tvkillenochjag.blogg.se

20 Oct

10:25

131020

Ligger i sängen och vill inte kliva upp. Det bästa är att jag inte behöver det heller, iallafall inte förrän om 4 timmar.

Charlie ligger på min rygg och sover. Han ligger under täcket som en liten boll och värmer gott.

Fredrik och Lykke har varit uppe i en halvtimme redan och jag hör hur de kikar på "anger management" på tvn. Charlie Sheens röst är omöjlig att inte känna igen. Lykke har hicka och gnäller frustrerat efter varje hick.

Grannens trumsolon skär igenom de välbekanta ljuden med några minuters mellanrum. Kanske skriver han en låt och måste anteckna det nya coola soundet mellan spelandet.

Idag ska vi och kika på lägenheten och sen tar budgivningen fart. Igår blev jag alldeles genomdeppig och helt säker på att den kommer blir för dyr.

Isåfall måste vi ställa in oss på att inte få någon uteplats för det finns inga andra sådana lägenheter i vår prisklass. Då blir det till att leta lägenheter på första/andra/tredje våningen. Jag vill inte det!!

Charlie måste ju få sin uteplats..

Klockan 15 börjar visningen. Kanske hatar vi den. Kanske hatar alla andra spekulanter den.

Den som lever får se.

16 Oct

23:00

131016

2kommentarer

Den där eventuellt kommande flytten till en lägenhet på nedre botten, det finns ett problem.

Problemet är helt irrationellt egentligen.

Jag är rädd för zombies.

Nu bor vi på tredje våningen och har en klar fördel om det skulle bli en invasion, då zombies inte kan gå i trappor. Eller, jag tror iallafall att de inte kan det.

Därför tänker jag att ju högre man bor ju senare dyker man upp på menyn.

Bor man på bottenvåningen så blir man ju frukosten.

Jag vill inte bli någons frukost.

15 Oct

16:30

131014

3kommentarer

Vi har en riktigt tuff dag (och den fjärde tuffa natten på rad). Varken sömn eller mat står på schemat enligt Lykke. Av någon anledning är det bara tårar, tårar, tårar. Jag går sönder.

Så idag ägnar vi åt er!

Ni är ju ett gäng hemlighetsfulla rackare som läser, vilka är ni? Hur mår ni idag?

14 Oct

18:52

131014

Idag kom beskedet att vi inte får något besked än.

Det blir nästa vecka. Så det blir en veckas otålig väntan till.

Att vänta är inte min starka sida, jag avskyr att vänta. Jag vill att saker händer nu och på en gång.

Idag har Lykke ätit och sovit hela dagen. Mest sovit. Vi får se hur detta blir till natten.. Förhoppningsvis hade hon lite sömn att ta igen (trots att det sägs vara omöjligt) och hon sover natten igenom sen. Det är jobbigt att växa!

12 Oct

18:42

131012

Nervositeten över nästa vecka är enorm.

Förhoppningsvis får vi ett beslut angående ny bostad. En alldeles perfekt en.

Vi har letat ett tag efter en lägenhet/ett radhus där Lykke kan få ett eget rum, där hon kommer ta sina första steg och där hon kommer säga sina första ord.

Krav på nedre botten med lite privat uteplats, inte för långt härifrån och minst tre rum för den nätta summan som banken höjde vårt lån till.

Nu har vi nog hittat den. Eventuellt får vi beslutet nästa vecka och jag är så nervös!

Det känns så stort, trots att enda skillnaden är att vi kommer bo mycket bättre. Den ligger inte alls långt härifrån, är större och finare, vi behöver inte släpa hund/barn/vagn i trappor och vi har egen ingång.

Men det som känns stort är att vi ha bestämt tillsammans. Det kommer bli vårt på riktigt.

11 Oct

09:18

131011

Igårkväll kände jag att det började bli ohållbart. I fyra veckor har jag varit förkyld i varierande styrka, och sen några dagar tillbaka har jag förädlat ignorerat ett tryck i ansiktet.

Igårkväll började det göra hemskt ont i tänderna och jag visste hur morgonen skulle bli.

Exakt såhär. Jag har så fruktansvärt ont i ansiktet, speciellt om jag lutar mig framåt, rör mig eller ligger platt. Det spänner i kindtänderna, ögonen känns som om de ska hoppa ut och kindbenen kämpar med att stanna på plats.

Det värsta är att smaksinnet är puts väck också. Jag kan alltså inte tröstäta med gott resultat.

En av mina största rädslor är nässpray, det är vidrigt. Sist jag hade problem så fick Fredrik brotta ner mig för att kunna få in lite spray i min näsa. Igår bad jag om det frivilligt, det visar ungefär hur illa det är nu.

Fredrik jobbar, min familj bor långt bort likaså min Therese. Så det är jag och min bihåleinflammation som ska ta hand om Lykke idag. Utan att mitt ansikte sprängs.

Challenge accepted.

10 Oct

09:29

131010

Lykke är nu 3 månader och själv är jag kvar på BB. Märkligt hur det kan bli.

Lykke kan:

Skratta och le

Upprätthålla ett längre "samtal"

Hänga i babygymet och snacka med kompisarna

Känna igen mamma, pappa och Charlie

Slå omkull saker, då hon vill greppa saker men inte riktigt har tekniken än

Se sina fötter

Blåsa salivbubblor

Hon är fortfarande riktigt stark i nacken och kan själv kika vart hon vill. Hon är väldigt bestämd och tycker inte längre om att ligga på rygg som en bebis i famnen, utan vill sitta så hon ser.

Hon trivs i vagnen men tycker att vår nya bärsele är toppen. Hon kommer nära den som bär och ser allt!

Hon tycker om när man formar munnen till en cirkel och säger "ooooooo", och när man sträcker ut tungan. Hon har börjat härmas lite både med cirkelmunnen och med att sträcka ut tungan.

Hon dreglar kopiösa mängde och gnager på allt!

Hon älskar när man gör pruttar på magen, låren och kinderna. Då skrattar hon högt och jollrar.

Sömnen följer fortfarande samma härliga mönster, ca kl 22-10 med 1-3 matuppehåll.

Favoritsången är "Nyss så träffade jag en krokodil" och favoritboken är "LillZlatan och morbror raring".

Hon älskar människor och pratar med de flesta. Får hon svar så ler hon med hela ansiktet. Men mamma och pappas famn är de bästa.

Snuttefilten är en stor trygghet och gosedjur är himla roliga att snacka med!

Just nu är hon mitt i en påfrestande fas, speciellt för henne. Hon blir rädd, ofta när hon ligger på rygg. Då gråter hon tills luften är slut och mitt hjärta spruckit.

Ibland glömmer hon hur man äter och det blir kaos i lillhjärnan. Då har vi fått räddat situationen med en flaska bröstmjölk från frysen för att få henne lugn så hon kan komma på hur tutten funkar. Tröttheten kommer som en käftsmäll och hon blir övertrött på en sekund.

Det känns lite som att Lykke blivit en minibebis igen.

Enligt BVC var allt ovanstående typiska tecken på en "klassisk" 3-månadersfas. Så vi rider ut stormen bara. BVC-sköterskan gav oss några bra råd:

•Följ Lykke

•Håll henne i famnen när hon vill

•Lägg inte ner henne om hon inte vill

•Finns där hela tiden

•Ge henne ersättning när hon vägrar bröstet, om vi ej har mjölk i frysen

Bra råd tyckte jag, som vi redan följer (förutom ersättning som jag vill undvika i största möjliga mån). Eftersom Lykke troligen är ganska rädd och förvirrad så gör vi vårt bästa för att hon ska känna sig trygg med oss.

Hon växer och växer medan jag kämpar för att hänga med. Även om jag inte hänger med så blir jag stoltare för var dag som går, vår lilla sprallbralla.

09 Oct

09:22

131009

Klibbiga handflator möblerar om i mitt ansikte och två fötter flaxar i luften. En svettig panna borrar sig djupare och djupare in i mitt bröst, som om hon vill krypa in i mitt skinn och vila mot mitt hjärta.

Hon har feber. Närmare 38,5. Det är mycket för en liten Lykk.

Det är en bieffekt av vaccinationen igår. Hon grät när de stack henne och lika gjorde jag. Vem som grät mest är svårt att säga. Men det var tur att Fredrik var där.

Hela dagen igår kände jag mig hemsk som utsatte henne för sprutorna. Sprutor är hemskt. Hon blev så ledsen och hon är så liten. När man är så liten ska man slippa allt jobbigt.

Idag är en ny dag, som startar med gråt och hög feber. Inatt har hon vaknat varannan timme i tårar, fäktandes med små armar och ben.

Jag har inte kunnat göra något förutom att krama, vagga och trösta. Jag försöker vara stark så hon ska känna sig trygg, men jag misslyckas säkert.

För övertygelsen om att detta egentligen är mitt fel skiner igenom hela jaget, som världens ljusaste nattlampa.

09 Oct

09:12

131009

I lördags var det Lykkes dopdag. Det blev en fin ceremoni och en fin fest. Trots att Lykke bajsade ner hela sig i Tessans famn sekunder innan prästen skulle hålla henne.

Det var dock tråkigt att vi inte fick tag i en större lokal, för det var många vi hade önskat att var där med oss. Att begränsa sig till 50 personer var svårt!

Stort tack till alla gäster som närvarade! Tack för alla fina presenter, alla foton ni tog och för att ni förgyllde dopet med er närvaro.

(Och ett extra tack till er som hjälpte till med förberedelser och städningen, hade inte klarar det utan er!)

04 Oct

09:04

131004

Klockan är 9 och jag har redan hunnit dragit i mig en latte och målat naglarna.

Plus att jag har hunnit sega mig i soffan, gå på toaletten och fundera över livet. Pillat med lite klippspill har jag också gjort, radat upp det i raka linjer, cirklar och lagt det i formen av ett hjärta.

Men gått och lagt det i soporna där det hör hemma har jag icke gjort.

Barnet sover. Hon knorrar lite i sovrummet ibland och jag hör hur hon flaxar med armarna så täcket frasar.

Igår på dagen var hon så ledsen, övertrött. När jag tillslut lämnade henne i sängen (efter, vad som kändes som, en evighets försök till nattande) för att hämta något så somnade hon tvärt.

Helt själv, bara sådär liksom. "Ja, okej då" sa jag. "Sov gott."

Imorgon är det dags för Lykkes dop och troligen är det därför jag är vaken så här "tidigt". Nervositeten spökar.

Ungefär allt som kan gå fel har gått fel. Allt ifrån antalet gäster till lokal och klädsel. Detta gör morgondagen till ett stressigt kaos, men jag hoppas att det i slutändan blir ett fint minne. Om jag kommer minnas något vill säga.

På 1,5 timme ska vi ha dekorerat lokalen och dukat för 50 personer. Innan klockan 9.00 ska vi har gjort oss klara, kokat pasta (för 50 personer), skurit isbergssallad (för 50 personer) och kört allt till kyrkan. Plus att Lykke ska hållas nöjd och glad.

Hjälp.

Men det är imorgon. Nu ska jag njuta av lugnet, klappa Charlie och vänta på att tjejen i mitt liv ska vakna.

För nu borde hon vakna snart. Får man väcka bebisar?

02 Oct

23:58

131002

Efter en lång dag lägger jag mig med Lykke. Klockan har hunnit blivit mycket då jag smet upp en sväng efter att hon somnat vid 22. Hon vaknade såklart inom en kvart och saknade min närhet.

Närhet tänker jag inte neka henne så jag återvände till sängen. Hon somnar om snabbt och jag ligger stilla och lyssnar.

Jag hör tevens surr i vardagsrummet, hur Fredrik klickar med datorn och Lykkes lugna andetag i snuttefilten hon har kilat in i min armhåla.

Jag känner hur någon slags harmoni landar i kroppen. Välkända ljud och värmen under täcket gör att jag slappnar av och drömmer mig bort till framtiden. Den där framtiden som plötsligt är rätt nära och verklig. Den bästa sortens dröm.

För idag fick vi ett trevligt brev i brevlådan. Därför kan jag ligga här och drömma om den där framtiden som står runt knuten. Därför kan jag drömma om hur jag ska inreda Lykkes alldeles egna rum.

Trots att jag alltid vill stanna i nuet, så längtar jag framåt. Men inte allt för långt framåt. Jag längtar bara alldeles runt knuten.

02 Oct

21:29

131002

Igår på bussen började jag och en tjej som också hade barnvagn att småprata lite. Eller ja, Lykke drog igång samtalet genom att vrålstirra, skratta och dregla åt den stackars människan. Tjejen tog det dock med ro och var en sån härlig person som gav Lykke den uppmärksamhet hon sökte. De hade ett riktigt fint samtal.

Men, i den här tjejens barnvagn låg en bebis (thank god!). Bebisen var bara 9 dagar. Den var så liten att den knappt syntes i vagnen. En liten eka på ett stort hav. Lykke blev oväntat (den mest troligt lika oväntade) färjan i poolen helt plötsligt.

Att Lykke var den där lilla ekan bara för 2,5 månad sedan är helt ofattbart. Min stora tjej!

Nyfödd liten eka VS sprallig färja.

Kärleken växer med båtstorleken brukar man väl säga?

01 Oct

09:43

131001

Jag vaknar förvirrad, men fylld av en varm känsla. Klockan visar 09.01 och bebisen sussar tungt bredvid mig. Jag inser snabbt att jag ligger hemma i min egen säng.

Vi är inte på väg till Hawaii utan det var bara en dröm. Fan. En sekunds ångest sköljer över mig.

Hawaii är paradiset. Jag längtar tillbaka så fruktansvärt mycket. Ibland lite olidligt mycket. Men jag vet att vi kommer åka tillbaka, och då ska vi visa Lykke alla magiska platser. Bland annat platsen där Fredrik friade, stranden där vi såg valarna och North Shore. Hon kommer älska det.

Tills dess ska jag visa våra foton och berätta för henne om varje detalj. Allt ifrån hur det doftar till hur bara jag och Fredrik visste att hon låg i min mage och att hon därför var med oss, varje sekund.