26 Sep

12:59

130926

0kommentarer
Jag har en hel del bristningar på magen i en härlig färgskala från vit till lila. Huden på magen är inte bara randig utan också degig, och ett litetlitet put finns från naveln och nedåt. Och naveln, ja den har blivit som en svart hål utan att den ens är smutsig, den är liksom bara rund och mörk av oklar anledning. Rakt över magen löper också min hormonrand. 
Av allt ovanstående så är det bara putet jag har lite komplex för. Bristningarna har jag börjat trivas med, de är en del av mig, och hormonranden var något jag längtade efter som gravid. Fortfarande tycker jag att den lilla randen är så fin och jag vill aldrig att den försvinner. 

Putmagen kommer försvinna. Herregud, det har bara gått två och en halv månader sedan jag såg ut som en ballong! 
Jag tänker inte dras med i andra mammors träningshets. Jag tänker inte starta ett krig mot vågen. Jag tänker inte skämmas över min kropp. Jag tänker njuta av att vara nöjd. 

För plötsligt är jag nöjd. Nöjd med min kropp och med mig själv som mamma. 
Jag och min kropp skapade Lykke, bar henne och vårdade henne som den skatt hon är. Sen lyckades vi föda henne, jag och min kropp. Hon är perfekt tack vare oss, vilket team work! 
Nu är hon här och min kropp fortsätter se till att hon får näring och kan växa. Är det inte fantastiskt? 

Varför skulle jag utsätta mig för något jag upplever som onödigt och rent av jobbigt? 
Nej, jag tänker fortsätta njuta utan dåligt samvete. Jag tänker ta en promenad ibland för att jag vill, inte för att vågen eller samhället tycker att jag ska det. Jag önskar fler vågade känna som jag. 

Att jag vågar vara nöjd är nog mycket tack vare Fredrik, som var eviga dag säger något fint om mig. Om mig som mamma, person eller partner. Sånt får mig att växa enormt!

Så här ser Lykkes mamma ut idag, och hon trivs med det:


Och såhär ser Lykke ut idag, vår fina glada goa Lykke: 


Graviditet Livet
Kommentera

11 Jul

14:15

130711

4kommentarer

Vilka besöksrekord bloggen haft de senaste dagarna! Undra vad det kan bero på? ;)

130707 valde vår dotter att möta världen! Ja, ni läste rätt: Dotter! Det blev alltså en tjej. Världens vackraste lilla tjej!
50 cm lång och en vikt på 3360gram, trots att hon var 18 dagar tidig.

I korta drag så kände jag av något vid klockan 22 kvällen innan. En molande värk. Jag kunde inte sova då det eskalerade hela tiden. Vid 02 klev jag upp ur sängen och la mig i soffan för att klocka värkar. Vid 05 ringde jag förlossningen då det började göra ont och jag hade 2-4 värkar/10 minuter men de rådde mig att härda ut så länge det gick. Väckte Fredrik vid 8.30 (då jag mest stod på huk och grymtade) och vi blev inskrivna ca 9.50.
Då var jag öppen 3 cm och hon hängde extremt långt ner plus att hon hade för höga hjärtljud. Mellan 12.30 och 14.30 öppnade jag upp mig från 3 till 10 cm i en rasande fart, och ut kom hon 15.58.

Mycket klockslag! Men så gick det till, kort sagt. En snabb förlossning! Kommer skriva en mer detaljerad förlossningsberättelse när jag är redo, än är jag liiiite för hormonell för att göra det ;)

Nu myser vi bara och försöker hitta en vardag som funkar för oss allihopa. Tösen har nästan fått ett namn, men vi håller det för oss själva tills vi är 100% säkra. Bjuder på lite bilder på vårt underverk:

Graviditet Livet Lykke
Kommentera

03 Jul

22:04

130703

1kommentarer
Man hamnar lite i en konstig bubbla redan innan bebisen har kommit. Efter bebisens ankomst så ska man ju hamna i den kända "bebisbubblan", men vad kallas den innan? Eller är det bara jag som har hamnat i "pre-bebisbubblan" sedan någon vecka tillbaka?
Energinivån är på noll och lika nivån på engagemanget i varadagen. Jag orkar inget och känner för en gångs skull att det gör inget heller! Dagarna bara försvinner och jag minns knappt när jag pratade med någon som inte är barnmorskan eller Fredrik sist (Eller ja, om man inte räknar med de jag träffade i stugan, på vägen hem och Johan och Stina). Almanackan gapar tom förutom barnmorskebesök varannan vecka. Klockan är ett helt oviktigt redskap då vi äter och sover när vi känner för det.
 
Men som sagt, jag känner att det gör inget. Folk finns kvar sen. Vardgen finns kvar sen. Almanackan kommer fyllas sen. Klockan fortsätter gå.
Jag tror att jag behöver få lalla omkring här i min egen lilla värld. Jag pillar lite på blommorna, tar tupplurar, känner efter för mycket, klappar Charlie, viker kläder, funderar på saker och googlar allt möjligt. Fredrik gör ungeför samma men ser en massa filmer/serier och passar upp på mig och mina svullna fötter.
Jag försöker hålla mig uppdaterad och uppdatera på facebook och instagram iallafall. Men bara det att hålla reda på vart jag har mobilen, phju, vilken pärs!
 
 
 
På fredag går vi in i vecka 38 av 40. Det är alltså nära. Så nära! Jag är less på att vara så hemskt svullen att fötterna och benen gör ont. Jag är less på att svettas genom handflatorna bara för att jag är så fylld med vätska i händerna. Och jag är less på dessa förvärkar. Less på att ha sån foglossning att jag måste oroa mig för om jag sprack i hela skrevet när jag tog ett steg.
Idag har jag haft mensvärksliknande smärtor i ryggen nästan hela dagen, många sammandragningar där vissa gör ont och är regelbundna plus att jag känner mig trött och hungrig konstant. Jag är lite less på att känna så med.
Jag är inte så himla pepp idag faktiskt. Det var jag inte igår heller. Eller förra veckan. Men veckan innan dess, då var jag fortfarande pepp. Man ska väl vara tacksam att graviditeten var kul i 36 veckor iallafall.
 
Vi får se om den där trippen till Skåne blir av nästa vecka. Kanske har det kommit en bebis redan då eller kanske så finns inte orken att åka, vi får se. Men så är det i den här bubblan, i vår bubbla, vi tar dagen som den kommer utan dåligt samvete.
 
 
Graviditet Livet
Kommentera

01 Jul

09:55

130701

2kommentarer
Då var vi åter på hemmaplan efter 10 semesterdagar i stugan uppe i Rättvik.
Vi började med att fira midsommar tillsammans med ett helt gäng fina vänner som kommit upp på besök. Vi åt midsommarmat, drack gott och hade det så himla fint hela helgen. Vi ser fram emot att den här traditionen rotat sig.
Medan gänget partade nästan hela natten så gjorde jag kväller vid 01, jag kände mig lite konstig. Under nattens gång så hade jag mycket sammadragningar, illamående och molande värk i ryggslutet. På lördagen var mitt energiförråd tömt och jag kände mig sjuk. Vännerna åkte in till byn för att käka på en restaurang men jag stannade hemma för att vila. Runt 17 fick jag en spark i stjärten (över internet) av en vän i Gävle så jag ringde in till förlossningen för att få råd, med de ville ha in mig för en koll på en gång. Eftersom Frerdrik inte riktigt var körbar pga midsommaraktiviteterna så fick Emma äran att spendera sin kväll med att köra oss till Falun. 
 
Väl inne på Faluns förlossning så kopplades vi upp på CTG som visade att bebisen mådde bra, men jag hade regelbundna sammandragningar. Efter en undersökning visade det sig att min tapp nästan var utplånad, det fanns knappa 1 cm kvar av de normala 5 cm och jag var redan öppen 1 cm. Bebisen var alltså sugen på att födas 22 juni, mer än en månad för tidigt!
Sjukvårdpersonalen diskuterade ett tag hurvida de skulle göra, låta bebisen komma eller försöka pausa det. De beslutade sig sedan för att ge mig stoppande medicin, då de tyckte att bebisen behövde åtminstonde några dagar till i magen. Så där är vi nu. Bebisen kan komma när som helst. Den behöver bara säga till så lyder min kropp. Jag har fortfarande mycket sammandragningar, men de är inte regelbundna. Jag har kraftiga förvärkar ofta, molvärk i rygg och mage och foglossningen i blygdbenet är hemskt smärtsam. Min fötter och vader är så svullna dygnet runt att endast foppatofflorna går på, och stödstrumpor har plötsigt fått placeboeffekt.
Nu blir det till att hålla oss hemma och bara vänta, jag kan inte uttrycka i ord hur tacksam jag är att Fredrik är hemma med mig hela juli. Personalen i Falun trodde inte att det skulle dröja så länge till, plus att de trodde att förlossningen kan gå rätt fort eftersom en del förarbete är "avklarat" nu. Vi är dock tacksam om hen inte kommer innan fredag, för då går jag in i vecka 38 (37+0) och bebisen räknas inte längre som prematur.
 
Så idag ska vi göra klart allt här hemma, hämta vagnen och packa BB-väskan. Vi måste försöka vara lika redo som bebisen. Jag ser fram emot besöket hos barnmorskan på onsdag, troligen får jag en uppdatering på läget downstairs, om jag öppnat mig mer eller om det är stabilt för tillfället.
 
Idag är det 24 dagar kvar till beräknat födelsedatum, men vi får väl allt se. Att det idag är 1 juli känns riktigt konstigt, i juli ska vi få barn. Förhoppningsvis i juli, eventuellt augusti.
 
Hela den här händelsen har fått mig att dels längta tills det här är över, men det har också skrämt mig lite. Jag mådde så himla dåligt i så många timmar utan att förstå varför. Plus att jag var slut efter dessa realtivt få timmars jobb. Men det som skrämmer mig allra mest var att jag inte fattade alls! Jag trodde att jag var lite sjuk och gnällig. Inte att bebisen ville ut. Men nästa gång, då ska jag allt förstå att det är förlossning på gång. 
 
Bjussar på ett gäng bilder från vår härliga semester! Vi har grillat, solat, vilat, läst, sett film, och egentligen bara latat oss utan varken koll på tid eller dag. Helt underbart!
 
 
 
Bara bästa Charlie Graviditet Livet
Kommentera

27 Jun

18:24

130627

0kommentarer

Jag är på semester, igen. Återkommer med uppdatering när jag återkommer till stan i början på nästa vecka. Det är en rätt spännande uppdatering faktiskt! :)

Graviditet
Kommentera

19 Jun

09:03

Vad tror du?

17kommentarer
Gissningsleken är igång! (Bilder och lite info finns i första inlägget i kategorin "Vad tror du".)
Skriv din gissning i en kommentar så för jag in den på listan. 
 
Juli
1:
2:
3:
4:
5:
6:
7:
8: Professor Simon - Flicka, Fjädervikt (3584g) Längd 16,2π cm. Johanna - Flicka. 3255gram och 50cm
9: Farmor Ewa - Flicka, 3175gram, 50cm
10: Ann - Flicka, 2840 gram, 49cm.
11:
12: Mormor Marianne - Pojke, 3123 gram, 49cm, kl 15.42 (Ev 23/6).   Moster Mickis - Pojke, 3547 gram, 52cm.        Johan - Flicka, 3200gram, 48cm.
13:
14: Carin M - Pojke, 3856 gram, 52cm. 
15: Sara - Pojke, 3890 gram, 53cm (och fort går det). Morfar Bosse - Pojke, 3215gram, 53cm.
16: Pappa Fredrik - 3400 gram, 51cm.
17:
18: Angelicas farmor Anne: Flicka, 2900 gram, 49cm.  Sofie H - Pojke, 3510 gram, 52cm (Ev 23/7). 
19: Elin - Pojke, 3440gram, 51cm.
20: Therese - Pojke, 3510g, 52,5cm.  Gun - Pojke, 2980 gram, 48cm.    Anna María - Flicka, 3214 gram, 53cm.
21:
22: Karin W - Flicka, 3054 gram, 50 cm.
23: Mamma Angelica - Pojke, 3224 gram, 50cm.   Zandra - Flicka, 3837 gram, 52cm
24: Marie - Pojke, 3321 gram.  Malin - Flicka, 3256 gram, 51cm.
25: Beräknat födelsedatum enligt ultraljud.   Carro - Pojke.
26:  
27: Alexandra - Flicka, 3780 gram, 49cm.
28:
29:
30:
31:
 
Augusti
1:
2:
3:
4:
5: Madelene - Flicka, 3000g gram, 50cm, kl 04.02.
6:
7:
8:
 
Graviditet Vad tror du?
Kommentera

17 Jun

12:27

130617

0kommentarer
Jag har haft semester! Nåja, nästan iallafall. Jag och Charlie har hängt med Fredrik till Örebro. 
Han har jobbat där i veckosluten och vi har fått följa med. Förrförra veckan sov vi på hotell fredag till söndag. Det var himla mysigt och hotellfrukost är aldrig fel. Charlie skötte sig galant och trivdes hemskt bra i hotellsängen. 
Förra veckan åkte vi till Örebro redan på onsdagen och då hade vi lyxen att bo i egen stuga på campingen. 
 
Vi hade en stuga på 30kvm med kombinerat kök och vardagsrum, 2 sovrum, stort badrum med golvvärme och altan. Behöver jag säga att jag inte ville åka hem? Jag och Charlie spenderade våra dagar på altanen och njöt av det fina vädret. Han kunde sitta ute i långkoppel och jag kunde sitta och läsa, eller bara titta på gräset/himlen. Drömmen! Det var också fantastisk träning för honom som faktiskt inte är van med att vara ute och inte göra något alls. Första dagen hade han hemskt svårt att koppla av, och morrade när han såg någon gå förbi sådär 100 meter bort. Men sedan släppte det och han insåg att han inte behövde hålla koll. 
 
Fredrik jobbade rätt mycket tyvärr, men det hade vi ju räknat med eftersom det var därför vi var där. En dag var jag in i simhallen och kikade, men jag höll på att dö. Fy tusan vad varmt och kvavt det var, så jag höll mig därifrån. Hade det mycket bättre borta vid vår stuga i solen.
På torsdagen hade Fredrik lite tid över så då passade vi på att utnyttja badhusets relaxavdelning där vi badade bubbelpool och satt i varmrummet. Jag vill ha ett varmrum! det är inte en bastu och inte ett vanligt rum. Ett varmt rum liksom. Alldeles ultimat! Vi satt där inne, njöt av värme och läste varsin tidning. 
 
Vi har haft jättefina dagar i Örebro och det var guld värt att inte behöva vara långt ifrån Fredrik nu när det är så nära. 
 
 
Imorgon väntar barnorskan igen, och jag är faktiskt osäker på om jag har växt någonstans. Kanske inte ens gått upp i vikt. Det känns inte som att jag har det! Bebisen är lika pigg som vanligt och jag mår faktiskt bra. Har inte ens särskilt ont av foglossning eller ischias nu när jag spenderat flera dagar utan trappor. Bristningarna har ökat markant men det känns ändå okej. 
 
Igårkväll när vi kom hem från Örebro fick jag ångest nästan direkt och kände mig instängd och stressad. Visst är det skönt att sova i min egen säng, men ja. Jag blir stressad. Igår pratade vi om vad det är jag är stressad över och vad jag känner att jag måste göra och kom fram till att det inte finns något egentligen. Jag har inget jag måste göra, och inte ens något som är planerat. Ändå stressad. Trött jag blir på mig själv!
Skönt att vi åker till Rättvik och stugan på torsdag och blir där i 10 hela dagar. Då ska jag göra samma som i Örebro - Inget.  
 
Har sovit som en kratta inatt och drömt så hemskt. Drömde att jag födde en flicka, men att Fredrik jobbade och inte riktigt ville komma hem. När han väl kom hem låg barnet i hallen och varken jag eller han var särskilt intresserde av henne utan ignorerade henne. Hon varken lät eller rörde sig men vi brydde oss inte utan låg i sovrummet, Fredrik förskte sova och jag låg och kräktes. Hade så hemskt dåligt samvete när jag vaknade att jag var tvungen att berätta för Mini att jag aldrig kommer bara lämna hen i hallen sådär utan att bry mig!
 
Idag är det 38 dagar kvar tills det stora datumet. 38 dagar. 5 veckor. Ja herregud ja... 
 
Min mormor får känna Mini hicka. 
Bara bästa Charlie Graviditet Livet
Kommentera

07 Jun

15:29

130607

0kommentarer

Graviditet
Kommentera

04 Jun

13:35

130604

1kommentarer
Det var himla fin respons jag fick på inlägget om vikt. Jättekul! Både på instagram och facebook fick jag fina kommentarer om folk som ville peppa eller som känner igen sig. Det känns såklart tråkigt att folk känner igen sig, men det är skönt att vi kan prata om det och dela erfarenheter.  
 
Idag har jag varit till barnmorskan. Det var näst sista besöket hos "min" barnmorska innan hon ska byta jobb. Det känns väldigt tråkigt och jag måste se till att ge henne en blomma nästa gång. Hon är ju så fantastisk!
Lilla hjärtat tickade på lika fint som alltid och SF-måttet låg på 32. Vi pratade lite om min rädsla för ett stort barn, men efter en hel del klämmande så sa BM att hon tror att bebisen är normalstor men har mycket fostervatten och ligger högt. Detta kan ge ett SF-mått över det sk "normaletstrecket" som jag har hakat upp mig på. Troligen kommer det ligga på "normalstrecket" när bebisen sjunker ner i bäckenet, vilket hon också trodde var snart då den ligger hemskt bra men väldigt högt. Inte konstigt att jag har svårt att andas. Bebisen ligger kvar på samma sätt som den gjort de senaste 4-6 veckorna: huvudet neråt, rygg och rumpa åt vänster och fötterna åt höger. Ibland rullar den över så den har ryggen mot min rygg, men oftast så ligger den som den gör idag. 
 
Igår var jag på en föreläsning angående smärtan under förlossningen. Det var en jättebra förelsning och jag tycker det är så synd att Fredrik missade den. Till skillnad från den (inte så bra) föreläsningen på SÖS så gick de verkligen in på djupet runt sjäva smärtan. Varför gör det ont? Vad påverkar? Hur underlättar man?.
På SÖS talade de mer praktiskt om rummen och BB vilket inte gjorde mig nöjd alls. Men föreläsningen igår gav mig massor! En stor del handalde också om partnern och dennes roll, vilket var toppen!
Jag antecknade flera sidor och ser fram emot att visa Fredrik!
 
Nu känner vi bebisens fötter tydligt och jag kan ivsa mellan pekfinger och tummen hur stor den lille foten är. Bebisen uppskatar när man smeker den över ryggen och killar lite under fötterna. Fredrik utbrast häromdagen i skräckblandad förtjusning "Jag flyttade på den!!", och visst sjutton flyttade han lite på bebisens fot. Det går att skjuta runt småtassarna lite ibland. Det är en fantastisk känsla att kunna känna sitt barns fot, genom huden!
 
Nu ska jag äta en bulle till och försöka sova lite. Inatt blev sömnlöst då beisen hade party, Charlie längtade efter husse och det var tusen grader i sovrummet. Ikväll kommer äntligen Fredrik hem igen!
 
Bara bästa Charlie Graviditet Livet
Kommentera

02 Jun

22:10

130602

0kommentarer

Haft en himla fin dag!

 

 

 

 

 

 

 

Graviditet
Kommentera

01 Jun

10:22

130601

2kommentarer
Idag måste jag skriva ett inlägg om vikt. Ja, jag m å s t e.
Jag har tänkt göra det ett tag då det är något som blivit väldigt aktuellt för mig.
"Hur mycket har du gått upp egentligen?", Du har ju såååå stor mage!", "Du måste ha gått upp massor!" "Är du säker på att det bara är en?", "Du måste ju föda när som helst!", "Hur ska du gå ner allt sen?".

Jag såg en tråkig kommentar på en (gravid) tjejs instagram imorse. En kommentar (säkert menad) i all välmening som jag ändå reagerade på, och som jag själv hade tagit illa upp av. Visst är man offentlig och öppen och bör tåla lite kommentarer just på en sån "site", men jag kände ändå att det inte riktigt var okej.
En bild på fil och macka fick kommentaren att det inte var bra med nattmat och hur tufft det är att få bort alla kilon efter graviditeten. 
 
Hej, hallå, stopp. Genast. 
För det första så är det verkligen inte på ditt bord vad, när eller hur någon annan äter. Även om det är i all välmening så är det inte okej att kommentera hur någon annan äter. Det är en åsikt jag alltid stått fast vid.
Och för det andra, ska man inte få äta när man är hungrig?
Någon skvallerblaska visade för ett tag sen bild på (gravida) Kim Kardashian som åt lunch, med rubriken att hon "smygäter". Hon var kanske hungrig? Hon åt kanske lunch som en normal människa? Frågade journalisterna?
 
Jag äter när jag är hungrig. Jag tar mer mat om jag inte är mätt. Jag har alltid något att äta med mig i väskan.
Skandal. Eller?
 
Jag har haft fruktansvärda viktproblem. Inte så att själva kroppen har varit problemen utan siffrorna på vågen. Under 50 kg är väl alldeles optimalt tyckte jag. Sen kastade jag min våg och försökte sluta fokusera på siffror för jag insåg att det inte alls var hälsosamt! Man kan inte vara 170 och väga 48kg. Eller man kan, men det är inte optimal kombination.
Sen träffade jag Fredrik och jag ökade i vikt. Vikten stannade på 55-58 kg och höll sig där oavsett vad jag åt, alltså hade jag hittat min vikt. Så mycket vill min kropp väga för att må bra, och jag lät den göra det. 
 
Innan jag träffade Fredrik var det känsligt för mig att folk kommenterade vad, när eller hur jag åt. Jag kunde få dåligt samvete för vad jag åt, bara någon uppmärksammade det. Det var himla ohälsosamt. 
Nu kan jag fortfarande få det, om folk påpekar mängden på vad jag äter eller om jag stoppat i mig en hel chokladkaka. Då kan jag känna att det var kanske inte så bra. Men den stora förändringen nu är att jag släpper det lika fort! Spela roll! 
 
Som gravid har vikten varit det jag brytt mig minst om, tills vågen nådde 70 kg. S j u t t i o kilo! Det slog mig som en slägga i huvudet. Vad i hela friden liksom! Snart väger jag lika mycket som Fredrik.
Det var i samband med att jag lagt på mig så mycket vätska på kort tid som vågen glatt traskade dit upp. Och jag vet att jag ska upp några kilo till eftersom bebisen ska dubbla sin vikt dessa sista veckor. Jag har gråtit. Jag har haft ångest. Men jag har till störst del känt att det gör inget. Det spelar väl ingen roll vilka siffror som står på min våg? Min barnmorska tycker inte att jag behöver väga mig vid våra möten, eftersom hon inte ser min vikt som något vi behöver bry oss om. Jag är normalviktig, har en normalstor bebismage och blir synligt större. Men jag väljer ändå att väga mig, då jag inte använder vågen hemma och nyfikenheten tar över. 
 
I början av graviditeten tänkte jag att efter graviditeten så ska jag kanske väga runt 60 kilo. Nu tänker jag mer realistiskt, kroppen får göra sitt och jag tänker absolut inte ge mig ut och "träna" det första jag gör. 
Jag ska njuta av min bebis och bara ha det bra! Fredrik älskar mig och enligt honom spelar det ingen roll om jag har en degig mage, några gravidkilon "för mycket" eller bristningar. Jag har burit på hans barn. 
 
För min egen skull då? Jo, jag vill väl se bra ut i en bikini som alla andra. Vikten oroar jag mig inte för, det är bara en siffra, men jag vet att jag kommer ha bristningar då de förökar sig värre än kaniner.
Kanske kommer jag gömma min randiga degmage i en baddräkt, kanske kommer jag låta den hänga fritt. Kanske finns inte ens någon randig degmage. Oavsett så är min förhoppning att jag lämnar den här graviditeten stolt. Stolt över att min kropp klarade av att bygga en annan människa!
 
Så för gud skull, sluta vikthetsa! Gravid som ogravid så är vikten bara en siffra. Det som är viktigast är att man mår bra.
Det är så mycket annat som spelar in på ens hälsa än en fjuttig liten siffra på en mackapär. Man ska såklart inte sluta leva hälsosamt, men lev så att du mår bra i både kropp och själ.
 
Och du, fokusera på DIG själv för du är viktigast i din egen värld och strunta därmed också i alla andra och deras vikt. 
Graviditet Livet
Kommentera

31 May

19:07

130531

0kommentarer

Jag kunde inte låta bli....

Graviditet
Kommentera

30 May

21:48

130530

0kommentarer
Då var tentan inskickad! I slutet av juni kommer betyget och jag hoppas av hela mitt hjärta att den är godkänd. 
 
Nu har jag varken skola eller arbete längre utan ska vara hemmafru på heltid. I lördags jobbade jag min sista dag och ska nu bara koncentrera mig på hemmafru-livet.
 
Saker jag ska göra som hemmafru:
*Sköta hushållet pedantiskt
*Sy massor
*Läsa böcker/tidningar jag vill läsa
*Se på skräptv
*Följa med Fredrik till jobbet
*Surfa on the internet
*Titta på grannarna och pilla på mina krukväxter
*Vila
 
Det är ungefär min lista. Den känns rätt perfekt. 
 
Och från slutet av juni så har jag och Fredrik lite semester tillsammans så då ska vi bland annat åka till stugan. Åh så jag längtar! 
 
Igår flyttade ytterligare en säng in i vårt sovrum. Bebisens spjälsäng står nu där den ska men är inte bäddad än. Anledningen till att den fick komma upp var att vi behövde platsen i källaren för våra vinterkläder. 
Men så snart vi får sänglådan vi har beställt så ska den lilla sängen bäddas! Den står faktiskt bättre än förväntat där inne, och det är helt klart jättemysigt att se den där. Idag är det 56 dagar kvar sen ska Mini också bo här, och ha sin egen lilla säng (om hen vill dvs). 
80% avklarat, och 20 % kvar. Tror till och med att jag går in i 8de månaden imorgon! Herregud.
 
 
Graviditet Livet
Kommentera

29 May

11:32

130529

0kommentarer
Jag sitter och kämpar med en hemtenta som ska in nästa vecka. Har planerat att bli klar med den innan fredag så är det sommarlov sen. I helgen ska det bli toppenväder och jag njuter hellre 100% av det än har en tenta i bakhuvudet som tar upp minst 60%.
 
Tentan är bara så himla besvärlig! För det första så ska vi ha grund i litteraturen i våra svar, men jag tycker inte att litteraturen behandlar något av det frågorna handlar om, och för det andra så har vi inte diskuterat något alls på seminarumen. Så jag har liksom ingen input förutomm mina egna åsikter, och de funkar ju inte som grund i en tenta. Litteraturen tar upp genus, och tentan handlar om barnkultur. Jag ser ett problem där. Men det är kanske bara jag som är förvirrad, who knows!  Igår satt jag och Malin tillsammans i massa timmar och försökte få fram något vettigt. Det gick kasst. Så det är bara att ta nya tag idag och hoppas på att få klart den.
 
I helgen så var det full rulle! Först var jag och fick massage på fredagen. Det var gudomligt! Jag var (som vanligt) spänd i hela kroppen och det var inte så konstigt att jag har ont här och var. 
På kvällen var vi på Bon Jovi på fredagen, och hade skitkul. Det var en bra konsert men lite lalligt ibland, plus att det var hemskt jobbigt för min kropp att stå. Men helt klart värt det!
Lördagen hade jag tre timmars jobb på vilket var ungefär lika jobbigt som konserten kvällen innan. Lördagskvällen var planerad som myskväll och mysig blev den, vi båda somnade på soffan runt 9 och vaknade halv 5 på morgonen. Det var den kvällen det...
På söndagen hade Fredrik fixat biljetter till P!nk. Sittplatser tack och lov! Den konserten var helt jäkla fantastisk! Hon imponerade på alla sätt, med både låtval, sin röst och showen. Det var lite som att vara på cirkus fast med himla bra musik. 
 
Igår var vi på en förberendande föreläsning angående förlossning på SÖS. Det var inte så himla givande tyvärr efersom jag är ett googlingsfreak. Jag hade hoppats på att få höra lite mer om själva förlossningen men det hoppade över en hel del och pratade mest om tiden efter förlossningen, på BB. Det som nämndes om förlossningen var mest praktiskt, BB-väska, CTG och att man ska ringa innan man kommer in. Jag hade velat höra om allt "hemskt", hur det kan kännas, slemproppar och sånt.
 
Jaja, nu ska jag återgå till tentan och hoppas på att komma någon vart. Det är svårt att ordbajsa om något man inte har någon blekaste aning om. Speciellt när man ska ha grund i litteratur som inte ens är relevant. 
MEN, det är sista tentan! Och imorgon har vi sista seminariumet. Sen blir jag officiellt föräldraledig. 
Idag är det 57 dagar kvar tills vår bebis är helt färdigbakad.
 
 
Bara bästa Charlie Graviditet Livet
Kommentera

23 May

17:39

130523

0kommentarer
 
Imorgon går vi in i vecka 32 och det är 8 veckor kvar till beräknat nedkomstdatum, 63 dagar kvar idag. Bebisen är rätt så färdig där inne och ligger mest och gottar på sig. Den ska bli lite längre och något kilo tyngre, än så länge är den ca 44 cm och väger ca 2 kg.
Jag gissar på att jag sväller i takt med Mini och mina fötter och händer är nog det som lagt på sig mest. Det är fruktansvärt irriterande faktiskt.
Igår var jag på besök hos barnmorskan och allt såg fint ut. Mitt blodtryck var nere på det normala igen, bebisens hjärtljud låg på 149 och Sf-måttet låg på 31. Hen ligger med ryggen mot min rygg och fötterna uppåt, det är därför jag upplevt det som att bebisen sparkar överallt i magen. Troligen kommer Mini stanna med huvudet neråt, eftersom hen legat så i flera veckor nu. 
 
Nu är det bara 2 skoldagar kvar och 1 hemtenta. Fasen så skönt det känns. Speciellt då jag fick högsta betyg på senaste tentan. Fredrik kom hem med fina blommor och bubbel för att fira mitt fina betyg, tänk vad han kan min karl! 
 
Nu har jag börjat tröttna på att vara gravid faktiskt. Magen är i vägen, jag har svårt att sova och jag är trött på alla kommentarer. Men snart är jag tillbaka i min gamla (nåja, nästan iallafall) kropp och är redan pepp på att shoppa höstgarderoben. Jag ska köpa mig ett par riktigt snygga jeans och matcha dem med sköna löst sittande t-shirts från Carlings. Mmm, som jag längtar!
Längtar också efter att kunna röra mig igen, ta promenader och få tillbaka orken att göra saker. Plus att jag längtar efter att känna att jag inte måste prioritera vad jag vill göra bara för att jag får så ont. Livet blir rätt ensamt när man bara ligger i soffan och umgås med hunden. Men snart så, jag ser verkligen fram emot föräldragruppen som erbjuds via BVC när bebisen tittat fram!
 
Imorgon ska vi iallafall på Bon Jovi och jag kommer få superont av det, men det är sååå värt det! Jag ska jobba på lördag, men kommer kämpa mig igenom mina timmar. Jag måste få leva lite jag med! 
Men innan Bon Jovi så har jag massage inbokad. Förhoppningsvis har jag ont i lungan för sista gången idag! 
 
Och just det, läkarbesöket förra veckan resulterade i en två veckor lång medicinkur. Jag  hade visst dragit på mig en elak magkatarr. Inte konstigt att jag hade ont i magen! Redan efter några dagar av medicineringen så mådde jag bättre. 
Bara bästa Charlie Graviditet Livet
Kommentera

15 May

19:46

130515

0kommentarer
Igår slog jag ett slag för mig själv. Jag bokade in en gravidmassage i 50 minuter! 
Så på fredag nästa vecka runt lunch får ni tänka på mig som ligger och har det (förhoppningsvis) gött på en brits. Jag blir nästan avundsjuk på mig själv.
 
Som om inte det vore nog med massagen så gav jag mig själv en halvårs-prenumeration på Mama också. 
Och imorgon när jag ändå är på Liljeholmen så ska jag passa på att unna mig nya preggotrosor och eventuellt en maxiklänning från Lindex har jag bestämt.
Helt wild and crazy!
Jag måste alltså på något sätt ha lyckats klämma mig i spenderarbyxorna och hittar nu inget stopp på lyxen!
 
 
 
Graviditet Livet
Kommentera

14 May

20:44

130514

2kommentarer
Idag fick vi ta en sväng in till öppna mottagningen på mödravårdcentralen, det är lite som drop-in. Tidigare i graviditeten var jag dit när jag blev orolig för bebisen och fick då lyssna på hjärtat. Idag hade vi tur för vi fick komma till vår ordinarie barnmorska till och med. Kan inte uttrycka i ord hur mycket jag uppskattar den öppna mottagningen och vår fina barnmorska!
 
Anledningen till besöket var min brist på energi, magsmärtor, svettningar och halsbränna. Inatt hade jag också kraftigt illamående och stickningar i armarna. Mådde så himla dåligt hela natten och ville bara gråta.
 
Barnmorskan klämde på magen men fann inget konstigt, bebisen var/är pigg och hjärtat tickade på som vanligt. Jag trodde mini hade vridit på sig då fötterna kickar på ett annat ställe än förra veckan men det visade sig att hen växt på längden! 
Mitt blodtryck låg i överkant och kunde nästan kallas högt, vilket hon fann lite oroande eftersom det legat så lågt förut, likaså hade jag ökat kraftigt (ca 4 kg) i vikt sedan förra besöket som var för 7 dagar sedan. Hon påpekade att dessa kilon är vätska, och det syns tydligt att jag samlat på mig en hel del, vilket jag håller med om. 
 
Vi testade för havandeskapsförgiftning men det visade negtativt skönt nog. Troligen är det vätskan som påverkar nerverna i mina armar och skapar obehag. Lika att jag är så varm och svettig är pga vätskan. Men halsbrännan bjuder bebisen på, skrönor säger ju att halsbränna betyder att bebisen har en rejäl kalufs på huvudet så man kan ju hoppas. 
Barnmorskan visste inte riktigt vad som orsakade magsmärtorna, eventuellt kan det vara en tarm i kläm, men hon bokade in mig till MVCs läkare om två dagar och så fick jag rådet om Novalucol och vila. Plus att jag ska tillbaka till barnmorskan på onsdag nästa vecka för att kolla blodtrycket. 
 
Så ja.... Vi är inte så mycket klokare, mer än att jag inte behöver oroa mig för bebisens skull.
Just nu känns det som att jag inte gör annat än klaga och må dåligt. Jag älskar magen. Jag älskar bebisen. Men jag älskar strumpor och min förlovningsring också, och gillar inte alls att inte kunna ha varken strumpor eller ringen på mig. Jag känner mig som en vattenmelon, och det känns inte supercharmigt. All den här vätskan kom liksom så plötsligt. 
Dock har jag blivit bortskämd med att få må superfint i 30 veckor. Kanske känns det därför extra surt nu när det sviktar. 
 
Positivt är att skolan snart är slut, då ska jag vila och svälla i lugn och ro!
Graviditet
Kommentera

12 May

18:03

130512

3kommentarer
 
Och exakt där slog det mesta till. Vecka 30 var den magiska veckan.
Redan tre dagar in på vecka 30 så börjar jag ana hur mitt liv kommer se ut de kommande 8-10 veckorna.
 
Halsbränna.
Innan vecka 30: Nada, noll, inte en enda tillstymmelse oavsett vad jag stoppade i mig. 
Efter vecka 30: Oh my God. Jag har eventuellt svalt en fackla. 
 
Sura uppstötningar.
Innan vecka 30: Jag knyter mina skor med ett leende och njuter av att ligga på rygg. Lever livet helt enkelt. 
Efter vecka 30: Jag rör inget under armhöjd och bullar upp kuddar bakom nacken. Vill inte uppleva lunchen, igen.
 
Bristningar.
Innan vecka 30: Mmh, jag har lika slät hy på magen som frikkin' Liv Tyler har i fejset. 
Efter vecka 30: Andra dagen på vecka 30 visar sig fyra små streck vid naveln. Hej på er.
 
Klåda.
Innan vecka 30: Klåda? Vart skulle det klia?
Efter vecka 30: Kanske är det inga bristningar där vid naveln utan rivmärken...
 
Svullen/Vätskefylld.
Innan vecka 30: Pfft, jag är inte minsta lilla svullen! Stödstrumporna mår bra i sin låda.
Efter vecka 30: "Hjälp. Vem är klotansiktet i spegeln..?". Strumpor är ändå bara onödigt och förlovningsringen har det fint i kedjan runt min hals. Jag börjar ana att indiska oceanen har flyttat in i min kropp.
 
 
Trötthet.
Innan vecka 30: Jo men visst var det lite sömningt de första veckorna och i vissa perioder, men det gick fort över.
Efter vecka 30: Varit vaken två timmar och känner mig döende. Need. A. Nap.  
 
Kramp.
Innan vecka 30: Var det där..? Tänka sig, en liten yttepytte kramp i vaden. Spännande! 
Efter vecka 30: Är det möjligt att kapa högerbenet vid knät så man får sova lite? Inte konstigt att man behöver tupplurar var tredje timme.
 
 
Gudars alltså! Det ska bli spännande att se vad mer min kropp väljer att överraska mig med de kommande veckorna. Bring it ON!
Graviditet
Kommentera

10 May

13:55

130510

0kommentarer
Då har vi klivit in i vecka 30, och jag hänger fortfarande inte med. 
Jag är fortfarande kvar någonstans innan vecka 20. Då gick jag omkring och längtade mig framåt för att få vara "riktigt" gravid och inte "bara nygravid". Jag fattar liksom inte riktigt att jag plötsligt är på slutspurten. Jag har varit "riktigt" gravid i flera veckor.
 
 
I tisdags var jag hos barnmorskan för en vanlig koll och alltsåg fint ut. Jag hade fortfarande fina värden och behöver inte ta järntillskott nu heller. Bebisen hjärtljud låg på 153 och SF-måttet på 28. Inget anmärkningsvärt!
 
Hon klämde och kände också på bebisen och kunde avgöra att Mini ligger på samma sätt som hen gjort de senaste tre veckorna. Fötterna upp mot mina högra revben, ryggen mot min vänstra sida och huvudet neråt. Vi får se om Mini behagar stanna så fortsättningsvis eller om hen hinner snurra runt några varv till. Rätt coolt nu när jag själv vet vad de är som sticker ut eller rör sig. Mycket armbågar har det varit på sista tiden! 
 
Vi pratade lite om turen in till förlossningen och om hur det hade känts. Det var skönt att få prata om det för det var faktiskt en väldigt otäck upplevlese har jag insett i efterhand, som jag inte har pratat om alls. Men eftersom bebisen har skött sig galant efter den dagen så fanns ingen anledning till oro sa hon. MEN, om det händer igen så ska jag ringa på en gång och inte ens fudera. 
 
Barnmorskan var fortfarande sugen på att sjukskriva mig, då hon inte är ett stort fan av min kämparglöd (Läs: Envishet). Hon tycker inte att jag ska pressa kroppen så mycket när det kommer till foglossningen och ischiasen, speciellt i och med att jag fått sammandragningar även när jag vilar. Men jag förklarade att jag precis börjat sista kursen och att jag loooovar att vila när den är slut. Det är ju bara 7,5 poäng och den är slut i början av juni. Hon sa att det är jag som bestämmer och att jag får försöka, men att jag måste vila extra mycket mellan skoldagarna och ringa om det inte går. Jag ska göra mitt bästa med vilan!
Hon påtalade att jag faktiskt är i slutskedet av graviditeten. Att jag måste försöka förstå det, att snart ska den här krabaten ut och då måste jag vara utvilad och inte alldeles förstörd. Rätt logiskt såklart men jag kan inte förstå att jag är i sluttampen! 
Om 4 veckor skulle de inte stoppa förlossningen om den skulle komma igång, om 7 (eller 8) veckor så räknas inte en bebisen som prematur och om 10 veckor har vi beräknat datum. Jag är för sjutton jättegravid just nu.
 
 
Instagrambilder från veckan som gått. 
 
Bara bästa Charlie Graviditet Livet
Kommentera

03 May

14:26

130503

1kommentarer
Genus. 
Genus, genus, genus. Inte nog med att det genomsyrar hela min utbildning så har det också blivit en stor del av mitt liv sen jag blev gravid. Jag funderar mycket runt mig själv. Vem vill jag vara som förälder? Hur vill jag vara? Vem vill jag att mitt barn ska vara? Vad har jag för förväntningar på den lilla människan, har jag ens några? 
 
I första hand vill jag vara en stöttande förälder. Jag vill vara snäll men konsekvent. Jag vill ge mitt barn allt, utan att skämma bort hen. Jag vill vara rättvis men ändå lära barnet att allt inte alltid kan vara rättvist. Jag vill inte ställa några krav men jag vill att hen ska ha mål. Jag vill visa vårt barn respekt och aldrig skrika. Men mest av allt så vill jag att vårt barn ska våga vara sig själv och våga uttrycka sina åsikter. Speciellt vill jag att barnet ska våga säga nej.
 
 
Jag vill att vårt barn ska veta att hen har lika stor rätt till sig själv och sina åsikter som en vuxen. Till exempel, vill hen inte kramas, så kramas vi inte. Behöver hen vara arg så ska hen få vara arg. Jag vill aldrig förmiska vårt barns känslor.
Jag vill att vårt barn själv ska få välja hur hen vill se ut. Färger, motiv eller modeller på sina kläder. Långt eller kort hår. Jag vill att vårt barn ska få ägna sig åt vilka hobbies hen än vill. Jag har inga förväntningar hur vår framtida son eller dotter ska se ut eller bete sig. Jag vill bara att mitt barn är lycklig.
  
Allt det här kommer jag inte lyckas med. Speciellt inte det sista. Vårt barn kommer bli påverkad, av vuxna och barn omkring och av samhället. Jag kommer själv påverka barnet utan att märka av det. 
   
Jag kallar ibland vår bebis för hen, vilket provocerar folk. Hen, för mig, är ett väldigt bra begrepp när könet är oviktigt eller okänt. Till exempel ett djur i en saga, den behöver inte ha ett kön. Men jag skulle aldrig kalla en person jag har framför mig för hen (om inte personen själv önskar det), det är enligt mig kränkande. Jag vill inte bli kallad hen, för jag är en hon, jag är en tjej.
Vårt barn kommer ha en snopp eller en snippa när hen kommer ut, då kommer jag aldrig mer kalla barnet för hen, då är det han eller hon. Än så länge vet vi ju inte.
Oftast kallar vi bebisen för "Mini", "Den" eller "Han". Jag gillar inte när jag råkar kalla bebisen för "Han", för det kan faktiskt vara en hon. "Den" är inte heller okej känner jag, då får jag dåligt samvete, det är ett barn, inte en sak. Men det bara blir något av de orden när man pratar om den lille, och jag kan önska att jag använde hen oftare än vad jag gör. Det är dock bara för min egen skull, bebisen ligger ju inte där inne och känner sig kränkt direkt.
 
Genus för mig handlar om valfrihet, och rätten till sitt eget liv. Att få ta sina egna beslut utan påverkan från andra människor eller samhällskulturen. Att själv välja hur man vill vara eller se ut och inte bli placerad i ett fack beroende på kön. Det handlar absolut inte om att "vända" på könsrollerna, eller att göra människor könlösa.
 
Allt det här är bara mina åsikter, som jag vet att inte alla delar.
Men kort sagt, genus handlar om valfrihet för mig och valfrihet tycker jag är en rättighet för alla. Oavsett hur gammal man är.
 
 
 
Graviditet Livet
Kommentera
Genus,