Vilken usel vecka det har varit. Problem som jag inte har bett om har dykt upp och jag är väldigt låg. 
Inte nog med att CSN har bråkat och Telia har kommit med dumheter så har jag:et har fått en rejäl törn. 
Igår träffade vi också vår nya BVC-tant som var jättegullig. Men vid vägningen visar det sig att Lykke knappt gått upp något... Hon får inte tillräckligt med mat och vi måste stoppa in ett extra mål på eftermiddagen. Hur kan jag inte ha märkt att hon inte får tillräckligt med mat..?

Att det har varit något jobbigt exakt varje dag den här veckan har ju påverkat hela flytten. Packningen står still. 
Jag försöker ta mig i kragen för att vi ska komma någon vart men det går liksom inte. Korta stunder är jag in the game, sen blir jag ledsen och Fredrik tröstar.

Men det ska gå över. Förhoppningsvis snart för jag har ett liv att leva och en flytt att packa inför. Vi flyttar om en vecka och hemmet är sig likt.

I onsdags var vi på öppna förskolan med Sofie och Vince. Morgonen blev stressig som sig lätt blir med en sjusovare till unge, som sen inte får somna förrän man kommit ut i vagnen. Det är alltid spännande att försöka hålla en bebis vaken genom lek.
Väl på öppnis hade barnen så skoj, som vanligt! Det är den bästa traditionen vi har, onsdagsöppnis!
Barnen leker med alla leksaker, undersöker varandra, tittar på andra barn och verkligen älskar läget där på golvet. Vincent visade också tydligt förra gången att sångstund är A M A Z I N G! 
Efter öppnis blev det mellanmål på Waynes för barnen och en gigantisk kaffe för mig som fått en ordentlig huvudvärk. 

På lördag ska jag gå och simma. Jag skulle egentligen på roligheter men planerna har ändrats och Fredrik är besviken på att ej få ha lördagsmys själv med Lykke. 
Så jag ska simma. Jag har en himla fin baddräkt som jag har fått av Fredrik som jag ej använt än. Plus att alla jag känner visst var upptagna på lördag och jag är inte en sån som dejtar mig själv på en middag eller bio. 

Idag ska vi packa. Förhoppningsvis. 


T


Nu är det inte långt kvar tills flyttlasset går och tur är väl det. Jag känner mig så instängd! 23 dagar kvar.
Det är stökigt, trångt och oorganiserat kaos i varje liten vrå. Om 8 dagar ska jag börja packa. När blev 23 dagar en evighet? 

Fredrik har varit hemma länge och Lykke är mitt i en riktigt tuff utvecklingsfas. Plus att hon har fått hosta igen. Kvällarna och nätterna är plötsligt längre än dagarna. Sömn är hårdvaluta och jag är sjuk.

Vi alla kommer må bra av att få ordning och lite space. 
Och golvvärme  i badrummet kommer knappast skada heller.






På Annica Leone's (www.mama.se/annikaleone) blogg finns ett inlägg om hur hon och hennes vännina ej fick komma in på ett café med sina barn och barnvagnar. 

Efter inlägget kommer en hel del kommentarer om hur de förstår caféet och folk som gnäller på att man "alltid ska visa sån enorm hänsyn" mot gravida/mammor .
Tydligen måste jag ha missuppfattat allt: jag trodde att man skulle visa hänsyn mot allt levande. Även gravida, mammor med barnvagn och ammande. Kanske klassas vi mammor inte som levande individer. Kanske robotar? Kan i och för sig stämma med tanke på vad vi går igenom utan att gå av på mitten med barnafödande, vaknätter och bajsodör.   

Jag visste inte heller att många tycker att mammor ska hålla sig hemma med sina barn. Hade ingen aning om att gravida/mammor/barn/vagnar/ammande absolut inte bör ta plats på trottoaren, i kommunaltrafiken eller, Gud förbjude, i någon form av lokal som serverar kaffe/mat. 
Jag var rätt säker på att vi hade kommit längre än "kvinnans plats är i köket", eller ja, i hemmet. 

Undra om öppna förskolan är okej? Där finns ju faktiskt kaffe att köpa..
Fast ska jag dit så måste jag förstås gå dit, och det är rätt superlångt. Jag kan ju inte komma på bussen och tränga mig på med barn samt barnvagn och kräva att folk visar hänsyn för mig och mitt barn (2 levande individer?). Mitt barn är ju förstås inte ens ett år och därmed inte heller särskilt produktiv, så hon klassas väl mer som objekt än levande individ.

Det jag mest undrar är; Varför är mammor/gravida/barn inte tillräckligt värda för att ens ta hänsyn till? När hamnade vi i samma popularitetsfack som ett mögelludd i vindruvsasken? 

Ja, det var väl mest det jag låg här och funtade på. Jag uppfattar mig själv lite mer värd än ett mögelludd, men jag har kanske en släng av storhetsvansinne. 

God natt.


Sprallig människa på öppnis. 
Vissa dagar får guldkant. Gårdagen var en sådan dag.
En av de bästa personerna jag vet meddelade att vi blir grannar snart.
Eller ja, grannar och snart var att ta i. Men nästgårds och i slutet av året.
 
De har köpt nyproduktion 1,5 km från vår nya lägenhet. Lykkes bästa vän kommer att bo 1,5 km ifrån oss!
Jag kommer ha världens härligaste familj alldeles nära! Jag är så glad för deras skull, och minst lika glad för min egen skull! Jag kommer kunna bjuda över på spontankaffe, ta en promenad förbi bara sådär och vi kommer kunna grilla hela sommarnätterna. Lyckan har liksom inget slut!!
 
Imorgon däremot är lyckan lite mer begränsad. Vi ska och hälsa på förskolan i vårt nya område. Det gör ont i hjärtat. Dels vill jag inte ens ha henne på förskola och dels så är hon ju bara bebis..
Planen är att hon börjar i augusti 2014, i och med att jag börjar plugga igen då ågon gång.
 
Vi vill ju ha Lykke hos en dagbarnvårdare. En kommunal dagbarnvårdare. Vilket verkar som en omöjlighet då de flesta tydligen är privata nu mer. Att lämna henne hos en privat känns inte tryggt och isåfall blir nog valet förskolan. Hon är en tuff tjej och jag tror inte hon kommer ha något problem med förskolan, men jag har sett hur det kan vara och jag vill inte utsätta in lilla tös för sådant.
 
Vi får se. Vi besöker förskolan och jag ska forska vidare i de dagmammor som finns. Både privata och kommunala, eftersom jag tydligen inte har något val. Vi får börja där.
 
 
Det är 7 januari och Lykke blir 6 månader. Ett halvår!
 
 
Under julen har hon bemästrat en hel del nya färdigheter och hon jobbar på dem varje dag. Man märker att hon blir äldre på hennes nyvunna självständighet. 
 
Lykke kan nu ställa sig i krypställning och skjuta sig bakåt. Att krypa framåt börjar ta sig och igår tog hon enstaka krypsteg (kryphopp?) framåt. Tittar man inte på henne hela tiden så tappar man lätt bort henne, då hon snabbt ålar iväg några meter. Hon är fortfarande extremt stark i kroppen och kan rulla åt alla håll nu, även om hon har det lite kämpigt med mage till rygg. Ibland kommer huvudet för fort och slår i golvet. 
 
 
Dagen efter julafton satt hon själv för första gången och är nu rätt stadig. Hon kan sitta själv och leka men tippar ibland. Hon har även börjat knäcka koden att ta sig från sittande till magläge. 
Hon trivs bra liggandes eller sittandes själv på golvet nu då hon kan leka med sina leksaker. Hon gillar saker som låter och lyser. Det är på golvet hon spenderar mest tid.
 
 
Hon kan härmas och pruttar gärna med munnen. Från att ha haft läpparna inåt när hon gör pruttljud kan hon nu forma den till en pussmun och prutta ordentligt så saliven flyger. 
 
Nyligen gick hennes två nedre framtänder igenom och nu är de tydligt uppe. Hon bits fruktansvärt mycket vid amning vilket är vårt största problem just nu. Vi jobbar på det men det är svårt eftersom hon inte riktigt förstår varför mamma får ont. 
 
 
Pga bitandet har hon fått lite mer "riktig" mat. Nyheter som hon gillar är: torsk med potatis (puré), morotspuré, banan (men ej mosad), kyckling med ris (puré) och att få suga på ett helt skalat päron. 
Mango är fortfarande favoriten men banan börjar klättra på topplistan! 
 
Hon sover fortfarande helt fantastiskt bra. Häromnatten sov hon från 20-04 i sin säng för att sen amma en kortis och sova vidare till 10 i vår säng. 
Oftast sover hon dock från 19-20 till 02-03 i sin säng, kommer sen över till oss för amning och sover hos oss till ca 08. 
Dagtid tar hon fortfarande 2-3 tupplurar. 1 på förmiddagen och 1-2 på eftermiddagen, oftast på ca 1,5-2 timmar styck. 
Riktigt skönt med fungerande sömn! 
 
 
Hon tycker mycket om djur. Vill gärna klappa och pilla vilket inte alla djur uppskattar. Charlie avskyr det till exempel men han går bara iväg när hon blir för pillig. Min systers hundar bryr sig inte särskilt mycket om hennes pillande, så länge hon inte drar i pälsen. 
Jag är imponerad över hur tuff och modig hon är runt djur. Hon bryr sig inte alls i om hundarna skäller eller är i hennes ansikte. Inte heller blev hon rädd när ett gigantiskt får kom och luktade henne i ansiktet på husdjursmässan. Hon fick massa fint i julklapp, bland annat ett akvarium av sin moster. Det ska börjas i tid med första husdjuret, så om en månad när flytten är klar så ska vi börja leta fina fiskar till Lykkes alldeles egna akvarium.
 
 
 
Hon är fortfarande lite mer reserverad mot människor men väldigt social och har lätt för skratt. Hon granskar folk noggrant och verkar avgöra om de är värda ett leende eller ej. Oftast får de ett leende annars kör hon på ett stone face.
Fortfarande gråter hon väldigt sällan och inte heller gnäller hon särskilt mycket. Hon är oftast nöjd och glad bara hon får vara med. Det är vid insomning ibland det kan bli lite gråt.
 
 
Ja, det är vår Lykke vid 6 månaders-ålder. Hon är helt underbar!