mörka i färgerna. Varför kan inte kläderna vara blandade? Är inte färger för alla? Ska inte jag som förälder vara den som tar beslutet om vad jag vill att mitt barn har för kläder, och inte butiken? Självklart får barnet välja själv om barnet är stor nog att uttrycka sin åsikt, men till dess bör det väl vara föräldern som bestämme roch inte butiken.
Jag blev glad när Fredrik sa igår att vi inte bryr oss om "flickfärger" och "pojkfärger" utan att vi går på det vi tycker är fint. Om vi sedan får en pojke och klär honom i något blått så är det inte för att han är pojke utan för att vi gillar det plagget. I vår bebis garderob finns nu bland annat rosa, orange, vitt, grått, beige, rött, blått, brunt, grönt och gult. En salig blandning av fina färger helt enkelt!
Nu kan det verka som att jag är en hycklare eftersom jag hemskt gärna vill ta reda på könet innan födseln. Men anledningen till att jag vill veta är inte för att kunna köpa kläder i "rätt" färg, utan för att jag vill veta något om bebisen. Just nu vet jag inget. Jag vet att den ofta har hicka, den inte gillar när barnmorskor klämmer på livmodern och att den somnar gott när jag går omkring och vaggar den.
Jag är så nyfiken på att få veta något om Mini, vad som helst! Ögonfärg, hårfärg, om den ens har hår, kön, osv, alltså vad som helst, men vissa saker går ju inte att ta reda på innan födseln.
Till vintern kommer Mini behöva en åkpåse, och vi har spanat in Apple of my eye från Elodie Details. Färgerna och mönstret är ju så fantastiskt vackert! Både jag och Fredrik delar den åsikten och tycker att den skulle passa perfekt till vår bruna vagn. Men vi kanske måste tänka om ifall Mini är en pojke, jag läste igår på internet att just motivet Apple of my eye var för flickor eftersom det är rosa foder på insidan och blommor på utsidan...
Tänkte bjussa på bild på loppisfynden till mini. Riktigt mjuk grå sparkdräkt/pyjamas storlek 50-56, beige plyschbyxa med apa strl 50-56, militärbralla strl 50-56, två beiga bodys från newbie i strl 56 och 62 plus en mjuk dress med tiger i strl 62.
Trots att jag inte är ett fan av Disney på kläder till Mini så fick Tiger-dressen följa med hem. Den var så mjuk och färgerna var så fina att jag tänker se förbi trycket på bröstet.
Allt detta för 60kr, riktigt schysst tycker jag! Saker som redan är tvättade mjuka och lite närmare giftfria än saker direkt från butik.
Idag har jag jobbat mina tre timmar. Glatt överraskad så gick det rätt bra och jag fick även 3 timmar i slutet av maj. Förhoppningsvis kanske jag kan fortsätta med småtimmar ibland i juni. Fan vad envis jag är alltså...
När jag slutade jobba traskade en bekant snygging in i butiken med bestämda steg, det var min fina karl som kom för att överraska mig. Vi letade upp en uteservering i solen där vi pratade och åt kladdkaka. Det behövde jag! Har jag världens bästa kille eller har jag världens bästa kille? Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna honom!
Sedan köpte vi en nattlampa till Mini och mig inför amningsnätterna innan vi for hemåt och gjorde mat.
Dagens humör är på topp trots att jag har ont nu. Foglossningen är riktigt elak i ryggen nu. Så nu blir det vila för imorgon är det äntligen dags för megaloppisen i Solna. Som jag har längtat! 3400kvm loppis och en skivmässa vägg i vägg.
Det blir sista loppisen för det här preggot, så jag ska njuta. Nästa loppis blir när bebis är på utsidan eftersom loppis inte är något som går bra ihop med bäckensmärtor. Fredrik följer såklart med och kommer säkert go bananas inne på skivmässan. Åh så kul det ska bli!
Bild på den fina nattlampan från butiken Kalejdoskop:
Nu fick jag antagningsbeskedet för sommarkurserna.
Jag hamnade på reservplats på alla 4 kurser jag sökt. Nu ska jag inte läsa någon kurs alls eftersom mitt fokus ska ligga på vila, men jag hade gärna tackat nej och känt mig duktig som kom in. Men inte ett enda "antagen".
Lustigt att man kan bli ledsen för att ha hamnat på reservplats på något man ändå skulle tacka nej till. Herregud, jag orkar inte med mig själv.
Än så länge har jag inte fått fram dammsugaren. Det gör så jäkla ont att bara försöka få ut den ur skåpet. Testar att duscha först, och sen kanske jag lyckas få ut den.
Jag hamnade på reservplats på alla 4 kurser jag sökt. Nu ska jag inte läsa någon kurs alls eftersom mitt fokus ska ligga på vila, men jag hade gärna tackat nej och känt mig duktig som kom in. Men inte ett enda "antagen".
Lustigt att man kan bli ledsen för att ha hamnat på reservplats på något man ändå skulle tacka nej till. Herregud, jag orkar inte med mig själv.
Än så länge har jag inte fått fram dammsugaren. Det gör så jäkla ont att bara försöka få ut den ur skåpet. Testar att duscha först, och sen kanske jag lyckas få ut den.
Vecka 28 är här. Nu är det 12 veckor kvar till beräknat datum. Eller så är det 10 veckor kvar, eller kanske 14.
Men vi räknar på dessa 12 veckor.
Bebisen lever rövare och jag har äntligen kunnat filma magens framfart. Nu är Mini ungefär 39 cm lång och väger ca 1200 gram. Hen kommer gå upp ca 20-25 gram/dag fram till förlossningen, det är alltså 140-175 gram i veckan. (Den informationen kan vara lite bristande då jag inte riktigt minns vart jag fann den, men det är ändå en intressant tanke.) Bebisen ska ju gå upp runt 2000 gram till på dessa 12 veckor.
Siffror har plötsligt börjat intressera mig. Siffror runt bebisen vikt och längd och hur det ska öka på kort tid. Jag finner det hela så otroligt så det blir intressant. Men allt runt den här okända lilla människan i min mage är såklart väldigt spännande. Jag älskar verkligen att vara gravid!
Igår hade vi sista redovisningen för den här kursen och på tisdag har vi salstenta. Jag får ångest över att jag inte ens är nervös över tentan. Jag har liksom ingen ork till att ens vara nervös. Hur svårt kan det vara liksom? En tenta där vi får ta med böckerna. Usch, jag borde engagera mig mer! När den tentan är gjord så har vi några dagar ledigt innan sista kursen börjar, Barn och genus. efter att ha kollat igenom studiemanualen så känns det som att den kursen kommer bli kämpig. Mycket att läsa och mycket jobb med gruppen, men även där känner jag att det kommer lösa sig för det var ändå inte så himla många dagar man måste vara fysiskt i skolan.
Idag kom mina papper från försäkringskassan eftersom de har mottagit mitt moderskapsintyg. Men då jag är student så behöver jag en annan blankett, så nu sitter jag i telefonkö till Fk eftersom jag inte orkar leta upp min e-legitimation och hämta blanketten (som jag tror att finns) på nätet. Det känns lite lagom omvänt. För 2 år sedan var det jag som satt och svarade där!
Sedan ska jag ta tag i den här dagen som bara har runnit mellan fingrarna på mig. Jag ska försöka dammsuga, damma och torka golven. Försöka iallafall. Eventuellt kommer jag bara klara av att damma. Sedan ska jag sätta mig på min lilla pall i duschen så jag luktar gott tills Fredrik kommer hem.
Just nu är mina känslor lite all over the place och har också varit så ett tag. Jag har hamnat i en tankebubbla där jag är livrädd att göra folk besvikna. Inte bara Fredrik utan alla jag känner i hela världen typ. Jobb, skola, Charlie osv. Men mest Fredrik. Jag är rädd att göra honom besviken pga skolan till exempel, att jag inte klarar en tenta eller att gå på ett seminarium. Rädd att han blir besviken för att jag inte kan röra mig så mycket så vi inte kan göra saker eller för att jag har svårt att jobba (jag är själv besviken på mig på dessa punkter). Också livrädd för att han ska bli besviken på mig under förlossningen (jag kanske ger upp!).
Jag förstår egntligen inte varför han skulle bli besviken på något alls, eller varför någon ens skulle bli det, men jag kan inte sluta tänka på det. Jag vill inte göra någon besviken!
Jag har kämpat på med skola och jobb trots foglossning och falsk ichias sedan vecka 15-16 och börjar ge upp nu, i vecka 28. Jag vet egentligen att det är rätt normalt. Många slutar faktiskt jobba runt vecka 30 och man kan få föräldrapenning 60 dagar innan beräknad nedkomstdatum. Det ÄR alltså normalt att inte orka samma saker som innan. Jag försöker intala mig själv det här iallafall. Jag har 90 dagar kvar idag. Om en månad är vi alltså nere på 60 dagar. Det ÄR normalt att inte orka så mycket. Det ÄR normalt att inte orka så mycket. Det ÄR normalt att inte orka så mycket.
Ikväll jobbar Fredrik sent. Han har inspelning och räknar med att vara hemma vid 23. Segt!
Jag och Charlie tänker lata oss i soffan hela kvällen med ett paket glass. Såklart blir det lite (Läs: mycket) TV4 fakta också.
Igår kompenserade bebisen rejält för stillheten dagen innan dess. Det var full rulle exakt hela dagen. Idag har bebisen gått tillbaka till den vanliga rutinen vilket känns bra.
I skolan bjöd Mini sin tant Malin både på spark och hicka. Generöst tyckte jag!
Idag tog jag en sväng på stan efter att ha surfat runt på HMs hemsida. De hade äntligen fått in en klassisk solhatt till bebisar i exakt den modellen jag sökt. Sedan hade de också fått in en tunn mössa i tvåpack helvit och randig i gul och vit, så bebisen ska slippa få en avklippt gasbinda på skallen på BB. Nu är bebisen redo för sommaren!
Inatt vaknade jag vid tre av att fönstret lät illa. Insåg snabbt att jag mådde hemskt illa också. Så det blev till stt umgås med toastolen följt av typ en timme sittandes på toagolvet. Jag som hatar att kräkas!
Till slut gick jag och la mig med en hink bredvid sängen.
Illamåendet har fortsatt hela dagen men inte i samma omfattning tur nog. Men jag känner mig jättenere. Både riktigt deppig och hängig. Hjärnan går på högvarv och kroppen på lågvarv, orken är nere på noll.
Anledningen till illamåendet är oklart; kan ha varit något jag ätit/inte ätit, stress, magsjuka eller "bara" graviditet. Who knows? Mest troligt en kombination av allt, utom magsjuka.
Bebisen har iallafall varit supervild hela dagen, det känns fantastiskt! Även inatt var det party i magen. Så himla skönt!
Efter förra inlägget la jag mig i soffan för att vila, och plötsligt insåg jag att det varit stilla i magen sedan... Ja när kände jag sista rörelsen? IGÅR!
Jag googlade lite men insåg snabbt att det var dumt, så jag tog mod till mig och ringde förlossningen istället. Jag pratade med en gullig kvinna som sa att de gärna ville att jag kom in för en koll. Så det var bara att ringa Fredrik och leta upp en buss. Ungefär här började jag bli panikslagen.
Väl på SÖS blev vi så himla fint omhändertagna! Först berättade barnmorskan exakt vad de skulle göra och i vilken ordning, allt för att jag inte skulle behöva oroa mig. Så fick vi ett rum och hon klämde först runt livmodern för att sedan koppla fast grejer på magen. En dosa som mätte bebis hjärtljud (pendlade mellan 140-179) och en som höll koll på min livmoder och eventuella sammandragningar.
Ungefär här vaknade mini till! Dosorna var inte populära och det blev (äntligen) krig i magen igen! Barnmorskan blev glad och sa att det verkade helt okej med mini ändå. Testerna visade också bara bra men de gjorde ändå ett ultraljud av rutin. Bebisen flängde omkring där inne och alla delar satt där de skulle.
Jag mår såååå bra nu när jag vet att mini mår bra, och jag ser fram emot att föda på SÖS!
Barnmorskan påtalade i nästan varannan mening att jag gjort rätt som ringt och sa att vi måste ringa igen om det händer fler gånger. Hellre en koll för mycket än en för lite! Det var skönt att höra, för jag känner mig löjlig nu i efterhand. Såklart min bebis mår bra. Men jag tänker inte tveka att ringa om det händer igen.
Bjuder på en osmickrande bild på mig från kvällens äventyr. Här har vi precis fått veta att allt är bra:
Åh så fin helg jag haft!
I lördags tog jag och Fredrik en promenad till skogen som ligger här bredvid oss, och tog oss upp till vår utkiksplats. Det var lika vackert som när vi lämnade det i höstas!
I lördags tog jag och Fredrik en promenad till skogen som ligger här bredvid oss, och tog oss upp till vår utkiksplats. Det var lika vackert som när vi lämnade det i höstas!
Jag älskar att gå upp dit och bara strosa omkring och titta ner över Älvsjö. Det gör mig så glad och lugn.
På lördagkväll gick vi på middag med Tessan och Micke. Det här med att bara hinna träffa sin bästis typ två gånger om året är inte riktigt okej. Jag fick svår separationsångest på tunnelbanan hem och började gråta. Men middagen var iallafall jättemysig och maten var riktigt god.
Igår tog vi med lite fika och satte oss på en filt på gräsplätten här vid badet. Kicki och Emma gjorde oss sällskap och senare kom även familjen Rimm. Kidsen utforskade allt möjligt och pappa Rimm och Fredrik kastade lite baseball. Eller vad de nu gjorde. De hade baseballhandskar iallafall. Ett baseballträ hade de också laddat upp med men det vägrade Theo låta sin pappa låna, trots att han själv inte ens orkar lyfta det från marken. Men nog kan vi se en karriär där, både basebollträt och basebollen var hemskt roliga prylar tyckte han.
Och nu är det måndag igen. Fredrik är åter på jobbet och det känns tomt efter en riktigt mysig helg där jag fått all hans uppmärksamhet. Jag har känt mig riktigt bortskämd! Vi har gjort roliga saker och bara haft det mysigt.
Nu straffar det sig. Allt det roliga. Redan igårkväll så fick jag så himla ont i bäckenet, och idag är jag orörlig.
I fredags ringde jag äntligen till MVC för att prata om mina sammandragningar och de gav mig rådet att vila, inte stressa och inte bära saker alls. Dels för ischiasen och foglossningen men också för att slippa sammandragningar.
Jag har inte följt det rådet i helgen. Jag har gått i skogen, suttit på marken, gått i trappor, burit saker och flängt runt. Jag har gjort saker jag tycker är kul. Jag har inte haft några sammandragningar iallafall, men jag har så fruktansvärt ont i hela bäckenet, vänstra låret och i ryggslutet. Känner mig så hjälplös. Igårkväll tog det en hel evighet och Fredriks hjälp att ta sig till toa. Förnedrande.
Bebisen är pigg och glad iallafall. Den har haft party där inne hela morgonen och även nu guppar magen omkring av att den bökar omkring där inne. Idag blir det vila, vila och åter vila. Imorgon har jag en lång skoldag som jag ska klara av. Ryktet säger att det är 12 skoldagar kvar. Tur nog, för jag skulle inte klara en enda vecka längre än så. Varje gång jag tar mig ut ur lägenheten är en vinst för mig!
Jag har fått en rejäl craving; sneakers från Nike!
Jag vill ha ett par rosa och ett par svarta. Jag vill, vill, vill.
Därför har jag mailat på ett par rosa på blocket som jag hoppas att jag ska få åka och kika på ikväll eller imorgon. Sedan väntar jag på en auktion på tradera på ett par svarta som går ut på söndag. Hoppas de är lika fina som jag tror!
Här är en bild på mina babyskor. Redan då hade jag stil ;) Självklart ska mini få ärva dessa så fort de passar!
Haft en lat eftermiddag framför "Skilda världar" tillsammans med symaskinen.
Satt i en evighet och försökte rita fram ett mönster, och det var då inte lätt. Jag både hatar och älskar att rita mönster.
Men en liten outfit till mini fick bli resultatet. Trots sned mudd i midjan på byxorna och för stor halsöppning så är jag hemskt nöjd! I framtiden ska mudd sättas på ärmsluten och längst ner på tröjan bara för att få en snygg kant.
98 bottles of beer on the wall, 98 bottles of beer.
Ja nu är vi alltså nere på tvåsiffrigt. 98 dagar kvar till det beräknade nedkomstdatumet. Det är rätt kort tid alltså...
Igår skrämde bebisen, eller min livmoder, livet ur mig några gånger.
Mitt under seminariet så fick jag en hemsk sammandragning. Ont som tusan gjorde det. Totalt under dagen fick jag 5 sammandragningar varav två faktiskt gjorde ont.
Jag ringde till förlossningen men fick inget svar så jag ordinerade mig själv vila.
Både den här veckan och förra veckan har varit tuffa på självförtroendet. Att inte kunna gå eller röra sig normalt är en törn i sidan, speciellt när våren tittar fram. För med våren kommer alla snygga tjejer i snygga kläder. Snygga skinnjackor, skor och frisyrer. Överallt trippar de omkring stylade från topp till tå. Själv packade jag just ner 2/3 av min garderob i en flyttkartong eftersom magen sticker ut under alla tröjor och linnen. Alla jeans är för trånga såklart och alla favorittröjor är för korta. Inte heller kan jag ha några andra skor än mina joggingskor, och ingen jacka passar. Jag har alltså ett par skor. ETT PAR! Det är fruktansvärt.
Jag vet att jag är gravid och att jag har en vacker mage med världens finaste skatt i, men det är inte superkul att vagga/halta fram i för små kläder. Jag vill också trippa fram och vara läcker!
Men bästa vecka ska bli bättre, då ska jag ha ältat det här klart och accepterat läget! (Tycker minsann att jag skrev samma sak för inte så längesen.. Hm.)
Eventuellt har jag kanske tröstat mig med ett/två par fräcka sneakers.
Här kommer två bilder. En från igår, 99 dagar kvar och en från när jag hade gått 100 dagar. Jag kan ana en viss skillnad.
Då var det 100 dagar kvar.
Jag minns hur snabbt de första 100 dagarna gick, men jag gissar att dessa 100 kommer kännas lite längre.
Imorgon kommer vi vara nere på tvåsiffrigt. Galet!
Jag tycker hela graviditeten har gått så himla snabbt, och blir förvånad varje gång vi byter vecka. Jag var ju nyss i vecka 14? Varje dag när solen lyser man känner att det är vår så blir jag lite stressad, för det betyder ju att det snart är sommar. Och som jag sa till barnen på förskolan, när det är sommar så kommer bebisen.
Igår var vi på bio och såg en förhandsvisning av filmen "Warm bodies". Filmen var sevärd, men jag vet inte alls vad jag tyckte om den. Tramsig, men mysig kanske. Att bebisen hör inne i magen fick jag bekräftat då Mini blev vild när det blev hög musik.
Efter filmen så gick vi till tunnelbanan, och, tro det eller ej, men jag hade inte ont! Det är första gången på flera månader som jag inte känner någon smärta alls. Det var helt fantastiskt och jag fick som ett glädjerus i kroppen!
Vi kunde gå i normal takt, och jag haltade inte minsta lilla. Jag var inte ens stel! Jag kände mig normal.
Idag däremot så har jag ganska ont. Även när jag bara sitter still. Men det var det såå värt. Den där 5 minuter långa promenaden till tunnelbanan var så härlig!
I helgen insåg vi att bebisens namn är helt bestämt. Vi har haft två flicknamn och två pojknamn, men nu insåg vi att vi faktiskt har ett flicknamn, ett pojknamn och två "reservnamn". Spännande känsla! Förhopppningsvis passar namnet på bebisen när den kommer ut.
Känslan att det är en pojke håller fortfarande i sig och igårkväll gjorde jag det här (otroooligt sanninsgenliga) testet på internet, blir det en tjej kommer jag verkligen tappa hakan!
Imorse kikade jag på ett läkarprogram på tv4 fakta, för ovanlighetens skull. Där visade de bilden nedan, en bebis född i vecka 25 som håller sin mammas finger. Vår bebis är snart i vecka 27, och är alltså en riktig liten människa. Det är så himla svårt att förstå.
Här kommer Sf-måttet ifyllt. Nästa prick blir i vecka 29.
Då var besöket hos barnmorskan förbi för den här gången. Tråkigt nog är vår barnmorska sjuk så vi fick träffa någon annan, men det gick rätt bra ändå. Fredrik gillade henne men jag känner mig extra tacksam för att vår ordinarie barnmorska är vår ordinarie barnmorska ;)
Vi pratade om foglossningen och min falska ischias, även om fosterrörelser och vad man ska göra om de minskar. Magen har mätts, hjärtljuden har kollats, min vikt har undersökts, och jag fick lämna lite blod.
Tro det eller ej så hade jag bra järnvärde! Det är vanligt att gravida behöver äta extra järn pga järnbrist, men inte jag inte! Mitt värde hade sänkts från 138 till 136 vilket var ett bra värde oavsett. Blodtrycket låg fortfarande bra och på en normal nivå till skillnad från mitt vanliga jättelåga blodtryck som ogravid. Väldigt intressant tycker jag!
Min vikt då, ja den hade ökat rejält. Äntligen! Däremot så är det rätt logiskt eftersom jag inte kan röra mig så mycket längre, till och med all vardagsmotion som att gå i trappor och liknande har försvunnit.
Första vägningen hos barnmorskan i vecka 12 (tror jag, direkt efter Hawaii) så visade vågen 58,5 kg ungefär, sen fortsatte det så på varje möte och gick till och med ner lite, men nu hade det dragit iväg till 64,4 kg och sist jag var där var för ca 6 veckor sedan. Man blir ju stolt!
Bebisens hjärtslag var 142 men det tog ett tag innan hon kunde mäta då mini var hemskt stressad av att hon hade klämt och känt på livmodern innan. Mini hade sån himla hjärtklappning till en början att jag nästan blev ledsen. Men sedan lugnade plutten ner sig och hon kunde räkna hjärtslagen, trots att det sparkades friskt mot "mikrofonen".
Sf-måttet låg i överkant och jag blev såklart orolig på en gång, jag har ju haft en massa mardrömmar om att få en jättebebis! Barnmorskan tröstade med att det säkert kommer rätta till sig innan vi är i mål, bebisen kan ha haft en växtspurt precis. Annars görs ett tillväxtultraljud så får vi se hur stor bebisen är, och om den måste komma ut tidigare. Jag säger helst inte, Fredrik däremot tycker det är bra att den är "stor" för det tyder på att den mår bra. Han har förstås delvis rätt.
Nu var det dock inte ett jättehögt mått utan det är bara jag som oroar mig mest troligt i onödan. Måttet var inte alls "för" högt utan helt okej men ändå lite över medel.
Här är det man mäter i. Vecka 25 är jag i och måttet var 25, så det är lite lite över medel. Man kollar veckan längst ner och måttet på sidan. Mittenstrecket är det "normala".
Jag ska fylla i den här hemma sen, men på Fredriks dator saknar jag program att göra sånt i.
Nu blir det vila, för ovanlighetens skull. Jag tog en 10 minuter lång promenad idag, dum som jag är. Nu har jag fruktansvärt ont.
Bjuder på en dagsfärsk bild på Minis lyxhotell:
Nu ställer jag mina easytone på hyllan! Kul att jag hann använda dem två-tre gånger innan foglossningen stoppade mig. Men för mitt eget välmående så packas de undan tills det är dags för barnvagnspromenader.
Det känns lite pirrigt på något sätt. Alltså pirrigt på det bra sättet.
Imorgon ska vi ju till barnmorskan, jag måste komma ihåg att prata om akupunktur. Det har gått så långt nu att jag kanske ska våga testa. Jag har ändå 3 månader kvar att kämpa mot bäckensmärtorna. Jag är mer rädd för att testa akupunktur än vad jag är för själva förlossningen, meeen gör det foglossningen mindre smärtsam så behöver jag prova det för såhär kan jag inte leva. Stillasittande i timmar i streck är inte min grej. Plus att jag tycker det är rätt trivsamt att kunna ta sig till toaletten själv om kvällarna.
Nu på kvällen har jag suttit och kikat igenom almanackan för april, maj och juni så nu är jag alldeles svettigt. Alla fyller år samtidigt, man ska hinna med skola, kalas, besök, jobb och att leva.
Funderar mest på att stryka mitt eget 25-årskalas helt enkelt för att få in annat. Fredrik säger dock att det är omöjligt. Jag säger att vi kanske får göra så, han kan ju fira/uppvakta mig när som helst ändå. Samma gäller min syster som ihärdigt sökt min och Fredriks önskelista sen typ tre månader tillbaka ;) Hon kan få ge mig presenter när som helst!
Systern har också redan hunnit efterfråga vad bebisen önskar sig i första födelsedagspresent (i juli....), skönt nog har vi kommit på att en "boken om mig"-bok blir perfekt från moster. Märks att vi är släkt, ute i god tid med allt!
Nu ska jag äntligen få se programmet "Onda tvillingar" och förhoppningsvis håller jag mig vaken hela tiden. Jag har ju bara sett fram emot det här i typ en månad. Jag hjärta TV4 fakta!
Så har vi bokat barnvagnen med alla tillbehör!
Vi hade ju redan bestämt oss så det var bara att boka och betala handpenning. Det blev Brio Go 2013 med brun liggdel, brun sittdel och rött babyskydd med svart vagnchassi. Vilken lycka!
(Klicka på bilderna för att se dem större)
I slutet av juni får vi hämta ut den. Jag vill hämta den ett tag innan bebisen kommer så den får stå här hemma, dels för att den ska "lukta hemma" och dels för världens mest hispiga jycke ska få en chans att lära känna det nya vrålåket. Vi ska ta några övningspromenader innan bebisen tittar ut också, så han får känna på att gå bredvid vagnen eftersom det är något helt nytt för honom! Förhoppningsvis kommer det gå utan problem.
Charlie the unicorn ;)
Vi beställde också en sänglåda från Troll som ska passa bebisens Brio-säng. Så när den levereras så ska vi ställa upp sängen och packa in sängkläderna i lådan under. Kommer bli superbra med den extra förvaringen!
Men shit vad fattig jag känner mig nu. Det här var då INTE ens nära på gratis. Någon som vill bidra? ;)
Nu ska här vilas! Foglossningen och jag är inte kompisar just nu.
