tvkillenochjag.blogg.se

Inatt ville inte den fyrbenta sova. Han kunde verkligen inte somna! Han gick omkring i sängen, pep, krafsade och var störig. Fredrik sov sig igenom det hela och jag var hemskt irriterad. Tjugo över tre fick jag ett sammanbrott och klädde på både mig och hunden för en promenad. Snön vräkte ner och det var faktiskt mysigt. När vi sen kom in så var jag rätt pigg, medan Charlie var supertrött och somnade på en gång. Vad som faktiskt var fel med grabben vet jag inte, inbillar mig att han hade ont i magen då han hade lyckats öppna dragkedjan på min väska och satt i sig lite människogodis. När jag låg där och inte kunde somna så tänkte jag på vilket jäkla bra liv jag har. Jag har en fantastiskt sambo, en bebis i magen, världens finaste hund, härliga vänner, bra/stabil ekonomi, härliga vänner, en bostadsrätt, bra skola och jobb. 

 

Idag har jag kokat en del av kolan. Började med polkagriskola. Jag är riktigt nöjd då den blev seg, god och mintig! Imorgon eftermiddag/ikväll ska jag göra apelsinkola, vaniljkola och chokladkola. Eftersom det bara blir pepparkakor och kolor som snacks till glöggkvällen så måste man ha lite variation på det som går att variera.

 

Igår fick jag äntligen min jäkla potatis med creme fraiche, och idag blev det rester. Det låter äckligt och Fredrik vägrar ens smaka men det  är supergott. Bjussar på receptet här: En liten burk creme fraiche, hacka i så mycket rödlök man vill, rätt mycket salt och små bitar gurka. Man kan ha i skinka/kalkon också om man vill. Sen käkar man kokad potatis till, med skalet på om jag får välja. På somrarna när det är varmt så är det helt sjukt gott.  Och på vintern.. Och jämt..

 

Strax ska jag till tjejerna och passa dem i tre timmar, när jag kommer hem så ska jag och Fredrik baka pepparkakor. Igår hade jag på mig mammaleggingsen för första gången, det kändes löjligt eftersom jag bara är i vecka 7, men de var guld värda! Kommer hålla fast vid dem ett tag. Inget som tröck på tjockmagen, så de får åka på idag med.
Igår påpekade Fredrik för första gången att jag verkligen såg gravid ut, jag kände mig så fin när han sa det.

 

 

 

Pärlan, du har sabbat mitt smaksinne. Återställ snarast, tack! /Morsan

 

Saker smakar inte som de ska, det är såå besviken! Piratpengar smakar mögel, röda snören smakar mögel, kokosbollar smakar mögel, dippen smakar mögel och minimajsen smakar mögel. 

Det känns inte riktigt okej. Speciellt inte när man är sugen på något av det och så smakar det unket. 

I flera dagar har jag haft riktiga cravings efter tacos, fetaost och potatis. Ja, potatis.. Imorgon ska jag äta potatis med creme fraiche och salt.. Mmmm.. 

Ikväll blir det pommes med pommes eftersom vi inte har någon potatis och regnet håller mig inne. 

 

Magen fortsätter hålla sig fast vid jättestadiet och jag antar att lill har gott om plats att växa på. Igår tog jag beslutet att köpa större leggings på Liljeholmen. Att ta en medium gjorde att de blev förstora över benen, men de satt rätt bra över magen. Men att ha fladderben på leggings är väl ingen höjdare, så jag tog beslutet att köpa ett par från avdelningen MAMA, jag kommer behöva dem förr eller senare ändå. 

 

Idag är det en vecka kvar till ultraljudet. Det kommer gå så fort! Imorgon ska här bakas och gömmas bebis/gravidprylar plus adventspyntas lite så allt är fint till glöggkvällen på söndag. 

Åh vad det kommer bli svårt att hålla tyst! 

 

 

Angående mitt superlåga blodtryck har jag ringt MVC, hon sa att jag ska vila mer och tänka på mig själv. Jag har väldigt lågt blodtryck och har alltid haft. Men hellre det än för högt. 

Nu är vi inne i vecka 6 (5+3). Det går fantastiskt fort det här! 

Det är 24 dagar kvar till Hawaii och 9 dagar kvar till ultraljudet. Hoppas, hoppas, hoppas på att vi får se ett hjärta.

 

Den här helgen har varit en jobbhelg, det har magen inte gillat. Igår hade jag fruktansvärd växtvärk i magen och var konstant hungrig, kissnödig och trött. Värsta var att jag jobbade själv, så jag kunde varken äta eller kissa så ofta som jag ville. Väl hemma fick jag världens cravings efter kokosbollar, de i lila förpackning. Så vi fick åka och köpa ett gäng, tyvärr smakade de inte som de brukar. Besvikelse! Istället gjorde jag kväller strax efter 21. Sjukt skönt!

 

Idag ska jag vila, sy lite beställda mössor och sedan passa tjejerna ikväll. Lite lagomt mycket. 

Imorgon har jag skola 8-17  vilket slår rekord i längsta skoldagen någonsin. Charlie ska då få följa med pappa till jobbet för första gången. Vi har hälsat på, men han har aldrig varit med en hel dag, förhoppningsvis går det bra. 

 

Resten av vecka när rätt lugn. Onsdag och torsdag ska jag vila och eventuellt sy lite beställningar, fredag ska jag vila men ha tjejerna 15-18, lördag ska jag jobba 3 timmar och på söndag är det glöggkväll hos oss. 

Skön vecka med mycket vila, hälsar magen! 

 

Imorse 8.00 var det hälsosamtal på MVC. Morgonbestyren och bussresan gick inte som en dans direkt då mitt humör var i botten. Själva hälsosamtalet var spännande, och det var faktiskt kul att se alla andra blivande föräldrar som satt i rummet, alla lika förväntansfulla som mig och Fredrik. 

Samtalet skedde i grupp och var mer som en föreläsning. Kvinnan som höll i det hette Elin, och är hon som ska vara vår barnmorska sen. Hon verkade jättegullig!

 

Under hälsosamtalet så gjorde sig pyret påmind genom att ge mig ett ordentligt illamående..  Inte schysst! Dock slarvade jag med frukosten imorse så det var kanske inte mer än rätt.

 

Idag går vi in i vecka 6, veckan som verkar vara mest kritisk för hjärtat ska börja slå om det inte redan gjort det.

 Mina smärtsamma symptom har försvunnit lite, eller så har jag blivit van. Det stramar inuti magen och jag har lite molvärk, plus att brösten ömmar. Ryggen är inte så farligt plågsam längre, och ligamenten verkar skärpa sig förutom vissa stunder. Jag ska inte hymla om att den minskade smärtan gör mig nervös, men försöker att inte tänka så. Däremot har min känslighet mot dofter ökat. Igår lyckades jag sniffa mig till att Fredrik hade ätit en mandarin. Han hade ätit den på förmiddagen och jag kände fortfarande lukten på kvällen, typ 10 timmar sedan han åt den alltså. Klarar inte av den lukten, eller lukten av schnitzel. Får mig att vilja kräkas.

 

 

 

Jag är en sån som räknar ner dagar till saker jag längtar till. Det hjälper och stillar längtan lite. 

Tills vi ska få göra ultraljudet är det 12 dagar och 22 timmar kvar

Till inskrivningen 20 dagar och 23 timmar

Och till Hawaii är det 27 dagar och 21 timmar. 

Det känns som om det nyss var 188 dagar kvar till resan. Nu är det inte ens en månad kvar. Happyface!

 

Imorgon byter vi gravditetsvecka igen! Allt går så fort!

Då går vi in i vecka 6 och vi är halvvägs till "the safe spot", v.12. 

I vecka 6 börjar det hända grejer också, embryots hjärta börjar slå redan i övergången mellan vecka 5 och 6, vilket betyder att hjärtat kanske har satt gång att picka redan nu.

Ansiktet kommer få sina konturer med mun, öron, ögon och näsa. Matsmältningssystemet bildas, lika som handleder och fingrar.   

Nu i vecka 5 har moderkakan har redan bildats och ger närig till embryot. Alltså är vi connected nu, jag och lilla embryot.

 

 

 

Den här bloggen startade jag i oktober för att ha någonstans att skriva av mig. Någonstans där jag kunde dela med mig av skolan, jobbet, kärleken och Charlie. Den skulle vara öppen för alla mina nära och kära så de fick möjlighet att ta del av allt detta.

Efter att jag flyttade till Stockholm insåg jag att man hörs inte så ofta, man glider isär. Det är visst inte så lätt att bara skicka ett sms eller ringa ett samtal och snacka lite. Jag är själv dålig på det, och mina vänner i Gävle är nästan ännu sämre på det. (Förutom Emilia, som också är mamma till min underbara guddotter. Jag har fått följa hennes graviditet och sedan Alice varje framsteg.)

Jag har känt mig bortglömd och det har varit jobbigt och sårande, men jag har lärt mig att tänka om: att istället uppskatta de få gånger man hörs. 

Jag vägrar att lägga energi på att må dåligt. Jag ansvarar själv för mitt eget mående och mina handlingar. 

 

Speciellt nu. 

 

Efter ett enda inlägg tog bloggen en ny vändning, fast den följer fortfarande samma mönster: skola, jobb, kärlek och Charlie. 

Det som ändrats är att kärleken är mer. Kärleken är inte längre bara Fredrik utan också lilla pyret. Vår lilla alien. 

Ja, det kommer bli mycket graviditet i bloggen de kommande åtta månaderna. Sedan kommer det bli mycket bebis. 

 

Vi har ju bestämt oss för att hålla det hemligt för våra vänner tills vi kommer hem från Hawaii, vilket känns idiotiskt flera gånger om dagen. Jag vill ju bara skrika ut det till hela världen! När min svullna gasmage syns så vill jag inte dölja den, utan visa upp den.

Men nej. Det är en hemlis, och största delen av dagen tycker jag om det. För det är min och Fredriks hemlis.

När vi kommer hem från resan så kommer jag också låsa upp bloggen. Sedan kommer vi börja berätta det för de vi träffar eller pratar med "på riktigt". De som hittar bloggen kommer också veta såklart. Det ska inte längre vara hemligt.

Efter rutinultraljudet, som borde bli i mitten av februari, så berättar vi nog på facebook och gör det riktigt officiellt.

 

För det här är vad allt handlar om nu:

 

Nu har det gått ytterligare två dagar och jag är  i vecka 4+3. Åh vad jag längtar tills jag är i vecka 13. 

Då ska jag släppa oron och bara njuta.

 

Igår var min mage så himla svullen att jag inte fick igen mina jeans, och kvällstid skaver till och med alla leggings. Det är till och med svårt att dölja den..

Nästa helg har jag sagt att jag ska köpa ett par leggings i större storlek om magen består. Har läst att den kan gå tillbaka ett tag innan den riktiga bebismagen kommer, då det är tarmarna som sväller eller flyttas runt i det här stadiet.

 

Inget illamående den här morgonen, men har börjat märka av ett mönster för kvällsillamående. 

I övrigt så mår jag rätt bra. Smärtan i magen kommer till och från nu istället för att vara ihållande. 

Igår hade jag problem med mitt låga blodtryck, så det är något jag måste ta upp med min barnmorska.

 

Jag har hört att man kan drömma märkligt när man är gravid, och det verkar stämma. Inatt drömde jag att vi hade fått en son, han var så liten att han fick plats i mina kupade händer och hade ljus nästan genomskinlig hy. Vi bäddade i sängen med extra mjuka täcken och kuddar för att han inte skulle gå sönder när han ammade. Vårat lilla glasbarn. 

 

På fredag är det dags för hälsosamtalet! Jag längtar så himla mycket (trots att det inte är något personligt samtal alls)!

 

 

Igårkväll satte illamåendet igång ordentligt. Ett tag var jag rädd att jag skulle förlora middagen..
Idag har illamåendet fortsatt, dock mildare, och tröttheten är enorm. Till det så är jag också hungrig hela tiden och ganska (väldigt) lättirriterad.

Tur jag har läst att om man mår illa och är trött så härjar homronerna runt och gör sitt bästa för att behålla bebisen. Idag är dagen min mens skulle komma, eller om det var igår, så det känns konstigt och oroligt. Den får inte komma nu. 

Idag köpte jag två gravidtidningar. Det kändes overkligt och nästan förbjudet. Ska snart läsa dem pärm till pärm och försöka smälta det hela. Köpte dem så jag kan tänka på något annat än missfall, som ett "tecken" på att vi ska ha barn, ett tecken för mig själv. Jag försöker att "make a statement" för mig själv.

 

Igår tog vi också första "magbilden", även om det bara är en svullen mage än så länge så är det kul att ha kvar och jämföra. 

 

Efter en rätt lång tupplur är det nu dags att sticka på födelsedagsfest. Alla mina leggings klämmer på magen, jeansen är för trånga och de mesta plaggen sitter tight.. Det får bli ett par leggings med nervikt kant vid magen och en klänning. Jag hoppas det ska funka!

 

Dagens startar med en nysning som gör så ont i magen så jag tror jag ska dö. Sedan klampar illamåendet på.
Känns så knäppt att jag blir alldeles varm och glad över att må illa!

 

Idag byter jag vecka, hej vecka 5! "Din bebis är lika stor som en äppelkärna" sa min mobil nyss.

I 2 dagar har jag varit officiellt gravid. Officiellt mellan Fredrik och mig då.

Inofficiellt har min kropp visat att den är gravid ungefär en vecka.

Igår bestämde vi oss för hur och när vi ska berätta för nära och kära. Innan vi reser vill vi ha berättat för familjen, för när vi kommer hem är jag redan i vecka 13. Så i början av december åker vi till min familj för att berätta och helgen efter blir det till Fredriks familj.

När vi kommer hem från Hawaii så kommer vi släppa bomben för våra vänner. Förhoppningsvis är jag redan tjock då, eller troligen så är jag det eftersom magen redan nu är lite rund/svullen.

Nu känner magen att det är dags för frukost!

Nu har det sjunkit in lite, tror jag. 

Mern jag är fortfarande i chock. Jag tror på det så himla stenhårt, fast på ett sätt så tror jag inte alls på det.

 

Nu har jag hunnit med att ta tre test. Två stickor och ett digitalt. Stickorna visar positivt, och det digitala säger: Gravid, 1-2.
 

Efter första stickan fick Fredrik nyheten på tunnelbanan, jag ringde och grät. 

Jag hojtade om två streck, och jag hörde hur han log när han frågade: "Ja, och vad betyder det då..?". Han vet redan vad det betyder. 

 

Det betyder att vi ska ha ett barn. Jag är gravid. Vi ska bli föräldrar i slutet av juli.

Sedan 3 dagar tillbaka har jag ett konstant pirr eller typ flimmer i magen. Idag har pirret ökat till en lite mer pulserande känsla. Lätt metallsmak i munnen har jag haft till och från också, vilket inte tillhör det vanliga. Inte heller har mitt humör varit så himla trevligt... 
Att det gör mig förväntansfull ska jag inte sticka uder stolen med, och i helgen hoppas jag på att få visa min tv-kille det där efterlängtade plusset.

 

Idag är det också 37 dagar kvar tills vi flyger till varmare breddgrader. 

 

Kärlek!