Jag kunde inte låta bli....

Då var tentan inskickad! I slutet av juni kommer betyget och jag hoppas av hela mitt hjärta att den är godkänd. 
 
Nu har jag varken skola eller arbete längre utan ska vara hemmafru på heltid. I lördags jobbade jag min sista dag och ska nu bara koncentrera mig på hemmafru-livet.
 
Saker jag ska göra som hemmafru:
*Sköta hushållet pedantiskt
*Sy massor
*Läsa böcker/tidningar jag vill läsa
*Se på skräptv
*Följa med Fredrik till jobbet
*Surfa on the internet
*Titta på grannarna och pilla på mina krukväxter
*Vila
 
Det är ungefär min lista. Den känns rätt perfekt. 
 
Och från slutet av juni så har jag och Fredrik lite semester tillsammans så då ska vi bland annat åka till stugan. Åh så jag längtar! 
 
Igår flyttade ytterligare en säng in i vårt sovrum. Bebisens spjälsäng står nu där den ska men är inte bäddad än. Anledningen till att den fick komma upp var att vi behövde platsen i källaren för våra vinterkläder. 
Men så snart vi får sänglådan vi har beställt så ska den lilla sängen bäddas! Den står faktiskt bättre än förväntat där inne, och det är helt klart jättemysigt att se den där. Idag är det 56 dagar kvar sen ska Mini också bo här, och ha sin egen lilla säng (om hen vill dvs). 
80% avklarat, och 20 % kvar. Tror till och med att jag går in i 8de månaden imorgon! Herregud.
 
 

Tentan är klar och ska bara skickas in och sista skoldagen tog slut för en timme sedan. Jag trodde att jag bara skulle känna mig lättad, men jag känner mig ju ledsen också! Det här var ju sista gången jag hade seminarium med MIN klass! Nästa gång jag börjar skolan så är det med en ny klass. Känns sådär efter två år ihop med en hel bunt fina människor..
Det är många blandade känslor alltså.
Nu ska jag inte vara student mer på ett tag, utan jag ska vara mamma och det känns hemskt overkligt!


Men ikväll firas två års avklarade studier och vad som komma skall med skumpa och pannkakstårta!

Jag sitter och kämpar med en hemtenta som ska in nästa vecka. Har planerat att bli klar med den innan fredag så är det sommarlov sen. I helgen ska det bli toppenväder och jag njuter hellre 100% av det än har en tenta i bakhuvudet som tar upp minst 60%.
 
Tentan är bara så himla besvärlig! För det första så ska vi ha grund i litteraturen i våra svar, men jag tycker inte att litteraturen behandlar något av det frågorna handlar om, och för det andra så har vi inte diskuterat något alls på seminarumen. Så jag har liksom ingen input förutomm mina egna åsikter, och de funkar ju inte som grund i en tenta. Litteraturen tar upp genus, och tentan handlar om barnkultur. Jag ser ett problem där. Men det är kanske bara jag som är förvirrad, who knows!  Igår satt jag och Malin tillsammans i massa timmar och försökte få fram något vettigt. Det gick kasst. Så det är bara att ta nya tag idag och hoppas på att få klart den.
 
I helgen så var det full rulle! Först var jag och fick massage på fredagen. Det var gudomligt! Jag var (som vanligt) spänd i hela kroppen och det var inte så konstigt att jag har ont här och var. 
På kvällen var vi på Bon Jovi på fredagen, och hade skitkul. Det var en bra konsert men lite lalligt ibland, plus att det var hemskt jobbigt för min kropp att stå. Men helt klart värt det!
Lördagen hade jag tre timmars jobb på vilket var ungefär lika jobbigt som konserten kvällen innan. Lördagskvällen var planerad som myskväll och mysig blev den, vi båda somnade på soffan runt 9 och vaknade halv 5 på morgonen. Det var den kvällen det...
På söndagen hade Fredrik fixat biljetter till P!nk. Sittplatser tack och lov! Den konserten var helt jäkla fantastisk! Hon imponerade på alla sätt, med både låtval, sin röst och showen. Det var lite som att vara på cirkus fast med himla bra musik. 
 
Igår var vi på en förberendande föreläsning angående förlossning på SÖS. Det var inte så himla givande tyvärr efersom jag är ett googlingsfreak. Jag hade hoppats på att få höra lite mer om själva förlossningen men det hoppade över en hel del och pratade mest om tiden efter förlossningen, på BB. Det som nämndes om förlossningen var mest praktiskt, BB-väska, CTG och att man ska ringa innan man kommer in. Jag hade velat höra om allt "hemskt", hur det kan kännas, slemproppar och sånt.
 
Jaja, nu ska jag återgå till tentan och hoppas på att komma någon vart. Det är svårt att ordbajsa om något man inte har någon blekaste aning om. Speciellt när man ska ha grund i litteratur som inte ens är relevant. 
MEN, det är sista tentan! Och imorgon har vi sista seminariumet. Sen blir jag officiellt föräldraledig. 
Idag är det 57 dagar kvar tills vår bebis är helt färdigbakad.
 
 
Vagn:
(X) Vagn     (Brio Go 2013)
(X) Filt
(X) Täcke och kudde
(X) Plastad frotté
( ) Vagnleksak/Mobil 
( ) Reflex 
(X) Skötväska      (Brio Go)

Bil:
(X) Bilstol      (Brio Go)
(X) Solskydd till bilfönster

Sova gott:
(X) Spjälsäng/Vagga
(X) Spjälskydd
(X) Madrass
(X) Täcke
(X) Kudde
(X) Lakan
(X) Plastad frotté
(X) Påslakanset
( ) Leksaksmobil/speldosa
(X) Gosedjur
( ) Babynest
( ) Babyvakt

Sköta om:
(X) Skötbord   
(X) Skötbädd/skötskydd
(X) Våtservetter
( ) Tvättlappar
( ) Blöjor 

Äta mat:
(X) Amnings-BH
(X) Bröstpump
(X) Nappflaska
(X) Flaskborste
( ) Modersmjölksersättning
(X) Amnings kupor
(X) Haklappar
(X) Dreggelhaklappar
( ) Kräkhanddukar

Bada:
( ) Badbalja      (En ihopföllbar variant, FlexiBath) 
( ) Tvättlappar av frotté
( ) Babyolja
(X) Badhandduk med huva (Present från bebisens farmor)

Kläder stlk 50
(X) Body      
(X) Dress
(X) Mjukisbyxor
(X) Mössa
(X) Pyamas
(X) Strumpor

Kläder stlk 56:
(X) Bodys 
(X) Strumpor
(X) Pyjamasar
(X) VelourByxor
(X) Mössor
(X) Tossor

Mini-Apotek:
( ) Kräm mot röd bebisrumpa
( ) Näsdroppar för spädbarn
( ) Panodil, stolpiller för spädbarn
( ) Febertermometer
( ) Kräm mot torr hud
( ) Idomin
( ) Barnolja
( ) Xylocain

Övrigt:
(X) Filtar 
(X) Amningskudde (Hemmasydd)
(X) Bärsele/bärsjal
(X) Babysitter    (Lånas)
( ) Snuttefilt      (Rätt Start Snuttefiltskompis Laban Slott)
(X) Nalle/gosedjur
(X) Nappar 
(X) Napphållare 
(X) Babygym      (Rätt Start Babygym Laban Slott, present från bebisens moster)
 
 
Imorgon går vi in i vecka 32 och det är 8 veckor kvar till beräknat nedkomstdatum, 63 dagar kvar idag. Bebisen är rätt så färdig där inne och ligger mest och gottar på sig. Den ska bli lite längre och något kilo tyngre, än så länge är den ca 44 cm och väger ca 2 kg.
Jag gissar på att jag sväller i takt med Mini och mina fötter och händer är nog det som lagt på sig mest. Det är fruktansvärt irriterande faktiskt.
Igår var jag på besök hos barnmorskan och allt såg fint ut. Mitt blodtryck var nere på det normala igen, bebisens hjärtljud låg på 149 och Sf-måttet låg på 31. Hen ligger med ryggen mot min rygg och fötterna uppåt, det är därför jag upplevt det som att bebisen sparkar överallt i magen. Troligen kommer Mini stanna med huvudet neråt, eftersom hen legat så i flera veckor nu. 
 
Nu är det bara 2 skoldagar kvar och 1 hemtenta. Fasen så skönt det känns. Speciellt då jag fick högsta betyg på senaste tentan. Fredrik kom hem med fina blommor och bubbel för att fira mitt fina betyg, tänk vad han kan min karl! 
 
Nu har jag börjat tröttna på att vara gravid faktiskt. Magen är i vägen, jag har svårt att sova och jag är trött på alla kommentarer. Men snart är jag tillbaka i min gamla (nåja, nästan iallafall) kropp och är redan pepp på att shoppa höstgarderoben. Jag ska köpa mig ett par riktigt snygga jeans och matcha dem med sköna löst sittande t-shirts från Carlings. Mmm, som jag längtar!
Längtar också efter att kunna röra mig igen, ta promenader och få tillbaka orken att göra saker. Plus att jag längtar efter att känna att jag inte måste prioritera vad jag vill göra bara för att jag får så ont. Livet blir rätt ensamt när man bara ligger i soffan och umgås med hunden. Men snart så, jag ser verkligen fram emot föräldragruppen som erbjuds via BVC när bebisen tittat fram!
 
Imorgon ska vi iallafall på Bon Jovi och jag kommer få superont av det, men det är sååå värt det! Jag ska jobba på lördag, men kommer kämpa mig igenom mina timmar. Jag måste få leva lite jag med! 
Men innan Bon Jovi så har jag massage inbokad. Förhoppningsvis har jag ont i lungan för sista gången idag! 
 
Och just det, läkarbesöket förra veckan resulterade i en två veckor lång medicinkur. Jag  hade visst dragit på mig en elak magkatarr. Inte konstigt att jag hade ont i magen! Redan efter några dagar av medicineringen så mådde jag bättre. 
Igår slog jag ett slag för mig själv. Jag bokade in en gravidmassage i 50 minuter! 
Så på fredag nästa vecka runt lunch får ni tänka på mig som ligger och har det (förhoppningsvis) gött på en brits. Jag blir nästan avundsjuk på mig själv.
 
Som om inte det vore nog med massagen så gav jag mig själv en halvårs-prenumeration på Mama också. 
Och imorgon när jag ändå är på Liljeholmen så ska jag passa på att unna mig nya preggotrosor och eventuellt en maxiklänning från Lindex har jag bestämt.
Helt wild and crazy!
Jag måste alltså på något sätt ha lyckats klämma mig i spenderarbyxorna och hittar nu inget stopp på lyxen!
 
 
 
Idag fick vi ta en sväng in till öppna mottagningen på mödravårdcentralen, det är lite som drop-in. Tidigare i graviditeten var jag dit när jag blev orolig för bebisen och fick då lyssna på hjärtat. Idag hade vi tur för vi fick komma till vår ordinarie barnmorska till och med. Kan inte uttrycka i ord hur mycket jag uppskattar den öppna mottagningen och vår fina barnmorska!
 
Anledningen till besöket var min brist på energi, magsmärtor, svettningar och halsbränna. Inatt hade jag också kraftigt illamående och stickningar i armarna. Mådde så himla dåligt hela natten och ville bara gråta.
 
Barnmorskan klämde på magen men fann inget konstigt, bebisen var/är pigg och hjärtat tickade på som vanligt. Jag trodde mini hade vridit på sig då fötterna kickar på ett annat ställe än förra veckan men det visade sig att hen växt på längden! 
Mitt blodtryck låg i överkant och kunde nästan kallas högt, vilket hon fann lite oroande eftersom det legat så lågt förut, likaså hade jag ökat kraftigt (ca 4 kg) i vikt sedan förra besöket som var för 7 dagar sedan. Hon påpekade att dessa kilon är vätska, och det syns tydligt att jag samlat på mig en hel del, vilket jag håller med om. 
 
Vi testade för havandeskapsförgiftning men det visade negtativt skönt nog. Troligen är det vätskan som påverkar nerverna i mina armar och skapar obehag. Lika att jag är så varm och svettig är pga vätskan. Men halsbrännan bjuder bebisen på, skrönor säger ju att halsbränna betyder att bebisen har en rejäl kalufs på huvudet så man kan ju hoppas. 
Barnmorskan visste inte riktigt vad som orsakade magsmärtorna, eventuellt kan det vara en tarm i kläm, men hon bokade in mig till MVCs läkare om två dagar och så fick jag rådet om Novalucol och vila. Plus att jag ska tillbaka till barnmorskan på onsdag nästa vecka för att kolla blodtrycket. 
 
Så ja.... Vi är inte så mycket klokare, mer än att jag inte behöver oroa mig för bebisens skull.
Just nu känns det som att jag inte gör annat än klaga och må dåligt. Jag älskar magen. Jag älskar bebisen. Men jag älskar strumpor och min förlovningsring också, och gillar inte alls att inte kunna ha varken strumpor eller ringen på mig. Jag känner mig som en vattenmelon, och det känns inte supercharmigt. All den här vätskan kom liksom så plötsligt. 
Dock har jag blivit bortskämd med att få må superfint i 30 veckor. Kanske känns det därför extra surt nu när det sviktar. 
 
Positivt är att skolan snart är slut, då ska jag vila och svälla i lugn och ro!
 
Och exakt där slog det mesta till. Vecka 30 var den magiska veckan.
Redan tre dagar in på vecka 30 så börjar jag ana hur mitt liv kommer se ut de kommande 8-10 veckorna.
 
Halsbränna.
Innan vecka 30: Nada, noll, inte en enda tillstymmelse oavsett vad jag stoppade i mig. 
Efter vecka 30: Oh my God. Jag har eventuellt svalt en fackla. 
 
Sura uppstötningar.
Innan vecka 30: Jag knyter mina skor med ett leende och njuter av att ligga på rygg. Lever livet helt enkelt. 
Efter vecka 30: Jag rör inget under armhöjd och bullar upp kuddar bakom nacken. Vill inte uppleva lunchen, igen.
 
Bristningar.
Innan vecka 30: Mmh, jag har lika slät hy på magen som frikkin' Liv Tyler har i fejset. 
Efter vecka 30: Andra dagen på vecka 30 visar sig fyra små streck vid naveln. Hej på er.
 
Klåda.
Innan vecka 30: Klåda? Vart skulle det klia?
Efter vecka 30: Kanske är det inga bristningar där vid naveln utan rivmärken...
 
Svullen/Vätskefylld.
Innan vecka 30: Pfft, jag är inte minsta lilla svullen! Stödstrumporna mår bra i sin låda.
Efter vecka 30: "Hjälp. Vem är klotansiktet i spegeln..?". Strumpor är ändå bara onödigt och förlovningsringen har det fint i kedjan runt min hals. Jag börjar ana att indiska oceanen har flyttat in i min kropp.
 
 
Trötthet.
Innan vecka 30: Jo men visst var det lite sömningt de första veckorna och i vissa perioder, men det gick fort över.
Efter vecka 30: Varit vaken två timmar och känner mig döende. Need. A. Nap.  
 
Kramp.
Innan vecka 30: Var det där..? Tänka sig, en liten yttepytte kramp i vaden. Spännande! 
Efter vecka 30: Är det möjligt att kapa högerbenet vid knät så man får sova lite? Inte konstigt att man behöver tupplurar var tredje timme.
 
 
Gudars alltså! Det ska bli spännande att se vad mer min kropp väljer att överraska mig med de kommande veckorna. Bring it ON!
Då har vi klivit in i vecka 30, och jag hänger fortfarande inte med. 
Jag är fortfarande kvar någonstans innan vecka 20. Då gick jag omkring och längtade mig framåt för att få vara "riktigt" gravid och inte "bara nygravid". Jag fattar liksom inte riktigt att jag plötsligt är på slutspurten. Jag har varit "riktigt" gravid i flera veckor.
 
 
I tisdags var jag hos barnmorskan för en vanlig koll och alltsåg fint ut. Jag hade fortfarande fina värden och behöver inte ta järntillskott nu heller. Bebisen hjärtljud låg på 153 och SF-måttet på 28. Inget anmärkningsvärt!
 
Hon klämde och kände också på bebisen och kunde avgöra att Mini ligger på samma sätt som hen gjort de senaste tre veckorna. Fötterna upp mot mina högra revben, ryggen mot min vänstra sida och huvudet neråt. Vi får se om Mini behagar stanna så fortsättningsvis eller om hen hinner snurra runt några varv till. Rätt coolt nu när jag själv vet vad de är som sticker ut eller rör sig. Mycket armbågar har det varit på sista tiden! 
 
Vi pratade lite om turen in till förlossningen och om hur det hade känts. Det var skönt att få prata om det för det var faktiskt en väldigt otäck upplevlese har jag insett i efterhand, som jag inte har pratat om alls. Men eftersom bebisen har skött sig galant efter den dagen så fanns ingen anledning till oro sa hon. MEN, om det händer igen så ska jag ringa på en gång och inte ens fudera. 
 
Barnmorskan var fortfarande sugen på att sjukskriva mig, då hon inte är ett stort fan av min kämparglöd (Läs: Envishet). Hon tycker inte att jag ska pressa kroppen så mycket när det kommer till foglossningen och ischiasen, speciellt i och med att jag fått sammandragningar även när jag vilar. Men jag förklarade att jag precis börjat sista kursen och att jag loooovar att vila när den är slut. Det är ju bara 7,5 poäng och den är slut i början av juni. Hon sa att det är jag som bestämmer och att jag får försöka, men att jag måste vila extra mycket mellan skoldagarna och ringa om det inte går. Jag ska göra mitt bästa med vilan!
Hon påtalade att jag faktiskt är i slutskedet av graviditeten. Att jag måste försöka förstå det, att snart ska den här krabaten ut och då måste jag vara utvilad och inte alldeles förstörd. Rätt logiskt såklart men jag kan inte förstå att jag är i sluttampen! 
Om 4 veckor skulle de inte stoppa förlossningen om den skulle komma igång, om 7 (eller 8) veckor så räknas inte en bebisen som prematur och om 10 veckor har vi beräknat datum. Jag är för sjutton jättegravid just nu.
 
 
Instagrambilder från veckan som gått. 
 

Idag fyller jag 25 bast! Jäklar i mig vilken ålder, närmare 50 än 0 nu. Haft en mysig morgon med frukost som serverades innan sex, bestående av chokladmousse och biskvi. Favorit!
Fick också en alldeles fantastisk födelsedagspresent av Fredrik; skinnjackan jag har älskat i 4-5 månader men inte riktigt haft råd med! Han är bara för underbar!!
Idag ska jag lata mig och riktigt njuta av dagen. Ska en sväng till barnmorskan och mäta magen på eftermiddagen. Efter det ska jag bara längta efter Fredrik och tigga till mig en promenad i solen när han kommer hem :)

(Fler bilder på jackan finns här om man är nyfiken)

Genus. 
Genus, genus, genus. Inte nog med att det genomsyrar hela min utbildning så har det också blivit en stor del av mitt liv sen jag blev gravid. Jag funderar mycket runt mig själv. Vem vill jag vara som förälder? Hur vill jag vara? Vem vill jag att mitt barn ska vara? Vad har jag för förväntningar på den lilla människan, har jag ens några? 
 
I första hand vill jag vara en stöttande förälder. Jag vill vara snäll men konsekvent. Jag vill ge mitt barn allt, utan att skämma bort hen. Jag vill vara rättvis men ändå lära barnet att allt inte alltid kan vara rättvist. Jag vill inte ställa några krav men jag vill att hen ska ha mål. Jag vill visa vårt barn respekt och aldrig skrika. Men mest av allt så vill jag att vårt barn ska våga vara sig själv och våga uttrycka sina åsikter. Speciellt vill jag att barnet ska våga säga nej.
 
 
Jag vill att vårt barn ska veta att hen har lika stor rätt till sig själv och sina åsikter som en vuxen. Till exempel, vill hen inte kramas, så kramas vi inte. Behöver hen vara arg så ska hen få vara arg. Jag vill aldrig förmiska vårt barns känslor.
Jag vill att vårt barn själv ska få välja hur hen vill se ut. Färger, motiv eller modeller på sina kläder. Långt eller kort hår. Jag vill att vårt barn ska få ägna sig åt vilka hobbies hen än vill. Jag har inga förväntningar hur vår framtida son eller dotter ska se ut eller bete sig. Jag vill bara att mitt barn är lycklig.
  
Allt det här kommer jag inte lyckas med. Speciellt inte det sista. Vårt barn kommer bli påverkad, av vuxna och barn omkring och av samhället. Jag kommer själv påverka barnet utan att märka av det. 
   
Jag kallar ibland vår bebis för hen, vilket provocerar folk. Hen, för mig, är ett väldigt bra begrepp när könet är oviktigt eller okänt. Till exempel ett djur i en saga, den behöver inte ha ett kön. Men jag skulle aldrig kalla en person jag har framför mig för hen (om inte personen själv önskar det), det är enligt mig kränkande. Jag vill inte bli kallad hen, för jag är en hon, jag är en tjej.
Vårt barn kommer ha en snopp eller en snippa när hen kommer ut, då kommer jag aldrig mer kalla barnet för hen, då är det han eller hon. Än så länge vet vi ju inte.
Oftast kallar vi bebisen för "Mini", "Den" eller "Han". Jag gillar inte när jag råkar kalla bebisen för "Han", för det kan faktiskt vara en hon. "Den" är inte heller okej känner jag, då får jag dåligt samvete, det är ett barn, inte en sak. Men det bara blir något av de orden när man pratar om den lille, och jag kan önska att jag använde hen oftare än vad jag gör. Det är dock bara för min egen skull, bebisen ligger ju inte där inne och känner sig kränkt direkt.
 
Genus för mig handlar om valfrihet, och rätten till sitt eget liv. Att få ta sina egna beslut utan påverkan från andra människor eller samhällskulturen. Att själv välja hur man vill vara eller se ut och inte bli placerad i ett fack beroende på kön. Det handlar absolut inte om att "vända" på könsrollerna, eller att göra människor könlösa.
 
Allt det här är bara mina åsikter, som jag vet att inte alla delar.
Men kort sagt, genus handlar om valfrihet för mig och valfrihet tycker jag är en rättighet för alla. Oavsett hur gammal man är.
 
 
 
Genus,

Kärlek! 

    

(Klickbara bilder)

Efter en riktigt dryg natt så börjar jag äntligen kvickna till. Inatt har bebisen möblerat om i sin bostad och foglossningen har varit riktigt stygg. 
Inte nog med att foglossningen i bak har fått svanken att kännas svullen och vätskefylld så har fogen i fram börjat stöka så ljumskarna har ilat. Det var min natt det. Jag har vaknat flera gånger och ville på toa men kom inte upp. Inte heller vill jag väcka Fredrik, som skulle upp och jobba 06, för att han skulle putta upp mig ur sängen. 
Men till slut blev det äntligen morgon! 

Tyvärr fick jag avboka personalmötet jag skulle på imorse. Insåg att det inte riktigt skulle funka att ta sig till gamla stan, när jag inte ens tar mig till 10 meter toaletten. Jag skulle också ha bakat småkakor men ställer in det pga graviditet. Jag tänker lyssna på kroppen och högst göra lite dekorationer till cupcakesen, som jag hoppas att jag kommer fixa. (Worst case får jag bjuda på bara cupcakesdekorationer på kalaset i helgen) 
 
I tisdags var det ju tentan, plus att jag var till läkaren och sedan handlade mat. Så då släpade jag på all litteratur och matsäck i flera timmar och sedan också den innhandlade maten. Trots att jag inte får bära alls, jag veeeet.. 
Igår åkte jag med till Fredriks jobb eftersom jag, Malin och hennes kompis Agnes skulle vara statister i programmet. Det gick både snabbt och bra! Det var hemskt kul också! Lite svårt var det dock när vi skulle improvisera fram ett svar till en reporter. Är man nybörjare så är man, men jag förstår varför min dröm om en skådespelarkarriär aldrig ens tog fart när jag var yngre.
Här är vi iallafall i våra snygga outfits. Det syns rätt tydligt att det inte direkt är CSI vi filmade för, barnprogram is the shit!
 
 
Men att jag har ont idag är väl inget som förvånar mig egnetligen. Igårkväll var det riktigt tufft och jag märkte hur tjurig jag var. Stackars Fredrik.. Jag fick panik över att vårat kök är så litet (?), och så ville jag gråta av den anledningen. Vi satte upp två hyllor som jag önskat länge och fick äntligen upp en tavla, men då blev jag ledsen för att vi tog ner två foton på Fredriks brorson. Så ville jag gråta igen, trots att det blev jättefint. Plus att jag hade väldigt ont. Och det var lite stökigt överallt. 
Jag orkar inte med mig själv ibland. Fredrik var som vanligt världens snällaste och pratade med snällaste rösten när jag var snäsig, samtidigt som han bara fixade allt och kramades. Han är alldeles för bra alltså. 
 
 

 

Idag är det 30% kvar, vilket också betyder att vi har 70% avklarat.

Då har vi traskat in i sjunde månaden.
85 dagar kvar och tiden har börjat krypa fram!

Idag vaknade jag först mitt i natten av att bebisen levde om. 05.50 ringde sedan Fredriks klocka som han glömt att stänga av och runt sju ramlade Charlie ur sägen. I fotändan också. Vi var lika trötta och förvirrade båda två när han ålade sig upp i sängen igen.

Efter gårdagskvällen så känner jag mig alldeles bakis! Jag hade planerat en picknick på vårt utkiksställe men vädret tyckte annorlunda. Så istället åt vi picknicken inne framför filmen mammas pojkar. Jag hade fixat alkoholfritt jordgubbsvin och rejäla räkmackor. Till efterrätt blev det fruktsallad på jordgubbar, melon och vindruvor. Jag är så himla duktig måste jag säga! Fredrik blev bra överraskad och hemskt glad!

Tentan gick också bra om man får tycka det. Jag skrev den fort och känner att jag fick med det mesta. Godkänt blev det iallafall!
Charlie hade skött sitt galant på Fredriks jobb igår också och pussat ihjäl Tina Leijonborg. Han hade fixat sina scener utan problem och varit jätteduktig på kontoret. Jag blir så stolt!

Nu ska jag peta i mig en Alvedon för att bota "bakfyllan" och sen ska jag börja göra mig klar. Tydligen har jag en talroll i Fredriks program idag har han bestämt. Nervositet alltså! Det kommer ju gå uselt!