Förra året spenderade vi jul och nyår på Hawaii. Underbara älskade Hawaii. Jag hade en liten Lykkegrodd i magen, i hemlighet förstås. 
Då hade jag världens bästa nyårslöfte: att vara snällare mot mig själv. 
Jag hade världens finaste gåva i magen som var helt beroende av hur jag behandlade mig själv, allt jag gjorde mot mig gjorde jag mot lilla mini.

Jag var snäll mot mig själv under graviditeten men så snart hon var ute så blev jag lite mindre snäll igen. Speciellt i sinnet. 
Ångest, krav och "råd" började fylla upp och jag sparkade på mig själv både en och tre gånger för onödigheter. 
Men till och från har jag tagit tag i mig själv och sagt ifrån (till mig själv) på skarpen. Allt är inte mitt fel och mycket kan jag inte påverka.

Ibland slår jag lite för hårt på mig själv men jag försöker att låta bli. Jag gör faktiskt det bästa jag kan och saker måste inte bli perfekt jämt. 
Jag är världens bästa Lykkemamma!
Jag vet många som skulle behöva anamma det här. Att vara snällare mot sig själva och acceptera att de faktiskt är en rätt schysst person som gör sitt bästa.

I år har jag gjort ordentliga framsteg när det kommer till att vara snäll mot mig. Jag låter väldigt mycket mer passera nu än vad jag gjorde förr. Jag har fått mycket mer frid i kroppen tack var det.

Vid nyår i år kommer jag avge samma löfte.
Under 2014 ska jag vara ännu snällare mot mig själv. 
Jag hoppas att du och jag har samma nyårslöfte.
4 månader!! Galet! 



Idag var vi på BVC. Vägde och mätte och fick högsta betyg. 
Att vi börjat med gröt vara bara positivt då även BVC-sköterskan gissade att min mjölk inte riktigt flödade just nu om man kikade på Lykkes kurva. Dock går det ingen nöd på henne men hon behöver det extra som gröten ger och vi fick rådet att öka till en hel portion så snart vi kan. 
Hon berömde också att jag varit så uppmärksam på hennes signaler och själv tagit rätt beslut för mitt barn. Det värmde! Jag fick lite mer pondus av det. 

Efter besöket på BVC var det dags för mig att gå en trappa ner för en gynundersökning. Jippi.
Vi hade lånat med oss tant Emma som barnvakt så hon och Lykke drog ner till gallerian för lite häng.



Det konstaterades att jag eventuellt kan ha fått någon form av cellförändringar plus att hon kände cystor på äggstockarna. Cystor har jag haft förr och det fick mig att hamna på akuten förra sommaren. Fruktansvärt smärtsamt. 
Cellförändringarna tänker jag inte låtsas om, eftersom det kanske inte ens finns några. Jag måste boka tid på "riktiga" gyn, då detta bara var MVC och där saknas de verktyg som behövs. Så det ska jag göra på måndag, boka tid alltså. 

Det känns sådär, men jag SKA inte oroa mig innan. Så det så.
Måtte jag hålla det löftet..

Alla sover utom jag. Barn, man och hund. Deras andetag susar ikapp som en vacker trio.

Vad två inatt tog gråten slut lika plötsligt som den kom. Vi satt i soffan allihopa, Lykke ammade och tittade på The Jetsons när hon plötsligt log. Med stora tårar i hela ansiktet så fyrade hon av ett av de vackraste leenden jag sett. Så vi gick och la oss, hon tog ett fast grepp om tutten och sen somnade hon på en gång. 

I samma sekund som hon log blev mitt hjärta helt igen. 


Idag blir Lykke 4 månader! Och återigen känner jag: vart sjutton tar tiden vägen?! 
Min bebis är snart ingen bebis. Häromdagen fick vi rensa ut garderoben, hejdå 50 och 56.


Hon har börjar neka napp oftare, kan snurra runt (360grader) när hon ligger på rygg, pratar med sina fötter och kan stoppa saker i munnen. 
Apropå prata, det gör hon allt som oftast och testar gärna sina röstresurser - dock ej genom att skrika/gråta utan att prata. 
Hon är en social tjej som ler mot alla som ler mot henne, eller ja, mot alla som existerar. 


Lykkes favoriter just nu är en kanin med långa armar och ben, Esska bitrigar och morfar. 


Vi började med gröt i lördags och det går toppen. Eftersom min mjölk börjar sina lite, tillfällig eller ej, så började vi introducera gröt som komplement. Mjölken verkar ha kommit tillbaka och grötskedarna är ofantligt poppis. 


Hon älskar att ligga naken nu mer, gärna i soffan. Att busa är himla kul, pruttar på magen eller när någon gör grimaser.

Hon utvecklas till en fantastisk människa och jag förvånad varje dag över hennes framsteg. Vilken härlig liten person vår familj har berikats med!





Plötsligt känns det som att någon vridit tillbaka tiden. Som om vi sitter där i början igen mitt under en av de värsta skrikperioderna. 
Fast den här gången vet jag inte när det ska bli bättre, det var ju vid 3 månader? Imorgon blir hon 4.

Hon bara gråter och gråter ikväll. Hon verkar ha så mycket luft i magen att det skulle kunna fylla en hel jäkla zeppelinare. Tårarna forsar och hon har skrikit sig hes men det verkar ändå inte finnas något slut på eländet.

Fredrik går runt och vaggar tålmodigt, medan jag har huvudvärk och har knappat in numret till akuten otaliga gånger. 
Det stackars barnet har ju ont, hon gråter nästan aldrig längre så det måste ju vara allvarligt! 

Jag vet innerst inne att det kommer gå över, att det är tillfälligt och inte alls allvarligt.
Men just tillfälligt är mitt hjärta i tusen bitar, och det är allvarligt.