Idag har jag haft två sammandragningar, trots att jag mestadels bara vilat. Halvsatt i soffan efter städning när första kom, och hade lagt mig för att vila när andra kom. Men det gjorde inte ont utan det var bara lite läskigt, tur nog. Så det var bara övning för livmodern, bebisen ska allt stanna där inne länge länge till.
Men rätt obehagligt var det ändå när magen kändes konstig och blev stenhård!
Gravidstatus, vecka 25:
Magen känns enorm, lite på bristningsgränsen och jag har svårt att tro att den kan bli större än så här. Huden är så stram så jag knappt kan tro att den kommer hålla för mer. Naveln har nu (sedan imorse) tittat ut efter att ha varit jämnad med kanten i 2 veckor.
Min hud är torr och kliar en massa, plus att jag plötsligt fått en massa finnar och tråkigheter.
Foglossningen är fruktansvärt smärtsam och jag spenderar största delen av min tid vilandes i soffan.
Jag äter massor, och är alltid hungrig. Frukosten ska alltid vara samma, men i perioder. Ett tag var det gröt med äpplemos, banan och mjölk, en macka med messmör och ett glas oboy. Nu är det fil med havrefras, macka med ost och kaviar, en blodapelsin och ett glas oboy. Så äter jag samma frukost i några veckor och sen byter jag. Att äta något annat på morgonen än det planerade är otänkbart.
Cravings har inte varit något jag märkt av mer än de första 13 veckorna när potatis var det bästa som fanns. Men sugen på OLWs stjärnor är jag hemskt ofta, samma med glass. Men inte så jag vill kalla det cravings, så illa är det inte.
Jag sover oftast från 21 på kvällen till 06-08 på morgonen, men har sedan två dagar tillbaka lyckats hålla mig vaken till 22-23 och sovit till efter 09, rekord! Jag är återigen väldigt trött hela dagarna och försöker lyssna på min kropp och faktiskt sova när den vill sova.
Detta är väl ungefär så som läget är nu. Jag mår toppenbra förutom foglossningen!
Bebisen har nu en dygnsrytm som jag känner igen. Den vaknar när jag vaknar runt 06-08 och lever om, sedan kör den ett race i magen någon gång runt 14-16 och sista vändan gymnastik sker från ca 19 fram till 22-23.
Sen rör den såklart på sig ibland under dagen också, men den är mest aktiv dessa tider. Ibland vrider den på sig på ett hemskt obekvämt sätt, och det är faktiskt inte alls så himla mysigt med fosterrörelser hela tiden. Inte nog med att jag ibland blir rädd eftersom jag är så himla lättskrämd, så känns det rakt av obehagligt ibland när den knör runt där inne. Men självklart är det himla mysigt många gånger med!
Magen guppar till av varje spark nu och det är väldigt kul när andra får en möjlighet att se det. Det syns rätt tydligt när en liten kick från insidan sker. Fredrik känner bebisen dagligen nu, vilket är fantastiskt!
Bebisen är nu ca 33cm lång och väger 700gram. Det är en hel del alltså! Såg en bebis på tv tidigare idag som föddes i vecka 23, alldeles rosa och pytteliten. Den kändes för liten för att finnas men ändå för stor för att bo i någons mage.
På onsdag ska vi till barnmorskan igen, magen ska mätas för första gången och jag ska ställa mig på vågen igen!
Enligt en uträkning jag fann på internet (HÄR) så är en lämplig vikt för mig i vecka 25 ca 63.9 kg-65.2 kg.
Vid graviditetens slut är en lämplig vikt för mig 70.9 kg - 73.8 kg ungefär. Jag gissar på att jag passar in i ramen angående vad jag bör väga i vecka 25, men det får vi se på onsdag! Det känns spännande nu när man äntligen börjat öka i vikt!
I veckan togs beslutet om hur jag ska göra med skolan till hösten. Jag hade en förhoppnings om att kunna fortsätta mina studier till vårterminen 2014, men icke.
Efter ett långt samtal med världens trevligaste studievägledare så var jag tvungen att inse att det får bli ett helt års uppehåll från mina studier, inte bara ett halvt då min linje inte startar på våren. Årskullen under oss ligger alltså ett år efter. Så planen blir att jag återupptar mina studier till förskollärare under höstterminen 2014.
I juni 2013 kommer jag läsa en fristående kurs för att få CSN då jag inte kan jobba, i juli ska jag vara tjock och vila, från och med augusti så kommer jag vara mammaledig fram till vårterminen 2014 då kommer jag plugga någon fristående kurs. Förhoppningsvis blir den kursen 30HP inom specialpedagogik på distans, vilket ska ge mig behörighet att jobba som specialpedagog när jag tagit min examen.
Sommaren 2014 tar jag upp min föräldraledighet med Mini igen innan jag återgår till förskollärareprogrammets sista 3 terminer.
Det kanske låter krångligt, men det känns inte alls så förvirrande utan bara alldeles bra.
I torsdags var min sista dag på praktiken, hemskt trist då jag trivdes så bra men lite skönt eftersom jag fick så ont. Jag och mini fick till och med några fina klädesplagg som tack för de här två veckorna. Direkt efter vi sagt Hejdå påbörjades min och Fredriks färd mot Skåne, så i skrivande stund ligger jag i sängen i Perstorp och vilar.
Igår vankades det stora kalaset som Fredriks mamma fixat för oss, eftersom Fredrik fyller 30 imorgon och jag 25 om ca en månad. Jag och Fredrik hade bakat silviakaka, snickerskaka och svängde ihop två tårtor igår. Det blev himla bra!
Det var full rulle hela dagen och så gott som hela släkten var nog här. De sista gästerna hade gått runt midnatt men själv slocknade jag i en soffa redan runt 22-tiden. Foglossningen gjorde sitt tyvärr. Men kalaset var lyckat och det var kul att få träffa alla!
Idag har jag känt mig riktigt bakis så det har blivit en lugn morgon. Fredriks brorsöner kom över en stund i förmiddags för lite lek med sin farbror, sedan har vi tvättat bilen och Charlie har fått myst ute i solen.
Nu ligger jag som sagt i sängen, äter snacks och kikar på Scooby Doo. Lagom ansträngning just nu, måste vila upp mig för morgondagen för då ska vi till Ullared och köpa saker till bebisen!
Graviditeten har fortskridit till vecka 24 och vi har endast 116 av 280 dagar kvar. Bebisar som föds i den här veckan har chans att överleva då den skulle kunna andas luft. Bebisen är ca 30 cm och väger ungefär 650 gram, vilket märks då jag faktiskt känner mig tyngre. Vågen börjar också visa på det, äntligen! Nästa vecka börjar tredje och sista trimestern, herregud så fort det går!
Idag fyller min pappa 46 år också, stort grattis till honom!
Foglossningen blir värre och värre. Fruktansvärt jobbigt vissa dagar då jag knappt kan röra mig. Att ta sig till toaletten kan ibland vara en rejäl kamp. Vila och vetekudde är det enda som brukar lindra, men ibland krävs väldigt lång vila. Något jag har svårt för.
Speciellt svårt är det för mig att acceptera att det inte funkar, att jag måste vila. Tex skippa inbokade aktiviteter eller jobb. Men jag ska bättra mig för min egen skull, när jag egentligen vet vad som behövs för att minska smärtan.
Jag ska prata med barnmorskan nästa gång vi är där och se vart jag vänder mig för att få hyra ett par kryckor och vart jag kan få akupunktur.
Foglossningen har även drabbat de andra fogarna nu, så även höger bak och den i fram är smärtsamma. Jag trodde att jag fått urinvägsinfektion pga mina buksmärtor men det visade sig vara främre fogen som spökar. Ingen höjdare!
Nu ska jag iväg för tre timmars jobb, trots att jag inte borde. Men sen, snart ska jag bättra mig och vila när jag har ont. Att ha VFU funkar egentligen inte med min kropp just nu, men jag kämpar mig igenom det här. Det är bara en vecka kvar.
Nu ni, vågen visar att jag korsat 60kg-strecket. Det har hänt grejer alltså!
Bild från gårdagen, idag välkomnar vi vecka 23. Fantastiskt!
Imorse stog vi utanför barnens hus innan det ens öppnat med ett stort gäng andra blivande föräldrar. Barnens hus hade en kampanj som hette "när två blir fler", och hade massa erbjudanden på bra saker man kan behöva under graviditeten och under första bebistiden, plus att det utlovades en goodiebag till de första 80 kunderna. Lockade!
I butiken fanns även extra mycket personal och små montrar för olika företag/produkter. Jag passade på att få hjälp med att prova ut ett höftbälte, och skaffade mig ett svart som sitter perfekt!
Mini fick två små svarta velourbyxor i 56 och 62, en tröja med ugglor på och ett två-pack filtar med tomtebobarnen på. Pappan i familjen röstade för Laban, jag och mini röstade för tomtebobarnen. majoriteten vann.
Plus att vi slog till på två bananfodral, mest för min skull för att jag ska slippa mosad banan i skolväskan.
Och vi fick en goodiebag. En riktigt ta goodiebag också! Här kommer en redogörelse: MAM-napp, skallra från Fisher Årice, 4 blöjor från Pampers, våtservetter från Pampers, barnens hus tvättlappar, 50kr rabatt på barnens hus, 3 st skedar, Always trosskydd, reflex från Name it, två tidningar, två små flaskor schampoo från Head'n Shoulders och några interneterbjudanden. Som sagt, mycket bra goodiebag!
https://cdn1.cdnme.se/3953155/7-3/pic_51445182ddf2b3386989fff9.jpg" class="image">
Bebisen är så vild, så vild! Jag är hemskt tacksam för det. Igår fick Fredrik känna riktiga karatesparkar, och hans ansiktsuttryck just i den sekunden är obeskrivligt.
I tisdags jobbade jag en heldag och mitt bäcken höll på att ta död på mig redan efter någon timme. När jag stängt butiken fick jag skynda mig till barnmorskan som hade drop-in till 18.30 för att få min magvärk uppkollad. Jag har haft ont långt ner i magen och haft sammandragningar, speciellt när jag har kissat. Efter att barnmorskan klämt på magen och kollat bebisens hjärtslag så konstaterade hon att det troligen är en urinvägsinfektion, så nu inväntar jag provsvaren innan jag kan få penicillin.
Hon undrade om jag kände sparkar och jag fick berätta lite om vår vilda bebis "rutiner", vi pratade också om att hen är lite blyg både när det kommer till att bjussa på hjärtljud och på ultraljudet. Barnmorskan fick själv erfara det när hon försökte lyssna på hjärtat, och fick jaga den lille. Ett gäng hjärtslag hördes och sen blev det tyst och hon fick leta igen. Plus att mini sparkade rakt på "mikrofonen" så både jag och barnmorskan hoppade till.
När hon sedan kände på bebisen så fick hon en ordentlig spark till svar, så hon fortsatte undersökningen skrattandes sedan då mini fortsatte att böka runt där inne. Hon påtalade att vi har en väldigt bestämd bebis, och det är hon inte ensam om att tycka.
Nu har jag tvingat mig själv att vara vaken sen klockan 18, så nu ger jag lagligt upp!
Hormoner, hormoner, hormoner. Nej inte har det alls märkts på mitt humör att jag är gravid, eller?
Varken Fredrik eller jag tycker att jag varit särskilt annorlunda, förrän vi börjar tänka efter. Jag kan (i efterhand) komma på flera situationer där jag möjligen kan ha överreagerat. Till exempel i förrgår, jag var superhungrig och kokade makaroner i 12 långa minuter. Tänkte sedan lyxa till det med att strö lite riven ost på dem, men jag märker inte att osten är gammal förrän den är utkletad över alla makaroner. Allt är förstört. Hela livet är förstört. Jag måste alltså göra om, och som om det inte är nog så är den formen på pastan nu slut. Plus att osten luktade så hemskt att jag fick kväljningar. Jag sätter mig i hallen och gråter istället.
Eh. Ja. Det är väl en helt normal reaktion?
Eller gången jag började gråta inne på Skärholmen centrum för att jag inte kunde hitta en jacka som passar. Återigen, mitt liv är förstört. Jag ska aldrig mer gå ut igen. Rätt normalt det med.
Allt blir så mycket större sen jag blev gravid, inte bara jag utan även minsta lilla motgång. Oavsett om det handlar om gammal ost eller kanske bara en tappad sked, är det en jobbig dag så är hela livet förstört och ingen förstår mig.
Jag måste säga att det är ett intressant fenomen. Påminner lite om tonårstiden.
Igår passerade vi en, för mig, magisk gräns till. 140 dagar passerade och 140 dagar kvar, alltså halvtid. 50%.
Det märks att bebisen växer på sig där inne och hen börjar bli så stark. Igår kunde Fredrik känna av Minis sparkar och kullerbyttor flera gånger mot sin hand, något som jag tycker är helt fantastiskt eftersom jag känner av den lilla flera gånger om dagen. Imorse fick jag buffarna fångade på film, en stor putt (som jag gissar var en vändning) och några sparkar.
Jag kan inte låta bli att förundras över styrkan hos den lilla människan som bor i min mage. Jag svämmar redan över av stolthet vid varje framsteg som magen gör, oavsett om det är storleksökning eller en starkare/större spark.
Idag kliver vi in i vecka 21, och jag måste ta tag i att ringa och boka tid för 3D/4D-ultraljud.
Magen vecka 5 till 20. Klicka för större bild.
Jag tror vi kan vara överens om att lite har hänt på dessa veckor.
Imorse var det mammagrupp på MVC som gällde. Det var inte alls som jag hade tänkt mig, tyvärr åt det negativa hållet. Jag var nog 10 år yngre än de flesta andra och ingen var särskilt pratsugen.
Barnmorskan som höll i det hela pratade om bra saker, bland annat om "personligt space" - något de många gravida förlorar vare sig de vill eller inte. Att folk tar sig friheter med klappar på magar och kommentarer som kan verka harmlösa för den som slänger ur sig dem men inte alls så kul för den blivande mamman. Plötsligt har man blivit ett offentligt objekt för bedömning.
Just kommentarerna är något jag har upplevt jobbigt på senaste tiden. I mitt fall så får jag ofta höra: "Är du säker på att det bara är en?" och "Men sådär stor kan man inte vara i veckan du är i!". Det är inte kul längre att nästan behöva ursäkta sig för storleken på min mage. Första gångerna var det lite skojigt men nu är det bara irriterande. Yes, jag har en stor mage MEN den innehåller en frisk bebis!
Vi fick göra en övning i gruppen där vi fick ställa oss upp och titta ner på vår egen mage, sedan skulle vi titta på alla andras och säga vad vi såg. Det vi såg var rätt tydligt, trots att vi alla skulle ha inom ett spann av 4 veckor så såg vi helt olika ut. Vissa hade runda magar, platta magar, stora magar och små magar. Vissa hade precis börjat få mage, och andra som mig, fick mage snabbt.
Jag har en stor mage, som jag är stolt över. Att folk påpekar att jag har en fin mage, att jag har blivit större eller liknande tycker jag om. Just de där kommentarerna som innehåller den där ifrågasättande eller nedlåtande tonen, de gör lite ont. Ofrivilliga klappar på magen har jag sluppit än så länge, de som har varit sugna på att känna har frågat, och också fått känna. Då känns det helt okej för mig. Barnmorskan påtalade att det är okej att säga ifrån, att svara lite syrligt eller att slänga onda ögat mot kommentarslämnaren/klapparen. Det var skönt att höra någon prata om det.
Vidare pratades det om krämpor, förlossning, och diverse föreläsningar. Jag och Fredrik har bestämt oss för att gå på de föreläsningar som MVC erbjuder. Det är tre stycken, amning, förlossning och första tiden med bebisen. Vidare kommer vi också gå på föreläsningen som SÖS erbjuder angående hur förlossningen går till hos dem och en profylaxkurs. Man kan aldrig vara för förberedd!
Efter mammagruppen satte jag mig på Waynes med en bok och en chailatte i väntan på att en frisörsalong skulle öppna. Gick dit och fick tid på en gång och är nu 15 cm hår fattigare. Axellångt, mörkare och fräscht! Nya ljusblå jeans inhandlades också så nu är jag nästan redo för våren.
Idag har vi sammanställt bilderna på första gravidtiden, och jag fick en realitycheck. Jag har verkligen vuxit!
Kollaget kommer upp senare ikväll.
V.19+4
Idag tror jag att jag kände bebisen hicka för första gången. Fantastiskt!
Slängde ihop en "kläm-och-känn-filt" till bebisen. 4 lappar i olika material, och en massa flärpar på kanterna i ännu fler material, bland annat velour, vaxduk, fleece och siden.
Den blåprickiga rutan är lite plastig, den rosa är velour, den lilamönstrade är supermjuk och den grå är silkig.
I den blåprickiga rutan finns också plast som prasslar.
Kanske kan det vara något som intresserar mini!
(Bilden gör den inte rättvisa)
Igår kickade bebisen så pass hårt att Fredrik fick känna en liten buff mot sin hand. Vecka 18+6. Det är helt fantastiskt hur den här lilla människan kan vara så stark!
Jag glömde tillägga att besöket hos barnmorskan visade ett höjt blodtryck hos mig, vilket är postivit. Jag har alltid haft lågt blodtryck, men det har känt bättre sen andra trimestern. Så jag sa det till barnmorskan som gjorde en koll och konstaterade att jag hade rätt - Nu hade jag ett normalt blodtryck.
Imorse gjorde vi rutinultraljud. Äntligen! Jag grät en skvätt. Bebisen hade alla delar den skulle ha, invärtes som utvärtes. Vi fick se ben, armar och till och med både fingrar och tår. Bebisen tröck foten mot ultraljudsmaskinen och det var helt magiskt, man såg trampdynorna till och med. Den bilden kommer jag nog aldrig glömma.
Bebisen låg fint i profil på rygg när barnmorskan gjorde undersökningen av hjärtat och hjärnan. Den sträckte ut sig och rörde på armarna där inne, men det hade mycket mindre utrymme än sist vi gjorde ultraljud. Den hade faktiskt dubblat sitt huvudmått!
Men sedan när bilden skulle tas så vände den ryggen till, ville verkligen inte vara med. Barnmorskan gick ut en stund för att räkna på födelsedatumet och jag kände hur bebisen sparkade ordentligt. När hon kom in igen hade bebisen vänt sig upp och ner, men var fortfarande vänd inåt. Oavsett hur mycket vi buffade och puffade med ultraljudsmojängen så ville bebisen inte samarbeta. Barnmorskan skrattade och sa att det var en envis en, och efter typ tio minuters ruskande på bebisen så gav hon oss en gratis bild av bakhuvudet och ryggen. Mer kunde hon inte göra, bebisen var bestämd.
Men sedan när bilden skulle tas så vände den ryggen till, ville verkligen inte vara med. Barnmorskan gick ut en stund för att räkna på födelsedatumet och jag kände hur bebisen sparkade ordentligt. När hon kom in igen hade bebisen vänt sig upp och ner, men var fortfarande vänd inåt. Oavsett hur mycket vi buffade och puffade med ultraljudsmojängen så ville bebisen inte samarbeta. Barnmorskan skrattade och sa att det var en envis en, och efter typ tio minuters ruskande på bebisen så gav hon oss en gratis bild av bakhuvudet och ryggen. Mer kunde hon inte göra, bebisen var bestämd.
Moderkakan hade bytt plats och låg nu i bakvägg, så det är inte alls så märkligt att jag har känt sparkar. Vid KUB låg den i framvägg, men nu var den helt i bakvägg och det var normalt att det kunde ske eftersom KUB görs så tidigt.
Fredrik ville inte kolla könet, och inte heller fick vi frågan. Så det blev inget av det. Men nog letade jag allt! Kunde inte se någon snopp, men hon visade inte bebisen från några vinklar där den hade synts ordentligt. Jag såg inte heller några tecken på att det skulle vara en tjej, sååå jaa... Jag har ingen aning, men börjar återgå till att det nog är en pojk.
Urinblåsan visade hon men det säger ju inget. Inte heller kan jag vara vidskeplig och gissa pga bebisens huvudform eftersom vi inte har någon bra bild. Jag får försöka leva med att inte veta.
Urinblåsan visade hon men det säger ju inget. Inte heller kan jag vara vidskeplig och gissa pga bebisens huvudform eftersom vi inte har någon bra bild. Jag får försöka leva med att inte veta.
Vi har bestämt oss för att göra ett 3D/4D-ultraljud i vecka 27, så om 7 veckor kommer vi ha fantastiska bilder på vår lilla buse.
Igår lyssnade vi på hjärtat hos barnmorskan igen. Vi har en sån fin barnmorska som verkligen tagit min oro på allvar,både oron om lilla hjärtat och om min egen vikt.
Idag hade jag äntligen gått upp i vikt! 1,5 kg till och med, så det är helt fantastiskt tycker jag! eftersom många påtalar hur stor min amge är så tog jag upp det igen och hon sa återigen att storleken på min mage är normal, att alla ser olika ut och att jag inte hade så mycket att "gömma" bebisen i innan. Jag köper det, igen.
Bebisens moster, och tillika min syster, var med och fick också höra hjärtat. Hon var förvånad över hur fort det slog.
Idag slog hjärtat 144 slag per minut, vilket var lite färre slag i minuten än sist. Men fortfarande pekar hjärtslagen på en flicka ;) Barnmorskan pekade ut min livmoder också och nu nådde den ända upp till naveln och nådde ända ut i kanterna bredden. Hon klämde också på mina tarmar så jag fick känna hur de låg, och de ligger redan ända uppe under revbenen. Lite obehagligt!
Vi fick också frågan om vart vi tänkt att bebisen ska födas, om vi har funderat på vilket sjukhus. Jag och Fredrik pratade kort om det häromdagen och kom fram till att SÖS är närmast och att vi faktiskt intehar någon erfarenhet av sjukhusen här alls. Så när barnmorskan undrade vilket vi ville välja så fick det bli SÖS. Fredrik hade koll på att vi har ca 10 minuter dit och rätt köfri väg, så det känns bra. Googlar man "föda på SÖS" så får man fram mycket bra, både en fin presentation på deras hemsida och diskussionstrådar på forum där större delen är mycket nöjda. Så spännande att redan få välja sjukhus, det känns lite som att det börjar närma sig!
Efter besöket hos barnmorskan strosade jag och lillasyster lite på Liljeholmen och klämde på bebiskläder. Sedan hittade hon ett skidställ hon sökt och tur nog fanns rätt storlek. Vi hade tänkt få i oss lite middag innan hon skulle hem men det hanns inte med då hon skulle hem för att gå på ridlektion. Jag är avundsjuk!
Idag blir det tandläkaren. Min ork är slut, jag orkar knappt känna. Blir liksom bortdomnad inombords känner jag, och jag hatar den känslan. Men jag är ändå rätt rädd då jag har så ont. Jag vill inte att hon rör tanden eftersom det gör ont där. Troligen behöver hon öppna upp och tappa ur var och rensa, så känns det kanske bättre efter men jag vill bara inte. Blir rädd att jag kommer bitas, som ett djur som har ont. Ska försöka att inte bita tandläkaren, det kan vara en dålig idé.
Vårkänslor och nya (för små) converse. Igår fick jag lära mig hur viktig fotovinkeln plötsligt blivit. Rätt superviktig.
Tänder,
Nu har vi bestämt hur gallerfiltarna ska pimpas och dessa fyra tygmärken är på väg hem till oss. De ska sys fast två på varje, i motsatt hörn liksom. Kommer bli så bra så!
Seminariet jag och min arbetsgrupp skulle hålla gick faktiskt över förväntan. Inte för att jag hade låga förväntningar på min arbetsgrupp, utan mina förväntningar på mig själv och vad jag skulle klara med smärtan. Att det gick så bra är tack vare den fina arbetsgruppen jag har hamnat i som hjälpte mig och tog över lite av det jag skulle säga så jag inte behövde röra munnen så värst mycket. Vi fick jättefin respons av resten av klassen och av läraren. Att han använde ordet "Utmärkt" kommer jag ha med mig länge!
Jag är så himla dålig på att lägga in bilder på bloggen, det blir bara väggar av text!
Jag ska försöka bättra mig och lägga in lite roliga bilder, för jag har ju flera stycken. Jag har till exempel bilder på bebisens senaste tillskott i garderoben. Ja, jag ska allt bättra mig.
Här kommer minis senaste fashion, klicka för att se bilderna större:
Grönt set från Lindex i storlek 62. (Byxorna fick mycket märklig färg på bilden)
Fantastisk body med fåglar från MOLO i storlek 56.
Byxor i organisk bomull med patches på knäna och en supermjuk tröja i storlek 62. Båda från Lindex. Igår slog jag och Fredrik vad, vi skulle lägga ut en bild på magen på facebook och be våra vänner gissa kön. Blev det flest gissningar på pojkeså skulle vi inte ta reda på könet, och flest gissningar på flicka så skulle vi ta reda på det. Men Fredrik drog sig ur vadet i sista sekund, och tur var väl det för mig då 11 stycken gissade på pojke och 6 stycken gissade på tjej. Nu får han fortsätta fundera fram tills på fredag om han kanske kan tycka att det är okej om vi kollar kön ändå. Bjussar på facebook-bilden och en bild hur jag ser ut bakifrån eftersom några undrade. Jag ser rätt likadan ut som innan jag blev gravid om man ser mig från det hållet.
Idag har jag haft oro i magen angående mini, igår kände jag inte av minsta lilla rörelse och inte heller var det något liv i magen under dagen idag. Så i eftermiddags blev det en omgång med vår doppler för att lugna mina nerver, och visst tickade hjärtat på där inne och för ungefär en timme sedan var det någon i min mage som vaknade till och började leva om. Phju! Troligen hade mini vänt sig om och sparkade inåt igår. Det är tydligen vanligt när de är så små och fortfarande har gott om plats.
Imorgon ska vår arbetsgrupp hålla i ett semnarium om fyra pedagoger som levde på 1600 och 1700 talet och jag kan inte ens uttrycka i ord hur nervös jag är. Känner mig helt oförberedd, men hur många gånger jag än läser det jag ska så känns det inte bättre, snarare sämre. Hujedamig.
Jag ger upp läsningen och kommer bara köra. Det är ingen idé att göra något annat. Bara köra.
Nu rullar Ullared på kanal5Play, jag käkar snickerskaka och Charlie kramas med bebisen. Känns som om det får bli liknande fortsättning på kvällen.Förutom att Ullared måste bytas ut då jag (pinsamt nog) redan sett alla avsnitt. Kan inte låta bli att älska programmet.
Nyss kissade jag i en burk och blandade med bikarbonat. Det är något jag aldrig trodde jag skulle göra...
Anledning? Det kan tydligen förutspå könet.
Jag har hakat upp mig på bebisens kön. Trodde verkligen aldrig att jag skulle göra det, men nu kan jag knappt tänka på annat. Jag vill veta! Jag blir lika glad oavsett om bebisen har snopp eller snippa men det känns mer som att jag kommer veta vem som är där inne om jag vet könet. Det är märkligt, oavsett är det vårt barn där inne.
Men ja, en fix idé har det blivit.
Fredrik håller fast vid att inte vilja veta, MEN om jag inte talade om könet under två dagar så skulle han fundera på om vi kanske ska ta reda på det. Jag lyckades vara tyst om det i två dagar och tills på fredag ska han ha bestämt sig för då är det dags för ultraljudet.
Bikarbonatet förutspådde en flicka iallafall, precis som skrönan om hjärtslag. Slår bebisens hjärta mer än 140/minut så är det en tjej, annars en kille. Vår bebis hjärta slog 155slag/minut sist vi kollade. Magformen=pojke. Mitt bra mående = pojke. Ingen pigmentrand på magen=flicka. Ingen halsbränna=flicka. Bebisen sparkar mycket på höger sida=pojke. Inga urinvägsinfektioner=pojke.
Ja ni ser. En total blandning bland "testen" och jag har ingen aning alls längre om det är en flicka eller pojke i min mage.
